Re: Tradlir också ...
Ja, snabb utveckling här ...
Det tog tydligen skruv, redan idag kom sonen och frågade om vi inte kunde spela lite mer rollspel. Självklart!
Vid en snabb funderare på korten och problemet med att de är så få och därav genererar same shit all over – speciellt eftersom grabben läser dem så bokstavligt – bestämde jag mig spontant för att testa något annat. Så jag rev till mig ett skissblock, några pennor och några fler T6 och sade till sonen att nu ska pappa berätta en saga där du är hjälten och får hjälpa pappa och bestämma vad som händer. ... Bära eller brista; man får ta ett steg i taget, ju.
Det jag tog vara på från debuten igår var att drivet enklast sköttes med frågor och gärna ledande sådana för att få fiktionen att hitta rätt något så när. I övrigt var reglerna helt on the go – dvs att jag hittade på spelet medan vi pratade om det.
Jag tog fram papper och penna till formulär och började med att fråga vad han ville vara och nämnde saker som krigare, trollkarl osv. Prins, gav han till svar. Okej, då var det dags för namn. Tja, varför inte det egna namnet? Tadaa, vi hade hjälten Prins Lowe som huvudrollsinnehavare i vår saga. Sedan bad jag honom att komma på tre saker som han ville vara extra duktig på. Han fattade inte riktigt så jag nämnde saker som: "fäktas med svärd" "öppna lås" och dylikt och då lossnade det och han själv lade till "svinga i lijan". Därmed hade vi tre egenskaper/färdigheter: Fäktning, Låsdyrkning, Repstunts. Varje sådan ritades in på formuläret: ett svärd, ett lås och ett rep. Jaha, vadan detta? Jo, jag bestämde, on the go, att man fick slå två tärningar för det man (pappa) ritat att man var bra på, en för allt annat. För att inte knäcka killen fick 2T6 motståndet 4 och 1T6 motståndet 3. ... Han lyckades med alla sina slag under de två äventyren vi spelade ... Att hela tiden tvingas räkna prickarna på T6:or är bra räkneövning.
Så bestämde han att han ville ha en häst som hette Malin (efter mamma). Det fick han, of course. Och så hittade vi på att han skulle ha några guldmynt, så jag ritade in två mynt och drog streck inunder för varje mynt han hade (räkneövning). Likadant med facklor efter att vi gjort upp att ficklampor inte fanns. Därpå bestämde vi att ingen dog utan att det var bättre om man bara svimmade. Då bestämde jag att grabben fick 10 HP och alla monster, oavsett, 1 HP. Dvs. om Lowe lyckades med vad han nu ville göra mot dem så var de körda.
... Så var det dags för att skapa och spela ett äventyr. Första äventyret handlade så klart om att rädda prinsessan från draken. Så, till vänster på ett liggande A4 ritade jag ett slott. Till höger ritade jag ett drakhuvud. Sedan fyllde jag den vita ytan däremellan och förklarade att han skulle resa från kungens slott till draken och att det skulle ta flera dagar och att han skulle resa igenom en skog, ett berg osv. Alltså sådant som jag ritat ut emellan de två huvudmålen. Kort sagt såg han hela kartan på vilken jag hela tiden kunde peka och visa, i övrigt var den enkel och linjär och i blädderriktning – vänster till höger – precis som alla vanliga bilderböcker.
... Tyst för mig själv bestämde jag mig för två möten per plats.
Så bar det iväg, prins Lowe och hästen Malin skred till verket och på varje plats mellan slottet och draken mötte de på två svårigheter. Han frågade hela tiden frågor, gärna ledande sådana och försökte leva mig in från hans perspektiv så gott jag bara kunde och frågade hela tiden: "Men, vad gör du då?" ... Han var helt lyrisk och sken som ett ljus och berättade utförligt hur han ville lösa varje uppgift. Så fick han slå tärning, räkna prickarna och sedan förklara vad som hände med problemet han löste. ... Det gick galant, helt över förväntan, faktiskt!
När han hjälpte någon svagare eller nödställd – som det gråtande trollet som tappat bort sin mamma och var hungrigt – fick han ett guldmynt som belöning. När han sedan klarat hela klabbet och befriat prinsessan fick han XP genom att få bestämma en ny färdighet, en ny grej som han var bra på. Han valde "Klättring" och jag ritade en stege på formuläret.
Därpå följde ännu ett äventyr, uppritat på samma sätt och med samma utgångspunkt. Den här gången hade ett spöke skrämt kungen så att han blev sjuk och blev liggande i sängen, oförmögen att tillfriskna förrän spöket var fångat. Så, ett A4 med ett slott till vänster, ett spökhus till höger, och lite andra platser däremellan – med två problem per plats.
... På slutet märkte jag att han blev lite rastlös och ofokuserad, hur gärna han än ville – eftersom han trots allt ville spela mer när jag sa att det fick räcka för idag – så vi spelade nära en timma men den första halvtimman flöt på bäst. Återigen det här med att man får begränsa tiden rätt hårt för att det ska funka bra.
Nåväl, frågor på det?
/solvebring – nöjd rollspelsfarsa