Dimfrost
Special Circumstances
När jag började utforma layouten för Terone var planen att spelet skulle släppas som en gratis pdf, och därför anpassade jag layouten för att passa för utskrift. Därav valet av A4 som format, till exempel. När jag sedan ändrade mig till att sälja via Lulu (tidigare hade jag haft uppfattningen att frakt och avgifter åt upp för mycket av pengarna, vilket nog kan stämma innan de införde ett europeiskt tryckeri) var det för sent att ändra layouten.
Det visar sig att den passade riktigt bra även för de förhållandena, men när jag nu har sett hur det blir i praktiken finns det en del saker jag kommer att ha i åtanke om jag ska layouta något mer för Lulu-tryckning.
Till att börjad med är skärningen under all kritik. Man kan lika gärna skippa att göra så att texten linjerar mellan olika sidor, för det märks ändå inte (linjering mellan spalter är naturligtvis fortfarande viktigt). Att ha bilder eller layoutelement som går från en sida till nästa är en mycket dålig idé (skräckexemplet är Agon som ser mycket värre ut än det borde av den anledningen).
Limhäftningen är opålitlig. Den kräver något större marginaler än jag trodde (jag hade innermarginaler på 19 mm tror jag, och det kunde varit lite mer, men jag orkade inte ändra allt det i efterhand) och är inte alls särskilt stabil. I fortsättningen ska jag sikta på klammerhäftning, speciellt om det handlar om små, tunna spel (och det är planen i framtiden). Då får man bättre koll på utseendet när inget försvinner i vecket, och dessutom borde det hålla bättre.
Trycket är inte mycket bättre än en vanlig laserskrivare. Jag hade ju gjort mina testutskrifter på en sådan (eftersom det var vad jag avpassade det hela för i början) och valt typgrad och typsnitt därefter, men jag var ändå inte riktigt nöjd. Jag använde Sabon 9,5 punkter och de tunnaste bitarna (serifer, hårstreck i kursiv) var inte så tydliga som man skulle kunna önska. Linjärer ser mycket bättre ut, även i små grader, som i registrets 8 punkters Myriad Pro. Antagligen är typsnitt vars serifer med betonad styrka, som New Century Schoolbook, också bra val.
Antagligen borde jag kunna skriva en del om bildkvalitet och bildkontraster här också, men jag är för okunnig inom bildbehandling för att egentligen kunna avgöra hur det ser ut.
Omslagspappret var i alla fall riktigt trevligt, inte lika sladdrigt som jag befarade, och även ett så stort format som A4 fungerade bra ur den synvinkeln.
Slutsats: om man har lite sådana här saker i åtanke lär man kunna göra Lulu-produkter som känns bra mycket mer proffsiga.
/Dimfrost
Det visar sig att den passade riktigt bra även för de förhållandena, men när jag nu har sett hur det blir i praktiken finns det en del saker jag kommer att ha i åtanke om jag ska layouta något mer för Lulu-tryckning.
Till att börjad med är skärningen under all kritik. Man kan lika gärna skippa att göra så att texten linjerar mellan olika sidor, för det märks ändå inte (linjering mellan spalter är naturligtvis fortfarande viktigt). Att ha bilder eller layoutelement som går från en sida till nästa är en mycket dålig idé (skräckexemplet är Agon som ser mycket värre ut än det borde av den anledningen).
Limhäftningen är opålitlig. Den kräver något större marginaler än jag trodde (jag hade innermarginaler på 19 mm tror jag, och det kunde varit lite mer, men jag orkade inte ändra allt det i efterhand) och är inte alls särskilt stabil. I fortsättningen ska jag sikta på klammerhäftning, speciellt om det handlar om små, tunna spel (och det är planen i framtiden). Då får man bättre koll på utseendet när inget försvinner i vecket, och dessutom borde det hålla bättre.
Trycket är inte mycket bättre än en vanlig laserskrivare. Jag hade ju gjort mina testutskrifter på en sådan (eftersom det var vad jag avpassade det hela för i början) och valt typgrad och typsnitt därefter, men jag var ändå inte riktigt nöjd. Jag använde Sabon 9,5 punkter och de tunnaste bitarna (serifer, hårstreck i kursiv) var inte så tydliga som man skulle kunna önska. Linjärer ser mycket bättre ut, även i små grader, som i registrets 8 punkters Myriad Pro. Antagligen är typsnitt vars serifer med betonad styrka, som New Century Schoolbook, också bra val.
Antagligen borde jag kunna skriva en del om bildkvalitet och bildkontraster här också, men jag är för okunnig inom bildbehandling för att egentligen kunna avgöra hur det ser ut.
Omslagspappret var i alla fall riktigt trevligt, inte lika sladdrigt som jag befarade, och även ett så stort format som A4 fungerade bra ur den synvinkeln.
Slutsats: om man har lite sådana här saker i åtanke lär man kunna göra Lulu-produkter som känns bra mycket mer proffsiga.
/Dimfrost
). Det som är mest opålitligt är sättet på vilket själva limningen har skett. Första och andra bladet satt till exempel ihop en halv centimeter extra i ett av mina exemplar. Inget allvarligt, men det var det jag menade med att det var opålitligt. Klammerhäftning hade varit tryggare.
).
