Vi pratade någon gång om Lincons USP, men jag känner mer att Gothcons USP är att det kommer trevliga nördar dit som inte kommer på Lincon. Annars är Lincon längre, har bättre lokaler, har tevagnen och är bra mycket mysigare.
På torsdag checkade jag in, fyllde min mugg med té, gled mot Indierummet och rakt in i ett speltest av FörEfter med @Genesis, @Murmelgnu och Elsa. Vi fick inblickar i Ebba Nilssons och Kristian Skoogs liv före och efter deras skilsmässa. Riktigt kul när kopplingarna mellan rollerna i dåtid och nutid byggts upp och det blev tillåtet att ha dialoger mellan dåtids- och nutidsversionen. Riktigt bittra dialoger…
Citat: “Jaha, du swipeade höger av misstag? Ja… jag också.”
Sen kom min sambo och bonusbarn. Bonusen var nyfiken på vad vi gör på Lincon, sambon har dykt upp en gång förut och väl inte riktigt nappat. Stort tack till @Kim Nolemo som lotsade oss genom ett kortare parti Utpost - där min lata android blev omprogrammerad av teknikern - och ett parti Drakar och Bananer (med en till oforumit) där en grupp äventyrare skulle hitta ungdomens källa för att vattna Yggdrasil. Det slutade med att ungdomens källa frös till is med oss inuti den.
Citat: “Det är dags för dig att bli omprogrammerad.” och “Magin vänder, och vi blir alla för evigt unga, inkapslade i is.”
Jag följde mina raringar till bilen, och när de åkt lyckades jag för andra gången på fredagen strosa till Indierummet, glida in genom dörren och rakt ner på en stol och in i ett spel. Som nån slags boss.
Det blev Lovecraftesque med Genesis och en oforumit. Eventuellt nån mer, det är luddigt nu. Lisa Winchester åkte till sydamerika för att leda en utgrävning och undersöka om de teorier som hennes far haft kunde stämma. De visade sig stämma alldeles för väl. Nära slutet försvann hon och hennes bror Derek dök upp för att assistera, men fick istället leta efter henne och uppleva Lovecraftesques “Descent into darkness”. Han hittade sin syster, med fullt av myror under huden, i ett tunnelsystem som mer och mer tydligt var gjort för intelligenta myror, och citatet får väl tala för sig själv: “Du känner hur de kryper in under din hud. Du börjar röra dig.”
Lärdom: Det här var faktiskt andra gången jag åkt till sydamerika och gått åt i en gammal ruin medan min utgrävningspersonal hjälpt till. Klart det fanns stora skillnader, men jag börjar fundera på om det vore bra att pusha för de färdiga scenarierna, som sätter upp andra idéer.
Tror det är fredag nu. Jag var rejält trögstartad och stirrade mer eller mindre in i väggen första timmarna på dagen, men nånstans här kommer ett parti Anatman med Genesis, @ceruleanfive och två oforumiter. Vi spelade ut en konflikt mellan en härskare med evigt liv och en databas med de dödas minnen, och den kultledare som kämpade för människors rätt att dö. Två specialagenter fanns det också som jobbade för varsin ledare. Fokus var förstås på… den unga kvinna som mötte båda ledarna i sin kamp för att återuppliva sin döde bror… som visade sig vara agent för kulten.
Till saken hör väl också avslöjandet/påståendet att de döda fortsatte leva och minnas i databasen.
Citat: “Vi får ju inte ens dö längre. Till och med det har de tagit ifrån oss.”
Reservcitat: “Databasen är ju bara en databas.” “Jaså?”
Sen blev jag värvad att facilitera Final Girl för en samling oforumiter. Den blev en enkel men effektfull historia om ett gäng ungdomar som brutit sig in på ett badhus för att bada. Förutom ungdomar figurerade Solarie-Britt, nattvakten Simon och den halta pudeln Cent. Vila i frid Cent, du var för god för denna värld. Nåväl, hästtjejen Hera blev den sista överlevande och flydde ut ur det brinnande badhuset där alla bevis försvann i lågorna.
Lärdomar: Det blev väldigt mycket “slashern anfaller… och missar”. Författaren rekommenderar uttryckligen att man kör kortsystemet och väntar med narration tills någon faktiskt dör i scenen, och det är nog klokt, annars framstår slashern som en riktig Långben.
Kvällspasset blev Utpost, med mig som Utsidan. Jorden var borta, mänsklighetens sista överlevande bodde på utposten E.V.A. på en planet någonstans. Doktorn stod inte ut med andras lycka, drogade ner sin fru och saboterade övriga arbetare på basen. Radiooperatörens besatthet av signaler från en annan plats på planeten och att de skulle komma från något som kallades A.D.A.M. visade sig vara sanna när agenter från A.D.A.M. kom och kidnappade utpostens barn. Utposten gick sakta under i bråk och elände. Ägigt spel med @Cissi och tre oforumiter, varav en helt ny på rollspel och en nästan ny.
Lärdom: Flagga för den sista stora konfrontationen några scener innan den händer, så kan folk försöka slå kontaktslag och acceptera dem. Eller låta utposten brinna.
Cissi ska ha kudos för solid backning av mig i Utpost-faciliterandet.
Citat: “Nej, du går i sömnen.” Sagt av doktorn till den nerdrogade frun.
Ere lördag nu? Det bör stämma att den började med Midnatt, för alltid, med @Genesis, Ron Edwards och två till oforumiter. Eftersom man måste vara ospoilad för att kunna spela scenarierna säger jag bara “WTF”. Men på ett bra sätt.
Lärdom: Det är svårt med tävlingen mellan tre “spelledare”. Jag minns vagt ett parti Coyotes of Chicago från ett tidigare konvent med liknande konkurrens mellan spelledare och det gick också sådär för mig med alla vändningar. Spelmässigt kändes Midnatt tajtare än Coyotes, för övrigt.
Citat: “In eternity everything changes. In Midnight everything stays the same.”
Jag, Genesis och en oforumit fortsatte lördagen med Drakar och Bananer. En oskyldig, en skyldig och Sun Wukong skulle rymma från ett fängelse i yttre rymden. Ut ur cellerna kom vi, och vi lyckades öppna alla andra celler för att försöka fly i kaoset med förrymda fångar, men sen skulle vi sno ett rymdskepp, och Sun Wukong kopierade sig för att avleda vakterna och fångarna, och ja…
Citat: “Jag klonar mig, men klonerna tar kommandot och snor skeppen.”
Lincon 2022 började bra och slutade episkt. Två bröder och en norrman nappade på att spela Anatman med mig, Kim och Cissi. Allt var åt helvete, neurologiska zombier jagade folk och massan följde den gudalike influencern Rada Wong. En grupp kring Rada Wong kämpade så gott de kunde i denna värld innan hans syster letade upp dem och lämnade tillbaka deras minnen av att ha kämpat mot och blivit besegrade av deras far, som nu tagit över Rada Wongs kropp.
Det slutade med en slutstrid, där den onde fadern dog. Han dog dock med vetskapen om var hans son var förvarad, hans följare chockades till tystnad av hans död, och hans bokstavliga zombienätverk tappade kontrollen och började gå bärsärk. En riktigt ball Anatmansession.
Citat: “Är vi i templet som inte finns?”
Men det slutade inte där. Norrmannen hade hört talas om något rollspel där man skulle dra kort och spela ut scener, så vi (jag, han, Kim och Cissi) körde en runda For the Crown för att se om det var For the Queen/Drama han spelat. På tio kort hann vi etablera att det var Kims ledare för handelshuset som tog över tronen efter drottningens död, medan Cissis prinsessa blev marionett och övriga familjen (drottninggemål och äldre prinsessa) sattes i husarrest.
Citat: “Du vet inte ens vad jag heter! Jag hatar dig!”
Lördag natt/söndag morgon avslutades med Best Friends med SL Genesis, Murmelgnu, Elsa, @Sia (?) och en misstänkt oforumit. Och vad är det med Best Friends som gör att vi börjar gräla innan rollerna ens är klara? Fantastisk stämning blir det iaf.
Vi var gamer girls och ingen var fejk. Vi spelade D&D. Vi kommenterade varandras Twitch. Och i slutänden tog vi oss in på klubben Inferno med fejkade legg, Lexi fick streama med BobaCat, och Hellhounds spöade Lapsang Killshots. Inget av det här mejkar nån som helst sense om ni inte var med, och det får ni bara hantera. Hellhounds!
Citat: “Han är en Lapsang Bigshot.”
Betyg:
Vi pratade om topp tio-spelmöten. Nu har jag hängt i Indierummet sedan @Vicotnik eller @Pilzefrau halade in en blyg Hellzon under Lincon 2014, och även spelat med den crewen i andra sammanhang. Topp tio är vid det här laget bara grymt bra spelmöten, och det fortsätter nog på den nivån ett bra tag efter nummer tio också.
Med det sagt så var spelen på årets Lincon som sämst “helt OK”. Båda Anatmansessionerna kommer jag ta med mig ett tag, i den mån jag har minnen från det här konventet. Midnatt för alltid var en ball upplevelse, sjukt bisarr setting. Och Best Friends… det är, som Genesis sa, inget särskilt med spelet. Men fan vad bra det blev.
Lärdom:
SOV! Men det hjälper ju inte. Jag kom till hotellet på onsdag kväll och hoppade över forumölen, och var ändå halvförstörd redan på fredag, och minns knappt vilka jag spelat med. Att jag minns vad jag har spelat är för att jag fotar rollformulären. Enda nackdelen med att Lincon har en dag längre effektivt spel än Gothcon.
TACK:
Alla goa nördar som gör Indierummet till en centralpunkt med nåt nördkonvent där utanför.
Ja, och så citatväggen:
På torsdag checkade jag in, fyllde min mugg med té, gled mot Indierummet och rakt in i ett speltest av FörEfter med @Genesis, @Murmelgnu och Elsa. Vi fick inblickar i Ebba Nilssons och Kristian Skoogs liv före och efter deras skilsmässa. Riktigt kul när kopplingarna mellan rollerna i dåtid och nutid byggts upp och det blev tillåtet att ha dialoger mellan dåtids- och nutidsversionen. Riktigt bittra dialoger…
Citat: “Jaha, du swipeade höger av misstag? Ja… jag också.”
Sen kom min sambo och bonusbarn. Bonusen var nyfiken på vad vi gör på Lincon, sambon har dykt upp en gång förut och väl inte riktigt nappat. Stort tack till @Kim Nolemo som lotsade oss genom ett kortare parti Utpost - där min lata android blev omprogrammerad av teknikern - och ett parti Drakar och Bananer (med en till oforumit) där en grupp äventyrare skulle hitta ungdomens källa för att vattna Yggdrasil. Det slutade med att ungdomens källa frös till is med oss inuti den.
Citat: “Det är dags för dig att bli omprogrammerad.” och “Magin vänder, och vi blir alla för evigt unga, inkapslade i is.”
Jag följde mina raringar till bilen, och när de åkt lyckades jag för andra gången på fredagen strosa till Indierummet, glida in genom dörren och rakt ner på en stol och in i ett spel. Som nån slags boss.
Det blev Lovecraftesque med Genesis och en oforumit. Eventuellt nån mer, det är luddigt nu. Lisa Winchester åkte till sydamerika för att leda en utgrävning och undersöka om de teorier som hennes far haft kunde stämma. De visade sig stämma alldeles för väl. Nära slutet försvann hon och hennes bror Derek dök upp för att assistera, men fick istället leta efter henne och uppleva Lovecraftesques “Descent into darkness”. Han hittade sin syster, med fullt av myror under huden, i ett tunnelsystem som mer och mer tydligt var gjort för intelligenta myror, och citatet får väl tala för sig själv: “Du känner hur de kryper in under din hud. Du börjar röra dig.”
Lärdom: Det här var faktiskt andra gången jag åkt till sydamerika och gått åt i en gammal ruin medan min utgrävningspersonal hjälpt till. Klart det fanns stora skillnader, men jag börjar fundera på om det vore bra att pusha för de färdiga scenarierna, som sätter upp andra idéer.
Tror det är fredag nu. Jag var rejält trögstartad och stirrade mer eller mindre in i väggen första timmarna på dagen, men nånstans här kommer ett parti Anatman med Genesis, @ceruleanfive och två oforumiter. Vi spelade ut en konflikt mellan en härskare med evigt liv och en databas med de dödas minnen, och den kultledare som kämpade för människors rätt att dö. Två specialagenter fanns det också som jobbade för varsin ledare. Fokus var förstås på… den unga kvinna som mötte båda ledarna i sin kamp för att återuppliva sin döde bror… som visade sig vara agent för kulten.
Till saken hör väl också avslöjandet/påståendet att de döda fortsatte leva och minnas i databasen.
Citat: “Vi får ju inte ens dö längre. Till och med det har de tagit ifrån oss.”
Reservcitat: “Databasen är ju bara en databas.” “Jaså?”
Sen blev jag värvad att facilitera Final Girl för en samling oforumiter. Den blev en enkel men effektfull historia om ett gäng ungdomar som brutit sig in på ett badhus för att bada. Förutom ungdomar figurerade Solarie-Britt, nattvakten Simon och den halta pudeln Cent. Vila i frid Cent, du var för god för denna värld. Nåväl, hästtjejen Hera blev den sista överlevande och flydde ut ur det brinnande badhuset där alla bevis försvann i lågorna.
Lärdomar: Det blev väldigt mycket “slashern anfaller… och missar”. Författaren rekommenderar uttryckligen att man kör kortsystemet och väntar med narration tills någon faktiskt dör i scenen, och det är nog klokt, annars framstår slashern som en riktig Långben.
Kvällspasset blev Utpost, med mig som Utsidan. Jorden var borta, mänsklighetens sista överlevande bodde på utposten E.V.A. på en planet någonstans. Doktorn stod inte ut med andras lycka, drogade ner sin fru och saboterade övriga arbetare på basen. Radiooperatörens besatthet av signaler från en annan plats på planeten och att de skulle komma från något som kallades A.D.A.M. visade sig vara sanna när agenter från A.D.A.M. kom och kidnappade utpostens barn. Utposten gick sakta under i bråk och elände. Ägigt spel med @Cissi och tre oforumiter, varav en helt ny på rollspel och en nästan ny.
Lärdom: Flagga för den sista stora konfrontationen några scener innan den händer, så kan folk försöka slå kontaktslag och acceptera dem. Eller låta utposten brinna.
Cissi ska ha kudos för solid backning av mig i Utpost-faciliterandet.
Citat: “Nej, du går i sömnen.” Sagt av doktorn till den nerdrogade frun.
Ere lördag nu? Det bör stämma att den började med Midnatt, för alltid, med @Genesis, Ron Edwards och två till oforumiter. Eftersom man måste vara ospoilad för att kunna spela scenarierna säger jag bara “WTF”. Men på ett bra sätt.
Lärdom: Det är svårt med tävlingen mellan tre “spelledare”. Jag minns vagt ett parti Coyotes of Chicago från ett tidigare konvent med liknande konkurrens mellan spelledare och det gick också sådär för mig med alla vändningar. Spelmässigt kändes Midnatt tajtare än Coyotes, för övrigt.
Citat: “In eternity everything changes. In Midnight everything stays the same.”
Jag, Genesis och en oforumit fortsatte lördagen med Drakar och Bananer. En oskyldig, en skyldig och Sun Wukong skulle rymma från ett fängelse i yttre rymden. Ut ur cellerna kom vi, och vi lyckades öppna alla andra celler för att försöka fly i kaoset med förrymda fångar, men sen skulle vi sno ett rymdskepp, och Sun Wukong kopierade sig för att avleda vakterna och fångarna, och ja…
Citat: “Jag klonar mig, men klonerna tar kommandot och snor skeppen.”
Lincon 2022 började bra och slutade episkt. Två bröder och en norrman nappade på att spela Anatman med mig, Kim och Cissi. Allt var åt helvete, neurologiska zombier jagade folk och massan följde den gudalike influencern Rada Wong. En grupp kring Rada Wong kämpade så gott de kunde i denna värld innan hans syster letade upp dem och lämnade tillbaka deras minnen av att ha kämpat mot och blivit besegrade av deras far, som nu tagit över Rada Wongs kropp.
Det slutade med en slutstrid, där den onde fadern dog. Han dog dock med vetskapen om var hans son var förvarad, hans följare chockades till tystnad av hans död, och hans bokstavliga zombienätverk tappade kontrollen och började gå bärsärk. En riktigt ball Anatmansession.
Citat: “Är vi i templet som inte finns?”
Men det slutade inte där. Norrmannen hade hört talas om något rollspel där man skulle dra kort och spela ut scener, så vi (jag, han, Kim och Cissi) körde en runda For the Crown för att se om det var For the Queen/Drama han spelat. På tio kort hann vi etablera att det var Kims ledare för handelshuset som tog över tronen efter drottningens död, medan Cissis prinsessa blev marionett och övriga familjen (drottninggemål och äldre prinsessa) sattes i husarrest.
Citat: “Du vet inte ens vad jag heter! Jag hatar dig!”
Lördag natt/söndag morgon avslutades med Best Friends med SL Genesis, Murmelgnu, Elsa, @Sia (?) och en misstänkt oforumit. Och vad är det med Best Friends som gör att vi börjar gräla innan rollerna ens är klara? Fantastisk stämning blir det iaf.
Vi var gamer girls och ingen var fejk. Vi spelade D&D. Vi kommenterade varandras Twitch. Och i slutänden tog vi oss in på klubben Inferno med fejkade legg, Lexi fick streama med BobaCat, och Hellhounds spöade Lapsang Killshots. Inget av det här mejkar nån som helst sense om ni inte var med, och det får ni bara hantera. Hellhounds!
Citat: “Han är en Lapsang Bigshot.”
Betyg:
Vi pratade om topp tio-spelmöten. Nu har jag hängt i Indierummet sedan @Vicotnik eller @Pilzefrau halade in en blyg Hellzon under Lincon 2014, och även spelat med den crewen i andra sammanhang. Topp tio är vid det här laget bara grymt bra spelmöten, och det fortsätter nog på den nivån ett bra tag efter nummer tio också.
Med det sagt så var spelen på årets Lincon som sämst “helt OK”. Båda Anatmansessionerna kommer jag ta med mig ett tag, i den mån jag har minnen från det här konventet. Midnatt för alltid var en ball upplevelse, sjukt bisarr setting. Och Best Friends… det är, som Genesis sa, inget särskilt med spelet. Men fan vad bra det blev.
Lärdom:
SOV! Men det hjälper ju inte. Jag kom till hotellet på onsdag kväll och hoppade över forumölen, och var ändå halvförstörd redan på fredag, och minns knappt vilka jag spelat med. Att jag minns vad jag har spelat är för att jag fotar rollformulären. Enda nackdelen med att Lincon har en dag längre effektivt spel än Gothcon.
TACK:
Alla goa nördar som gör Indierummet till en centralpunkt med nåt nördkonvent där utanför.
Ja, och så citatväggen:
