Jag hade tänkt att vänta med att skriva detta tills jag knåpat ihop en allmän reflektion av första säsongen. Men nu när diskussionen går varm vill jag naturligtvis vara med
Och jag vill understryka att detta är min högst personliga tolkning av historien. Den är inte ”objektivt rätt” och folk som gör en annan tolkning än mig har inte fel eller är dåliga människor.
Min tolkning av historien och dess tematik är att Joel är ett monster. Han mördar kallblodigt åskilliga människor han inte ens behöver och han ljuger för Ellie när hon kräver att få veta sanningen.
Och detta är en av de sakerna som jag tycker gör historien så otroligt intressant! Att Joel blir en värre människa genom att knyta av till Ellie. Det hade ju varit enkelt att berätta en historia om en person som förlorar sin dotter och då blir en kallblodig mördare, och som sen som knyter av till en flicka som blir som hans dotter och därmed lär sig skona andra. Här är det tvärtom och det är obehagligt på ett bra sätt! Det känns som att till och med Joel försöker skapa den klassiska historien om att bli en föräldrafigur på nytt genom att berätta om sin dotter för Ellie på slutet och jämföra dem, och det blir närmast obehagligt.
Och samtidigt som man presenterar detta obehagliga monster så gör man honom samtidigt såpass relaterar att alla vi sitter och tänker typ samma sak: Hade inte vi agerat på samma sätt i hans ställe? Det är verkligen genialiskt! Det vore så lätt att gestalta ondskan som något omänskligt, något som någon annan kanske kan anamma men inte jag för jag är så snäll och fin. Här visar historien istället på ett väldigt smart sätt hur vi alla är kapabla till ondska.
Som sagt detta är bara min personliga tolkning, men jag tycker den bäddar för en fantastisk historia!
