Skövde Matfestival
"När mina spelare kör zombierollspel så vet dem automatiskt att man ska skjuta dem i huvudet och de får bita sig i läppen och spela dumma och våpaktiga för att inte metaspela och ta ner zombisarna direkt med ett head shot.."
De borde titta på All Flesh Must Be Eaten. Det innehåller nämligen en hel liten Zombie Construction Kit: ett litet system där man pusslar ihop olika egenskaper till en zombie. Vill du ha en mullvadszombie som förökar sig genom att infektera begravda offer och som dödas genom skott i ryggraden? Visst, inga problem. Vill du ha en zombie som exploderar om man skjuter på den? Tja, den går också. Vill du ha en smart zombie? Sure thing, babe!
Efter att ha pusslat ihop alla egenskaperna så har du a) en zombie, och b) en visare om hur tuffa rollpersoner som behövs för att överleva dem - en stund.
Dessutom så har du valt hur man har ihjäl dem och hur de sprider infektionen vidare. Och du behöver inte nämna dessa båda egenskaper till dina spelare.
I äventyret Skövde Matfestival (dess namne inträffar för övrigt nu till helgen, så törs ni så är ni välkomna till Skövde då) så var zombierna en trestegsraket: zombierna smittade första gången genom matfestivalen och taskigt hemkört, och blev då vrålhungriga mobbar som rörde sig mot allt som inte var infekterat och åt upp det - lite som dem i 28 dagar senare. Då kunde man ha ihjäl dem lite hur som helst. Nästa steg var då de började ruttna sönder, då de fortsatte att masa sig framåt men mycket långsammare. Då var de döda på riktigt, så då var man tvungen att mosa ryggraden. Hjärnan innehåller inget viktigt längre, så den kan de mosa bäst de vill. Och de som de dödade i första steget reste på sig igen. Tredje steget var att de förmultnade till en stor läbbig gelatinblob. Då var det bästa sättet att ha ihjäl dem att bränna dem eller frysa ner dem.
Spelarna överlevde inte längre än till stadie två. Först var de livrädda för den där rasande mobben som ylade fram som hjärnlösa fotbollshuliganer. Då var det antalet som skrämde dem. Sedan hade de barrikaderat sig, och då kom stadie två, det obevekliga långsamma hasandet, och det funkade inte att skjuta på dem hejvilt längre. Nånstans där så dog de, allihop, så de hann inte se stadie tre.
Åjustdet, spelarna gjorde sig själva som rollpersoner, fast lite häftigare, så all kunskap och all utrustning som de själva hade fick även deras rollpersoner hantera. Det var riktigt skoj, eftersom en av spelarna är hemvärnsman och har en AK4 och ett par pistoler i vapenskåpet - och alltså hade hans rollperson också det.
Poängen är i alla fall att de självutnämnda zombie-experterna som hade fem högskolepoäng Romerokunskap snarast var mer utsatta än de andra, då de hade en massa förutfattade meningar om zombies. Och när zombiesarna plötsligt ändrade beteende... då var skräckstämningen på topp!