- Två kolumner
- Kapitlets namn skrivet längsmed yttersidan.
- Introtext i Eurostile/microgramma? Extended? (Typsnitt 1)
- Introtexten börjar med en fyra raders anfang, som inte ges någon
- marginal mot texten till höger.
- Brödtexten är någon sans serif. (Typsnitt 2)
- Typsnitt 1 för "underrubriker". Observera versaler.
- Namnet på boken längst ner. Inte linjerat mot kapitelnamn eller textblock. Namnet står med samma typsnitt som kapitelnamnet (Typsnitt 3).
- Sidnumret nere ytterhörn. Ej linjerat med boknamn eller kapitelnamn.
Nekromanti Layoutgenomgång: Mutant R●Y●M●D
- Thread starter krank
- Start date
- Begränsa antalet typsnitt. Ett rubriktypsnitt, ett brödtexttypsnitt och kanske ett kapiteltypsnitt räcker bra.
- Konsekvent köra två kolumner.
- Välja hårda och kantiga typsnitt; Eurostile/Microgramma ligger bra till, såklart.
- Inte sätta ingresser i eurostile.
- Använda ramar istället för mellangrå rutor. Eller kanske mörkgrå rutor med vit text, eller betydligt ljusare grå rutor.
Tycker Mutant Rymd var ett av det fulaste produkterna som Äventyrsspel gjorde. Bara det att avståndet mellan spalterna är ungefär det samma som avståndet mellan raderna. Sedan är det tidig desktop publishing när det var som sämst. Det märks att folk inte har börjat lära sig hur man använder datorer ännu. Dessutom verkar det att man haft jävligt brådis.
Vet inte om Quark används här, risken är att det är Pagemaker. Brrr.
De använder olika bredder och vikter av eurostile/microgramma. Tror att det ör nån lightversion man har gjort smalare i programmet till tabellerna. Stora rubrikerna och namnet längst ner är Typeface Six av Neville Brody, väldigt 80-tal. Neville var AD på The Face med mera.
Är lite trött och ser suddigt, men brödtexten verkar vara Adobe Garamond eller nåt liknande.
Vet inte om Quark används här, risken är att det är Pagemaker. Brrr.
De använder olika bredder och vikter av eurostile/microgramma. Tror att det ör nån lightversion man har gjort smalare i programmet till tabellerna. Stora rubrikerna och namnet längst ner är Typeface Six av Neville Brody, väldigt 80-tal. Neville var AD på The Face med mera.
Är lite trött och ser suddigt, men brödtexten verkar vara Adobe Garamond eller nåt liknande.
Stort tack för komplettering!Arfert said:
Jag håller med om avstånd mellan spalter och rader. Det är direkt svårläsligt; ögat hoppar till nästa spalt istället för nästa rad. Framför allt eftersom de varierar mellan två och tre spalter...
Layouten och typografin skapar en känsla, men jag tror att man kunnat skapa samma känsla med samma grundläggande element men lite mer eftertanke.
Jag tycker också att det känns Pagemaker... Även om jag inte började lära mig layout förrän kring '98 med 6.5.
Om typsnitten: Det stämmer med stor säkerhet. Tycker de kunnat hålla sig till färre bredder/vikter; det ser ju förjävligt ut =)
Garamond tror jag också på.
Nu när du fick in mig på Brodyspåret - Visst används Typeface Two också? Tänker på "MARS"-rubriken på blandsidan. Jag utgår från den här länken. Rätta mig gärna.
Återigen stort tack!
De som gjort layouten har lagt ner en del möda på den trots allt - det har knappt lämnats någon vit yta någonstans och det knappa spaltmellanrummet är klart avsiktligt (vissa layoutare lägger (lade?) även en linje mellan spalterna för att begränsa det vita utrymmet).
Lägg märke till att raderna i varje kolumn linjerar - något som fortfarande ses som god typografi men kanske inte lika viktigt nu som då.
En rak högermarginal var också väldigt poppis på 80- och 90-talet eftersom det plötsligt hade blivit så lätt att göra - för att inte tala om automatiska avstavningar. Den smala spaltbredden i ovanstående exempel (samt de många och dåliga avstavningarna) gör dock att läsbarheten sjunker rejält.
Lägg märke till att raderna i varje kolumn linjerar - något som fortfarande ses som god typografi men kanske inte lika viktigt nu som då.
En rak högermarginal var också väldigt poppis på 80- och 90-talet eftersom det plötsligt hade blivit så lätt att göra - för att inte tala om automatiska avstavningar. Den smala spaltbredden i ovanstående exempel (samt de många och dåliga avstavningarna) gör dock att läsbarheten sjunker rejält.