Att sätta scener
En scen är en samling händelser som händer på en begränsad plats i tid och rum. Tänk på en film; ibland klipps handlingen antingen till något som försiggår på en annan plats, eller så gör man ett hopp i tiden till något som händer en stund senare. Varje period mellan två sådana klipp är en scen, och scenen är ett centralt begrepp i Svart av kval, vit av lust. Skickligt utförd scensättning och klippning gör att spelgruppen kan koncentrera spelet på de intressanta bitarna medan det som är tråkigt eller obehagligt kan spolas över. Scensättning är också ett dramatiskt verktyg som gör att man kan sätta fokus på viktiga händelser och ge kontext till handlingen. Låt oss börja med det praktiska: vem ska sätta scenen?
Turordning
Mitt förslag är att ni turas om att sätta scener. Ha en liten markör (gärna något stämningsfyllt som ett tänt stearinljus, en kniv eller en liten statyett) som ni skickar runt bordet. Den som får markören sätter scenen, och när scenen är klar skickar hon den vidare ett steg. Om någon har en bra idé på en scen kan hon ge ett förslag eller be om att få sätta en scen utanför turordningen. Då är det upp till personen vars tur det är att avgöra om det är okej eller inte. På det här sättet finns det alltid någon som ska sätta nästa scen, och man riskerar inte att köra över tillbakadragna personer så att de aldrig får sätta de scener de vill ha. Den här lösningen har fungerat bra när jag spelat, men om ni vill kan ni lägga upp det på något annat vis.
Hur man sätter en scen
Den som har markören framför sig kallas för "scenägaren" och har ett par speciella ansvarsområden, varav det första är att "sätta scenen". Det innebär helt enkelt att man berättar hur den börjar, gärna med en liten stämningsfull dialog. Se till att få med följande information när du sätter en scen:
* Var befinner vi oss? På en båt i hamnen, i en murkig källare, i audienssalen i grevens slott, på en enslig landsväg någonstans utanför staden …
* Vilka är där? Nämn vilka personer som är närvarande i scenen, vare sig det handlar om rollpersoner eller biroller. Du kan sätta en scen där din rollperson är närvarande eller en där hon inte är det. Du kan till och med sätta en scen helt utan rollpersoner, om du så önskar. Om det finns biroller närvarande som kommer att tala eller på annat sätt agera, se till att specificera vem som spelar dem. Tilldela rollerna till spelare vars rollpersoner inte är närvarande i scenen. Du kan gärna spela dem själv, om du vill ha tajt kontroll på hur det kommer att gå i scenen, men undvik att spela dem om din rollperson är närvarande och en annan spelares inte är det.
* Vad är det som håller på att hända? Sätt scenen med en händelse. A och B sitter och pratar om vad som hände igår natt, A har kommit för att göra upp med B, A är hungrig och strövar längs landsvägen på jakt efter blod …
Ovanstående är vad som behöver finnas med, men väv in informationen i en stämningsfylld beskrivning. Svart av kval, vit av lust handlar mycket om stämning, så beskriv syner, lukter, känslor, ljud. De tusen ljuspunkterna på den stjärnklara natthimlen, ljudet av droppande vatten i den murkna källaren, doften av salt och sjögräs i båten, den gnagande smärtan i magen hos den hungriga vampyren. Det handlar inte om att vara en mästare på poesi, utan bara att ge några detaljer som de andra spelarnas fantasi (och din egen!) kan fästa sig vid, för att göra scenen livligare. Försök inte krångla till det, utan föreställ dig scenen och beskriv vad du ser.
Exempel:
Jenny ska sätta en scen. Hon tycker att Adams rollperson Adrien inte har varit med på länge, så hon bestämmer sig för att sätta en scen med honom. Senast spelarna såg honom försökte han att sätta sig upp mot sin mästare, något som slutade illa. Jenny börjar sin beskrivning:
"Det första Adrien känner när han återfår medvetandet är kall sten mot ryggen och handbojor som gnager in i hans handleder. (Hon vänder sig mot Adam) Du befinner dig i en mörk, kall och våt källare som stinker av smuts och råttors avföring. En huggande smärta i bröstet påminner dig om att du förlorat mycket blod och inte druckit på länge. Grevens skratt ekar längs väggarna och du hör hans fotsteg närma sig din cell."
Om en spelare känner att det inte känns trovärdigt att hennes rollperson skulle befinna sig på platsen där scenen utspelar sig och/eller göra det scenägaren säger att hon gör när scenen börjar så får hon såklart säga ifrån. Det krävs alltså att både scenägare och spelare är överens för att en rollperson skall vara med i en scen. Med det sagt, avstå helst från att säga ifrån om det inte sabbar din spelupplevelse. Spelet blir bättre om man accepterar varandras idéer och bygger vidare på dem.
Att spela en scen
När scenen sedan spelas beskriver alla inblandade vad deras rollpersoner gör, och vad birollerna de spelar gör. De hittar också på saker i omgivningen som känns logiska i sammanhanget. En spelare vars rollperson befinner sig i en bar kan till exempel hitta på att där finns bord, stolar, ölglas, en bartender, en takkrona, en spegel, och liknande saker. Under scenens gång har scenägaren ett par speciella ansvarsområden och auktoriteter:
* Hon bestämmer vem som dyker upp i scenen och när
* Hon avgör vem som vinner i konflikter som är oavgjorda eller där reglerna är oklara
* Hon klipper när scenen är slutspelad
Vart och ett av dessa ansvars- eller auktoritetsområden är scenägarens rättighet att bestämma, men det innebär inte att de andra spelarna inte kan agera inom dem. De kan fråga om lov "Får jag dyka upp i scenen nu?" eller spela på med en frågande blick på scenägaren som nickar för att visa att det är okej, eller bara köra på och förvänta sig att scenägaren avbryter om de hittar på något som hon inte tycker passar, beroende på hur det sociala kontraktet runt bordet är. Anpassa dig efter scenägaren och förvänta dig inte att en försiktig och tillbakadragen spelare kommer att avbryta dig om du går för långt. Med det sagt, låt oss titta på vart och ett av dessa områden för sig.
Scenägaren bestämmer vem som dyker upp i scenen och när
Det är scenägarens prerogativ att introducera nya karaktärer, vare sig de är biroller eller rollpersoner, i scenen. Om det är en rollperson måste hon såklart ha spelarens tillåtelse, så för att en rollperson skall kunna dyka upp i en scen krävs det att både spelaren och rollpersonen är överens. Ibland kan en spelare tycka att det vore lyckat att hennes rollperson dyker upp. Då kan hon fråga om lov hos scenägaren: "Är det okej om jag dyker upp här?" eller "Åh! Kan inte jag dyka upp nu, med kläderna nedstänkta av blod?". Scenägaren kan gå med på det, neka, eller kanske säga "Alldeles strax" eller liknande.
Scenägaren avgör vem som vinner i konflikter som är oavgjorda eller där reglerna är oklara
Konflikter är något vi kommer till senare i boken, så de är inget jag tänker förklara här. Det räcker med att nämna här att ett av scenägarens ansvarsområden är att avgöra vinnaren i vissa typer av konflikter, när reglerna inte ger ett entydigt svar.
Scenägaren klipper när scenen är avslutad
Ett av scenägarens viktigaste ansvarsområden är att klippa scenen. En scen bör klippas när den har spelat ut sin roll och det inte finns något mer intressant att hämta i den. Om handlingen behöver förflyttas i tid eller rum måste scenen också klippas. Till sist kan en scen klippas för att ge extra betoning till en replik eller en handling genom att klippa direkt efter den. Här är ett exempel på det sistnämnda:
Exempel:
Lisa är scenägaren i en scen där Jennys rollperson Jeanne och Adams rollperson Adrien talar med varandra.
Adam: "Jag … vet inte vad jag skall säga. Han är död."
Jenny: "Död?! Hur kan han vara död? Vad hände?"
Adam: "Det gick så snabbt, jag … jag hade inte druckit på en vecka och jag … tappade kontrollen."
Jenny: "Adrien, säg inte att …"
Adam: "Jag dödade honom."
Lisa: "Okej, vi klipper scenen där. Wow, snyggt spelat, Adam!"
Jenny: "Haha, oj, ja, nu kommer Jeanne att få det svårt. Är det min tur att sätta nästa scen?"
Adam: "Japp."
Jenny: "Okej, då tror jag att jag vill ha en scen med Lilian. I en lyxig penthousevåning står hon och tittar ut genom panoramafönstret …"
Känner du hur Adams avslöjande ges extra vikt av klippningen? Hade de fortsatt att spela ut situationen så hade den dramatiska spänningen avtagit, men nu får den hänga i luften en stund, som en cliffhanger. Lisa hade också kunnat välja att vänta med att klippa, om hon ansåg att Jeannes reaktion på Adriens avslöjande var värt att utforska. Vilken metod man väljer är en smakfråga och lämnas till scenägarens avgörande.
Hur sätter man en bra scen?
Det finns massor med bra sätt att sätta scener. Ofta kommer de ganska naturligt och då är det bara att köra. Var spontan. Var också nyfiken, och försök att sätta scener utan en specifik plan i åtanke. Sätt en scen där något håller på att hända, men försök inte att tvinga igenom ett specifikt resultat av händelsen. När en bra scen sätts så vet ingen hur den kommer att se ut när den klipps.
Idétorka
Det kan mycket väl hända att du finner dig helt utan idéer när det är dags att sätta en scen. Slappna av, det är inte hela världen! Här kommer ett par tips på saker du kan ta dig till:
* Fråga en annan spelare vad hennes rollpersons mål är just nu. Sätt en scen där hon har en möjlighet att uppnå detta mål eller där något hotar det.
* Om det finns en hemlighet i spel, sätt en scen där den riskerar att avslöjas.
* Hota någons ankare. Ankare är per definition något som rollpersoner bryr sig om, så om du sätter en scen där någons ankare är i fara eller håller på att dras in i något så kommer rollpersonen garanterat att reagera!
* Välj två personer som kommer överens med varandra och försök att hitta på något som kan så split mellan dem.
* Välj två personer som inte kommer överens och försök att hitta på något som kan sammanföra dem eller som tvingar dem att samarbeta.
* Välj två personer som inte kommer överens och ge dem ett tillfälle och en anledning att flyga på varandra.
* Fråga någon annan spelare om de har tips eller idéer.
Och kom ihåg: en dålig idé är mycket bättre än ingen idé alls, och risken är stor att din dåliga idé kommer att utvecklas till något toppenbra. Sätt den där dåliga scenen du har i åtanke och se vad som händer. I värsta fall får du klippa den ganska snabbt om den inte leder till något intressant. Var inte rädd att vara uppenbar – det är mycket bättre än att krysta fram någon otrolig vändning varje kvart.
)