Ambivalent
Levelsystemet är svårt att bedöma separat från klassystemet. Finns det inga klasser behöver man inga levlar... finns det klasser kan levlarna kanske vara bekväma.
IMHO bör den egentliga frågan därför vara "Klassystemet, för eller emot". Nu äger jag inte DoD6 så jag får uttala mig generellt:
Klasser har i mina ögon två användningsområden: Underlätta karaktärsskapande och Hålla folk till genrens stereotyper.
Underlätta karaktärsskapandet kan det göra genom att man väljer klass och anpassar en del smågrunkor och därigenom får alla spelvärden. Detta kan gå snabbare än att bygga en karaktär helt från scratch med alla små detaljer det kan innebära.
Hålla folk till genrens stereotyper är inte nödvändigtvis något man önskar men om det är det så kan klasser funka som mekanik för detta. Om man vill spela t.ex. sagofantasy med bara stora Krigare, smidiga tjuvar, sluga trollkarlar o.s.v. så kan klasserna se till att folk håller sig till sin läst s.a.s.
När klasser blir meningslösa är när man avundsjukt börjar snegla på det klasslösa systemets flexibilitet och vill ha den kakan också. D&D3e har gjort detta IMHO. Resultatet blir då ett system som inte hjälper karaktärsskapandet särskilt eftersom man lagt till milliarder av guck för att få det flexibelt. Det håller inte heller folk till genrens stereotyper (eftersom det inte utgör en begränsning annat än komplexitetsmässigt).
Så: vill man ha hårda stereotyper, så kan man fundera på klasser. Vill man inte ha det skall man hålla sig borta.
Enkelt, eller hur
Levelsystemet är svårt att bedöma separat från klassystemet. Finns det inga klasser behöver man inga levlar... finns det klasser kan levlarna kanske vara bekväma.
IMHO bör den egentliga frågan därför vara "Klassystemet, för eller emot". Nu äger jag inte DoD6 så jag får uttala mig generellt:
Klasser har i mina ögon två användningsområden: Underlätta karaktärsskapande och Hålla folk till genrens stereotyper.
Underlätta karaktärsskapandet kan det göra genom att man väljer klass och anpassar en del smågrunkor och därigenom får alla spelvärden. Detta kan gå snabbare än att bygga en karaktär helt från scratch med alla små detaljer det kan innebära.
Hålla folk till genrens stereotyper är inte nödvändigtvis något man önskar men om det är det så kan klasser funka som mekanik för detta. Om man vill spela t.ex. sagofantasy med bara stora Krigare, smidiga tjuvar, sluga trollkarlar o.s.v. så kan klasserna se till att folk håller sig till sin läst s.a.s.
När klasser blir meningslösa är när man avundsjukt börjar snegla på det klasslösa systemets flexibilitet och vill ha den kakan också. D&D3e har gjort detta IMHO. Resultatet blir då ett system som inte hjälper karaktärsskapandet särskilt eftersom man lagt till milliarder av guck för att få det flexibelt. Det håller inte heller folk till genrens stereotyper (eftersom det inte utgör en begränsning annat än komplexitetsmässigt).
Så: vill man ha hårda stereotyper, så kan man fundera på klasser. Vill man inte ha det skall man hålla sig borta.
Enkelt, eller hur
