solvebring said:
Vad har en bra logotyp - hurdan är en bra logotyp?
... Vad ska man tänka på när man skapar logotyper?
... Är det till exempel vettigt eller bara billigt att använda sig av bestående teckensitt till just en logotyp?
etc.
Som flera andra sagt bör den vara lätt igenkännlig och väcka en känsla. Denna känsla är något som - i ditt fall, tror jag - mer motiverar arbetet än, som Möller påpekar, planer på en lång produktlinje där kunderna måste kunna känna igen varorna för vad de är.
Men produktlinje-tänket kommer kanske in om du tänker dig att det ska vara fritt fram för andra att skapa supplement till ditt spel? I så fall är det bra att göra loggan tillgänglig för dem.
Som Arfert säger, är det bra om den funkar i svart/vitt. Jag skulle rent av säga viktigt att den gör det, med tanke på att budgeten hos dig och andra sällan medger färgtryck, så får man räkna med att - om det alls trycks, så är det mest i svart/vitt, och annars skrivs det ut, och då är det i regel också svart/vitt.
Man bör absolut också tänka på att få den skalbar - så att man kan anpassa logotypen från pytteliten till gigantisk (om du någonsin skulle få för dig att t.ex. trycka en roll-up eller liknande...
) Att ha en jpeg-bild eller liknande som inte är skalbar, ger bara problem. Så använd ett program som kan göra skalbara grafik-filer!
solvebring said:
Och rubriker och text då. När man skapar en bra eller i alla fall en duglig och bekväm layout till en text. Ska eller bör rubrikerna och brödtexten ha samma typsnitt eller hur bör man förhålla sig till detta för att det ska få en bra känsla, vara dugligt stiligt men samtidigt tilltalande?
Tar förövrigt emot tips kring allt som är relaterat till detta. Vet ju att forumet har både kunniga yrkes- liksom lekmän inom olika bitar av de här områdena.
Jag brukar bestämma ett begränsat antal rubriknivåer. Helst kanske bara tre. Annars är min erfarenhet att läsaren ändå ofta inte ser skillnad eller anar sig till syftet, och därför inte har någon hjälp av dem.
Rubriker ska ju vägleda läsaren om textens indelning. Kapitelrubriker brukar då vara enkla - alla vet hur de fungerar, typ. Och dem kan man göra stora och blaffiga. (Låta växa ut över spalterna, om man har spalt-layout osv.)
För att göra det lätt att se skillnad, brukar jag ha kapitelrubriker och oftast rubriknivå 2 i ett särskilt typsnitt, som fungerar som symboltypsnitt för "produkten". (Det gör dem inbördes lika, men eftersom kapitelrubrikerna är speciella, är det ingen risk för förväxling...)
Rubriknivå tre, den typiska "underrubriken" som strös in lika mycket för att dela upp texten som för att ge information, brukar dock få vara antingen brödtexttypsnittet i fetstil (och kanske någon grad större, men oftast inte). Eller ett sans serif-typsnitt, om jag använder det till andra saker (t.ex. tabeller et.c.).
Och därmed kommer det in på en hel del andra "småsaker" som man kanske sällan tänker lika mycket på som rubriker/brödtext. Nämligen alla tabeller, bildtexter eventuella fotnötter osv. Även de bör ha en layout som inte avviker för mycket.
Anledningen till att jag brukar introducera ett serif-löst typsnitt i layouten för dessa ändamål (fast ett typsnitt till kan förvirra och bryta den visuella harmonin i sidan) är att det är enklare att göra tabeller och liknande litet med sådana utan att läsbarheten försvinner helt.
Ett absolut nej-nej, som tyvärr många fått med sig från vissa upplagor av MS Word, är att ha vissa rubriknivåer i kursiv. Fy! Usch! Aldrig!
Kursivering gör något svårläst och bryter väldigt mycket mot den visuella harmonin. En rubrik i kursiv står ut som ett varigt sår i mungipan på någon man precis ska till att kyssa...
Ska kursiver användas alls, oavsett som det är för längre text - t.ex. citat - eller för att ge eftertryck till enstaka ord, så är det ett krav att det blir en tydlig ordbild ändå.
Vilket det oftast bara blir av typsnitt som har en särskild kursiv-variant. Andra typsnitt förvrider grundtypsnittet - oblique - när man väljer kursivering. I så fall bör man undvika det helt och hållet.
(Ett typsnitt kan iofs. vara kursivt i sig, som grafisk term, i den meningen att typen är gjord för för att vara mer kalligrafisk. Det kan funka som rubriktypsnitt eller liknande, även om de i regel är mer svårlästa och absolut inte bör utgöra brödtext.)
Jag försöker undvika att göra rubrikerna feta i onödan. Dvs. om rubriktypsnittet avviker från brödtexten, så bör det inte stå i fetstil. (Om inte typsnittet "kräver" det. Men vissa typsnitt finns bara i "vikter" som bold eller heavy till att börja med.)
Man kan också fundera över om andra typer av ingångar hör hemma i layouten. T.ex. anfanger, fetstilade ord i början av vissa stycken et.c. Det kan vara ett alternativ till vissa rubriker, om man använder dem genomtänkt. (Men det bör vara just genomtänkt... Annars förvirrar det snarare än hjälper.)
Slutligen - en annan sak som man kan använda på olika sätt är vinjetter. (Vinjetter är kanske vanligast i t.ex. tidskrifter som har vissa fasta avdelningar, och i varje nummer använder vinjetterna för att tala om vilken avdelning en viss artikel tillhör.) Vinjetten är därför oftast ett litet ordmärke.
Men det kan användas på ett liknande sätt i rollspelsdesign, för återkommande saker man vill märka ut som "Tips", "Regelexempel", "För spelledaren" osv.