RECENSION Lemur reser till Glorantha

För att klarifiera grisförvirringen: Morokanth i Prax är tapirfolk. Rånar-grismannen på Apple Lane-omslaget är en Tusk Rider, det närmsta Glorantha kommer orcher. Det finns också (minst!) ett annat grisfolk, vildsvinsfolket Mraloti.

(Finns det mycket saker i Glorantha? Svar ja - se till exempel den här artikeln som reder ut skillnaderna mellan de flera olika blåhudade folkslagen: https://wellofdaliath.chaosium.com/home/gloranthan-documents/greg-sez/bluepeople/ )
 
Last edited:
William Church heter karln enligt Wikipedia. Nog går det väl att tolka signaturen på skämtbilderna som "Willam"?
Det är även han som ritat de mest klassiska kartorna över Dragon Pass och Prax - och fått en stad i Sartar uppkallad efter sig.
1675377455602.png
 
Att Wilm's Church åtminstone blev Wilmskirk (wow, liksom) är så långt förbättringarna kom.
 
Wow. Runequest är verkligen mer oldschool och gonzo än bilden jag fick i Traditions gamla postorderkataloger. Jag har hela mitt liv trott att Runequest är den finkulturella, mogna kusinen till DoD. Culture gaming med annorlunda alver och bronsålderssamhället och ett uttänkt språk med egna runor och så. Men det finns grismän. Varför inte, i och för sig. Det finns i Revelation Space också.
 
Last edited:
Wow. Runequest är verkligen mer oldschool och gonzo än bilden jag fick i Traditions gamla postorderkataloger. Jag har hela mitt liv trott att Runequest är den finkulturella, mogna kusinen till DoD. Culture gaming med annorlunda alver och bronsålderssamhället och ett uttänkt språk med egna runor och så. Men det finns grismän. Varför inte, i och för sig. Det finns i Revelation Space också.

Vi kan ju säga så här: Sandy Petersen (som är mormon) säger att han blivit passivt hög på marijuana (second-hand smoking) under Chaosiums företagsmöten…
 
Wow. Runequest är verkligen mer oldschool och gonzo än bilden jag fick i Traditions gamla postorderkataloger. Jag har hela mitt liv trott att Runequest är den finkulturella, mogna kusinen till DoD. Culture gaming med annorlunda alver och bronsålderssamhället och ett uttänkt språk med egna runor och så. Men det finns grismän. Varför inte, i och för sig. Det finns i Revelation Space också.
Jag är också lite paff över hur tramsigt mycket grejer är, hade också en bild av att det skulle vara mer torr culture gaming. Men det känns som att världen skrivits under lång tid och att vissa delar är mycket tramsigare än andra.
 
Jag är också lite paff över hur tramsigt mycket grejer är, hade också en bild av att det skulle vara mer torr culture gaming. Men det känns som att världen skrivits under lång tid och att vissa delar är mycket tramsigare än andra.

Så är det definitivt. Jag menar, det är fortfarande spelet med ankorna, trots allt.

Det finns en spänning mellan de som vill glömma och de som vill omfamna gonzon i Glorantha.
 
Last edited:
Den är finkulturell i bemärkelsen att mytologin är mer som riktig mytologi

Och till och med där hittar vi saker som Indlas Somer, surfarguden, när man tittar längst bak i lådorna.
 
Det är sant att det finns många knasiga idéer i Glorantha, men man ska också komma ihåg att skaparen Greg Stafford ofta nämnde "YGMV" (Your Glorantha May Vary) och det betyder att man ska känna sig fri att vräka eller taga vad man vill ha med i sitt eget Glorantha.
Är inte det bara att avsvära sig allt ansvar för sitt skapande? :P
 
Är inte det bara att avsvära sig allt ansvar för sitt skapande? :p

Jag vet inte …

Jag var aktivt på Pendragonforumet i några år och där skrev Greg ibland YPMW, your Pendragon may vary. Ofta var det när folk ställde ängsliga frågor à la ”gör jag rätt?” eller ”får vi göra så här?” Och det kan kanske ses som befriande när en skapare säger att en får göra vad en vill med ens värld?
 
Är inte det bara att avsvära sig allt ansvar för sitt skapande? :p

Jag tror det ska läsas som uppmuntra till eget skapande och utforskande. Att se det som står som avstamp för att upptäcka världen genom spelandet. Och då får en väl tänka på att det som mötte den som köpte Runequest inledningsvis var ett par sidor om världen och dess historia, en uppmuntran att se spelet som en mall för att skapa sin egen mytologiska värld, ett par kulter och förutom exempel sen inget mer av vad vi är vana att läsa om värld, setting, etc. Senare kom Cults of Prax och Cults of Terror som skulle jag säga är höjdpunkten till material för att tända en kreativ skogsbrand och pepp! Flera kulter, deras inbördes relationer, men på ett plan som gör det möjligt för tolkningar och öppningar för egna ingångar hela tiden. Hur är kult x:s relation med kult y? Om inget står i boken, spela och upptäck.

Ett exempel jag tycker är oerhört belysande kring hur hela "your x may/will vary" var använt kommer från något citat jag hört någon berätta om som samtalade med MAR Barker om Tekumel och frågade honom om vad som fanns på en viss kontinent eller ö i den världen, hans svar var "Jag vet inte, res dit och upptäck det, och kom tillbaka och berätta för oss!"

En kan ju fråga sig hur mycket av detta avstamp som finns kvar annat som något som låter lite fint men inte längre är ett ledord för skapandet. Men, det är kanske en diskussion för en annan tråd.
 
Jag var aktivt på Pendragonforumet i några år och där skrev Greg ibland YPMW, your Pendragon may vary. Ofta var det när folk ställde ängsliga frågor à la ”gör jag rätt?” eller ”får vi göra så här?” Och det kan kanske ses som befriande när en skapare säger att en får göra vad en vill med ens värld?

"But Pendragon isn’t intended to be historical, just fun. So have fun." -- Greg Stafford

Rätt belysande för perspektivet tycker jag.
 
Apple Lane är onekligen en modul som verkligen skär sig mot den här bronsålderskänslan. Det finns en sheriff (eller sheruff), en panthandel och en anka med 85% i att spela snooker.

Ja tidigare var det mycket ”vilda västern”-feeling. I senaste upplagan har Apple Lane ”justerats” så att byn passar bättre.
 
"But Pendragon isn’t intended to be historical, just fun. So have fun." -- Greg Stafford

Rätt belysande för perspektivet tycker jag.

Samtidigt tycker jag att det finns en spänning här i Gregs syn på Pendrago, i det atthan ägande sina sista tio år att producera massor historiskt förankrat material, som specificerade Pendragon geografi, ekonomi och samhälle väldigt konkret och faktatungt. Varför alla detaljer om detaljerna inte är viktiga? Varför litteraturlistor i modulerna om historia inte spelar någon roll?
 
Back
Top