Nekromanti Listiga och fega motståndare

[Krille]

Bombs away!

"- Vad är det isåfall för skillnad på "din" variant med "cutscenes" och en halvmiss av lönnmördaren på taket?"

Skillnaden är syftet med att lönnmördaren finns där i första rummet. Varför är lönnmördaren Karlsson uppe på taket? Inte ur intrigmässig synvinkel, utan stårybehovssynvinkel? Skit i huruvida han sitter på taket, eller i tredje våningen i boklagret vid Hudson och Elm, eller bakom staketet på den gräsklädda kullen, eller var han nu är, utan fråga dig varför Karlsson finns över huvud taget? Varför skrev du in honom i äventyret?

Om lönnmördaren Karlsson enbart sitter uppe på taket för att försöka ha ihjäl en rollperson, stryk honom helt. Lyckas Karlsson med sitt skott så dör en rollperson. Det är dåligt. Misslyckas Karlsson med sitt skott så kommer spelarna stöna över den orealistiskt inkompetenta skytten. Det är nästan lika dåligt. Således är det bara dåligt att ha med honom över huvud taget.

Om däremot Karlsson sitter på taket för att sätta ett ansikte på en konspiration mot Olof Palme, då tvekar jag inte att ha med honom. Det informerar, det sätter stämningen, men det bidrar inte till krystade missar eller döda rollpersoner.

"Sorgligt välbekant."

Jag är högst nyfiken på vad det är du finner sorgligt välbekant.

 

[Rising]

Det är skillnad på bomber och bomber

Tja, det finns förstås bomber och bomber. Jag använder mina som spelmoment, de är den dödliga ingrediensen i fällor som rollpersonerna bör undvika att marschera in i. Då jag vet att du ogillar att skriva linjära äventyr antog jag att din bombman helt enkelt agerade utefter sina förutsättningar och på något sätt luskade ut var rollpersonerna skulle vistas och placerade bomber där. Jag måste alltså fråga dig; när du kör det här tredje persons-tricket med bomber eller krypskyttar, gör du det när spelarna har agerat klumpigt och vill skrämma slag på dem innan du avrättar dem (eller i varje fall försöker efter bästa förmåga, krypskyttar kan ju missa osv), eller tycker du det är okej att de hittar på ursäkter för att plötsligt springa all sin väg och ta betäckning?

Mitt bomb-under-järnvägsbron var ett exempel på hänsynslöst bombanvändande av den typen jag inte gillar. Om äventyret är skrivet på ett sådant sätt att äventyrarna kan sätta sig på ett tåg som är dömt till undergång och detta inte rimligtvis kan förutses i förväg, då är äventyret dåligt skrivet i min mening.

Så jag vill helst ta bort tågbomben överhuvudtaget. Om jag nödvändigtvis SKA avrätta en rollperson gör jag det relativt snabbt. Att leka med spelaren och antyda att han kommer dö om han inte börjar rollgestalta dåligt (utan anledning dra i nödbromsen, tex) är ganska tramsigt spelledande tycker jag. Om spelaren vill fortsätta rollspela ordentligt blir han bara sur och säger säkert "jaja, är vi inte framme vid bron någon gång, din *#¤%&#/!"

Hitchcockliknelserna angående bomber i det här fallet gör sig inget vidare. Det är ju skillnaden mellan film och rollspel som är så tydlig i det här fallet! Dessutom trasslar du ju in dig i begreppen något. Du skriver nämligen att hitchcockbomben skall:

"förmedla information som rollpersonen borde känna till men som spelaren garanterat inte känner till."

Här är det ju spelaren som får höra var bomben är medans rollpersonen inte borde veta något. Det gör det svårare för spelaren att rollspela och jag tycker inte att det blir bra spänning. Nu får vi ju sitta där och småprata som vi tänkt och hoppas att du låter bomben vara en blindgångare. Mer friformskontroll åt spelledaren alltså. Och inte den sortens kontroll jag vill att spelledaren skall ha. Och framförallt inte den jag trodde du gillade heller. För inte är väl utmaningen att spelarna SKA hitta på krystade anledningar att dra i nödbromsen och fly fältet? Det låter som en övning åt improvisationsteatrar snarare än rollspel, om du frågar mig.

Din Shadowmodell tycker jag är bättre. Där ger den en bra spänning, och jag tycker det fungerar lysande. Dessutom hade väl rollpersonerna en anledning att vara lite skraja ändå, så tredjepersons-tricket fungerar ungefär som ett sätt att ge kalla kårar längs rollpersonernas (och spelarens) ryggrad -en känsla som kan vara svår att förmedla på andra vis.

Även om jag är inne i en anti-cineasm-fas just nu och försöker antyda dessa saker på annat vis. Det går förstås att spela helt "realistiskt" och få fram dessa effekter också.

/Rising

 

[Krille]

Re: Det är skillnad på bomber och bomber

"Jag måste alltså fråga dig; när du kör det här tredje persons-tricket med bomber eller krypskyttar, gör du det när spelarna har agerat klumpigt och vill skrämma slag på dem innan du avrättar dem (eller i varje fall försöker efter bästa förmåga, krypskyttar kan ju missa osv), eller tycker du det är okej att de hittar på ursäkter för att plötsligt springa all sin väg och ta betäckning?"

Jag kör med tredjepersonstricket när jag tycker att det passar och när det behövs. Det finns ingen generell formel för när man bör använda den. Anser jag att det är en bra idé att skrämma livet ur spelare genom att använda cutscenes på hur lönnmördaren packar upp och monterar sitt vapen och tar plats på taket tvärs över gatan från rollpersonens lägenhet, då gör jag det.

Oftast använder jag dock inte tricket i sådana fall. Så att säga, jag försöker att inte ens hamna i situationen. Jag avslöjar hellre existensen av en lönnmördare än avslöjar lönnmördaren och målet. Vet spelarna om att det finns en lönnmördare så är de nervösa. Vet spelarna om att det finns en lönnmördare och att de är det direkta målet så blir de uppgivna och/eller irriterade. Återigen, jämför med Shadows. Morden säger inte att rollpersonen måste dö, utan att rollpersonen är spenderbar. Vi har bara talat om existensen av bomben/lönnmördaren/Morden, men inte målet med bomben/lönnmördaren/Morden. Faen vet om jag någonsin behöver tala om målet över huvud taget, men det behöver ju spelarna aldrig veta - det är kul med paranoida spelare.

 

[Rising]

Re: Det är skillnad på bomber och bomber

"Jag kör med tredjepersonstricket när jag tycker att det passar och när det behövs"

Fast när tycker du det då? Äh, jag förstår, det är lite svårt att förklara på ett forum. Du skrev på annan plats att det förmodligen var bäst att inte ha prickskytten där överhuvudtaget, och jag håller med. När du väl kör med ditt trick, antar att du gör det med avhållsamhet. För även om man kan bli bra skrajsen om man vet att det finns en sabotör ombord på båten (eller en bomb på tåget/ prickskytt på taket osv) så är det ju oftast ÄNNU läbbigare om man TROR att det finns en sabotör ombord, men inte riktigt VET.

Mitt favvotrick är förstås att skrämma upp spelarna så mycket att de spelar upp mardrömsscenarion om prickskyttar, bomber och sabotörer i sina egna huvuden, utan att jag behöver skylta med det. Om de texempel sitter på ett tåg och jag INTE säger "resan är lugn. Efter fyra timmar är ni framme i Berlin" utan börjar agera ut diskussioner mellan passagerare och konduktörer, då blir det alltid en lätt nervös stämning bland spelarna. "Varför säger han inte bara att vi är framme vid Berlin? Någonting är galet. Slår vad om att konduktören tänker mörda oss så fort pladderkärringen gått av" osv. Det funkar ALLTID.

Mina spelare i "Beyond the Mountains of Madness" tyckte att den långa, sega uppackningen var det mest nervpirriga i hela äventyret. De kunde inte för sina liv förstå varför jag drog ut på det så mycket, och de misstänkte ALLA för att vara sabotörer/ lönnmördare/ galningar + hundra andra saker som inte ens var vettiga anklagelser. De var helt i upplösningstillstånd och började dubbel- och trippelkolla allt så det inte fanns några bomber någonstans eller skador på utrustningen. De var bombsäkra på att något djävligt skulle inträffa så fort de slappnade av.

He he, som du sa: "det är kul med paranoida spelare." -skål för det! ;^)

/Rising

 

[Seraphim]

Bo(o)mbastic?

En orgie i usla ämnesrubriker? /images/icons/crazy.gif

§era:
"Vad är det isåfall för skillnad på "din" variant med "cutscenes" och en halvmiss av lönnmördaren på taket?"

Krille:
"Skillnaden är syftet med att lönnmördaren finns där i första rummet.
+
"Om däremot Karlsson sitter på taket för att sätta ett ansikte på en konspiration mot Olof Palme, då tvekar jag inte att ha med honom. Det informerar, det sätter stämningen, men det bidrar inte till krystade missar eller döda rollpersoner."

- Om jag har förstått det här rätt (och det är IMHO väldigt svårt att förstå det på annat sätt) så menar du att skillnaden mellan "min" version; där lönnmördaren (whatever) gör en halvmiss (eller träffar en eller flera RP) och "din" version med en "cutscene", där spelarna informeras om att;
*konspiratorisk röst* Kameran panorerar vidare upp på taket, där en svartklädd man precis gör sig redo för att skjuta. Genom hans kikarsikte ser han Ditt bakhuvud, Jonte. Men det vet inte din RP.
är att i "din" version informeras spelarna om "en konspiration mot Olof Palme", medan "mitt" scenario inte gör det?
Tja, man kan väl med minimal tankeverksamhet sluta sig till att någon vill en illa om en av personerna i närheten (eller en själv) får en kula i ryggen? Det behöver varken missa eller döda; det kan skada istället. Och, som borde framgått i debatten hittils (för den som bemödat sig med att läsa igenom alla inlägg) så anser jag att (citerar mig själv ur minnet) "när äventyret når en dylik kulmen så bör rollpersonerna redan ha haft tillräckligt med möjligheter och chanser att klara sig ur situationen, annars bör SL överväga att styra om händelseförloppet, eller slopa idén helt". Vilket innebär att den här diskussionen förlorar ytterligare meningsfullhet, då spelarna (förhoppningsvis) redan är väl medvetna om "konspirationen mot Olof Palme" och att det kan finnas folk med vapen som vill dem illa.

"Jag är högst nyfiken på vad det är du finner sorgligt välbekant."

- De här debatterna.

I övrigt: *harkel* Historieeen upreeeepar siiiiig... *host, harkel, host*

[color:red]- §eraphim.[color:red]

 

[Seraphim]

Jag har alltid föredragit meloner...

"Vet spelarna om att det finns en lönnmördare och att de är det direkta målet så blir de uppgivna och/eller irriterade."

- Nämen, vad får man se? En liten klassisker-in-a-box, kanske? En "olika spelare - olika reaktioner" blandat med drag som "kass SL" och "kassa spelare"?
Jag vet ärligt talat inte hur du framställer en sådan sak som du nämner ovan, men uppenbarligen är du inte så vidare bra på det - vet spelarna om att det finns en lönnmördare och att de är det direkta målet bör de väl bli mer engagerade, panikera under tidspress, eller bli lätt paranoida och hålla sig i folkmängder? Spelare som på den vetskapen säger "fan va dåligt äventyr, jag kan ju dö när som helst" har jag inte mycket respekt för. Återigen, naturligtvis, beroende på SLs framställning av problemet. Det ligger i min värld väldigt nära ett "fan va dåligt äventyr, jamenar våra gubbar suger juh".
Oförmåga att göra någonting av en motgång som på intet sätt är oöverkomlig. /images/icons/tongue.gif

[color:red]- §era.</font color=red>

 

[Krille]

Tom Bombadill

"- Om jag har förstått det här rätt (och det är IMHO väldigt svårt att förstå det på annat sätt) så menar du att skillnaden mellan "min" version; där lönnmördaren (whatever) gör en halvmiss (eller träffar en eller flera RP) och "din" version med en "cutscene", [snippeti] är att i "din" version informeras spelarna om "en konspiration mot Olof Palme", medan "mitt" scenario inte gör det?"

Du har inte förstått det rätt.

För att referera bakåt i tråden, läs det där avsnittet om hur Mr Morden gör sin motsvarighet till Karlsson på taket, bomben under bordet eller Seraphim på forumet (välj själv). Hotet är inte direkt riktat mot rollpersonerna. Finns det något hot i scenen så är det de hot som spelarna själva sätter in. Inga andra.

Det innebär att scenen

"*konspiratorisk röst* Kameran panorerar vidare upp på taket, där en svartklädd man precis gör sig redo för att skjuta. Genom hans kikarsikte ser han Ditt bakhuvud, Jonte. Men det vet inte din RP."

förmodligen inte skulle uppträda, inte i det formatet eller den formuleringen.

Förmodligen skulle den scenen byggas upp bit för bit. Någonstans när spelarna kommer konspirationen mot Palme på spåren så bekräftas det med ett klipp. När spelarna börjar närma sig pudelns kärna och upptäcker att en alkis från Söder har anlitats och skaffat en magnumrevolver, så kommer nästa klipp, när en person på ett kafé meddelar en annan att det förekommer komplikationer, och sträcker över ett kuvert. Den andre öppnar kuvertet och hittar en kasse färska sedlar och ett foto på rollpersonerna. Den andre lovar att problemen ska tas om hand. Det tredje klippet kommer när spelarna är på väg till Sveavägen för att varna statsministern. Då kommer klippet av hur en person på taket monterar ihop sitt prickskyttegevär...

Observera att spelarna inte vet målet med prickskytten. De känner bara till hans existens, och kan säkerligen dra slutsatsen att det är de själva som är målet. Men vem vet? Han kanske bara är där som backup för en viss alkoholist. Poängen är att det finns en prickskytt, att han är en del av sörjan, och att spelarna känner sig hotade, inte att Jontes bakhuvud kommer att perforeras.

Förstå skillnaden: så som du målar upp scenariet så är den enda orsaken till att prickskytten finns på taket att skjuta en rollperson. Det räcker inte. En prickskytt på taket måste finnas där av en anledning, inte bara för antagonisterna, utan även för ståryn. Så återigen. Varför finns prickskytten över huvud taget? När du vet svaret på den frågan kan det bli intressant att han finns i ett klipp.

 

[Krille]

Snygg kullerbytta

"Jag vet ärligt talat inte hur du framställer en sådan sak som du nämner ovan, men uppenbarligen är du inte så vidare bra på det - vet spelarna om att det finns en lönnmördare och att de är det direkta målet bör de väl bli mer engagerade, panikera under tidspress, eller bli lätt paranoida och hålla sig i folkmängder?"

Den andra klassikern är "massuppfittning".

Du tar själv upp ett skitbra exempel på den usla framställningen av problemet som jag syftar på och som du antar att jag alltid använder mig av, när prickskytten siktar på Jontes bakhuvud, "men det vet inte din RP om" (jag hatar förkortningar, för övrigt). Rising har gett ett annat exempel, med en bomb på en järnvägsbro.

Antag nu att du precis har talat om det för spelarna. Döden är på väg mot dem med stormsteg, och om de inte börjar rollspela jefligt uselt så är Jonte död om två sekunder och tåget sprängs om en kvart. Kan du, med handen på levern, tala om för mig att de inte skulle bli uppgivna och/eller irriterade, och påvisa det med ett exempel, så tänker jag bara tacka och ta emot, för då har du bevisat hela min poäng med deltråden långt mycket bättre än vad jag klarar av, och dessutom motsagt dig själv här.

 

[Seraphim]

Dropkick-flipside.

Why bother?
Jag har väldigt lite att göra.

Istället för att jag kommenterar något alls; kan du ta i lugna, koncisa ordalag - utan möjlighet för missförstånd (ha!) och förklara vad fan din poäng är? Kan du det ger jag dig en kaka.
Och motsägelser... det trodde jag var din hemmaplan? Men istället för att vara okonstruktiv och leta motsägelser (vilket iofs skulle kunna vara nog så roligt) så är jag istället konstruktiv och ber dig förklara, eftersom ingen uppenbarligen förstår. Iallafall inte jag.
Det mest tragiska i alla dessa debatter är nog ståndpunkten att "aldrig vika en tum"; har motståndaren något vettigt att säga skall det ignoreras till varje pris, medan ett stavfel eller syftesfel genast skall blåsas upp till enorma proportioner för att bevisa motståndaren felaktiga slutsats. *suck*

Eftersom jag förmodligen kommer behöva "precisera mig lite" så försöker jag det här; vad är det som är så bra med ditt "alternativ 3", som inte kan uppnås på något av de alternativ (jag upplever) har strömmat in? Var är tjusningen? Varför? Upplever du att det kanske fungerar bättre på den typ av spelare du har att göra med? Vad tycker du? Var din pappa stygg med dig som liten?

I övrigt: Jag är faktiskt jävligt bra på att slå kullerbyttor; både famlänges, baklänges - från stående och nerför hinder. Jag är också bra på att landa på nacken, men överleva ändå.

<big>[color:red]- §.</font color=red></big>

 

[Seraphim]

Boombadaboombadaboom

Hör ni? Det är djungeltrummorna som dunkar; djungelns egen djungeltelegraf.

"Du har inte förstått det rätt."

- Damn, I wish I had a nickle for every time I've heard that!

"förmodligen inte skulle uppträda, inte i det formatet eller den formuleringen."

- *Stor* överraskning. Gör inte sådär, jag kan ju få hjärtinfarkt och dö!

"Någonstans när spelarna kommer konspirationen mot Palme på spåren så bekräftas det med ett klipp."

- Ooh, Max-Payne-style! Rock on and go Bullet-Time!

"Poängen är att det finns en prickskytt, att han är en del av sörjan, och att spelarna känner sig hotade, inte att Jontes bakhuvud kommer att perforeras."

- *Kryssa av* Jaha? Det var poängen i min version också, även om hotet kan bli mer direkt.

"så som du målar upp scenariet så är den enda orsaken till att prickskytten finns på taket att skjuta en rollperson."

- Nämen, har du missförstått mig!? Det vore väl en skräll på måltipset?

"Det räcker inte."

- Det skulle väl ha räckt alldeles utomordentligt; rollpersonen hade med stor sannolikhet dött. Eller vill du ha Ol' Darthy med Force-poäng att lägga i tärningshögen också?

"En prickskytt på taket måste finnas där av en anledning, inte bara för antagonisterna, utan även för ståryn."

- Men, tycker du inte att du styr lite väl mycket bara för ståryns skull nu? Spelarna måste ju faktiskt få vara med på ett hörn de med!

"Varför finns prickskytten över huvud taget?"

- Vad tror du egentligen!? Putsa glasögonen!
För att han är en direkt konsekvens av spelarnas tidigare handlingar i karaktärernas gestalt, i ett äventyr som är teoretiskt påkommet för att illustrera hur ett teoretiskt problem kan teoretiskt lösas, med olika händelseförlopp från SLs sida till hans förfogande för att i praktiken omsätta teorin och komma över det teoretiska problem, som så vitt jag förstår det, kan undvikas redan innan det uppstår genom att SL vidtar olika stårymässiga förändringar, så att - när tiden väl är inne för lönnmördaren att ta sitt skott - kan han göra det för att det är stårymässigt berättigat, då spelarna lyckats med ett "fuckup", som i sin tur kan ha en mängd olika bottenliggande skäl; från dåligt SLande till träningsverk i korsryggen.

Men lyssna inte på mig; jag har förmodligen massuppfittat mina egna tankegångar, och eftersom jag inte heller är kapabel att uttrycka mig i skrift är det faktiskt ingen som förstår vad jag har att säga, om antagandet att
jag hade något att säga = true
else; goto 'hade inget att säga'
end

"När du vet svaret på den frågan kan det bli intressant att han finns i ett klipp."

- Jag vet svaret på den frågan och det är fortfarande lika intressant att han finns i ett klipp, som att han skjuter en halvmiss i benet på en av karaktärerna.

I övrigt: Du hyr inte av Wasakronan, eller hur?
Annars: Jag har faktiskt använt "cutscenes" en hel del och gör det fortfarande, då de är väldigt stämningsfulla i skräckscenarion.

[color:red]- §eraflum</font color=red>

 

[Krille]

Det gör ingenting, det är ju inte mina bomber

"- Nämen, har du missförstått mig!? Det vore väl en skräll på måltipset?"

Kan du så kan jag.

"- Men, tycker du inte att du styr lite väl mycket bara för ståryns skull nu? Spelarna måste ju faktiskt få vara med på ett hörn de med!"

Spelarna har typ alla fyra hörnen, i form av allt de gör, allt de säger, allt de vet och allt de undanhåller från spelledaren. Så svaret är "nej" - hade spelarna inte gjort handlingen X så hade person Y aldrig uppfattat rollpersonerna som ett hot, och då hade han aldrig hyrt Karlsson på taket i första rummet. Då hade Y nöjt sig med att ha en alkis från Rotebro i sitt stall. Spelarnas aktion (dvs det de gör) har helt enkelt lett till en reaktion (dvs konsekvenserna av det de gör) från Mr Ys sida. Kan man som spelare påverka ståryn mer än så?

"Du hyr inte av Wasakronan, eller hur?"

Nepp. Bor inte ens i Tjockhult.

 

[Krille]

Dubbel Ulrika Knape med skruv

"vad är det som är så bra med ditt "alternativ 3", som inte kan uppnås på något av de alternativ (jag upplever) har strömmat in?"

Om spelarna inte uppskattar den rollspelsmässiga motsvarigheten till Monty Pythons totalt omotiverade sextontonsvikt (speciellt fälld över dem själva) så kanske de är lite gladare om man motiverar vikten först. Glada spelare är bättre än ledsna spelare.

"Var är tjusningen?"

...men jag hade ju tjusningen här förut... undrar var jag har lagt den... nähäpp, i skrivbordslådan var den inte, kanske i den här högen? Ajfan, har den här fakturan förfallit?! Helvete också, den måste jag betala bums! Men varfaen lade jag tjusningen nu då?...

"Varför?"

Varför inte?

"Upplever du att det kanske fungerar bättre på den typ av spelare du har att göra med?"

Jag upplever att det kanske fungerar. Statistisk och demografisk undersökning är ännu inte genomförd, så frågan i vilka folkgrupper som det fungerar bäst kan jag i nuläget inte svara på.

"Vad tycker du?"

Jag tycker särskilt illa om stuvad spenat.

"Var din pappa stygg med dig som liten?"

Jajjemen! Han gav mig inte en Spitfire-modell från Airfix i skala 1:36 i julklapp 1976. Onda varelse.

 

[Rickard]

Tackar, synd bara att Krille inte läste det ANT,OT

För då hade han inte behövt kommentera (eftersom jag redan skrivit det) och då hade det inte blivit en OT-tråd som exploderat till ett sandlådegräl..

/[color:448800]Han</font color=448800> som tycker nåt är OT så fort det skiljer sig från org.inlägget, även om det passar in för temat på forumet

 

[regelslaktaren]

Jag brukar lämna någon slags öppning...dock aldrig utan att motivera den för mig själv.
En gång har jag dödat RP.
Historien var:
KULT.
En RP har hamnat i problem med en del av den organiserade brottsligheten. Just de här killarna är kända för att vara överdrivet aggressiva o skjuta först o ställa frågor sen.
RP:n är illa ute.
För att klara sig måste de hitta bevis på en sak (han har blir ditsatt, har faktiskt inte gjort något), samt överleva så länge...de har en hjälpsam SLP med också, de har fått upprepade varningar om att hålla sig gömda, att inte bli hittade av elakingarna.
Vid ett tillfälle tröttnar tre i sällskapet på vad de gör, en av dem säger:
-vi åker hem till dig o väntar på dem, så kan vi skjuta lite,,,,nåt i den stilen.
När de anländer till lägenheten är den riggad med en bomb som blåser ut i stort sätt hela våningen....

Jag tycker att de förtjänade det.
Sällan sett "mina" RP uppföra sig så dumt.

 

[Seraphim]

Meh... [OTANT]

"då hade det inte blivit en OT-tråd som exploderat till ett sandlådegräl.."

- Men! Hade det väl visst det - sandlådegräl är roligt! (fast bara om man kan dänga motparten i skallen med en järnspade... /images/icons/crazy.gif)

Du kan i alla fall inte neka till att det blivit lite mer fart på forumet... /images/icons/wink.gif

<big>[color:red]- §.</font color=red></big>

 

[Darkly Noom]

Re: Listiga och fega motståndare/Sobe

*Sobe*

 

[Toggrikk]

Knäpp på näsan

Nu är det såhär: Jag har suttit i typ 20 minuter och tagit mig fram i den här tråden enda hit och jag har inte förståt särskilt mycket. Dock så tror jag att det finns mycket intressant stoff för någon (jag) som just (igår) bestämt mig för att börja spela skräck.

Krille: Skulle inte du kunna förklara en situation där knepet har funkat bra eller en situation där knepet skulle funka mycket bra så kanske vi förstår...

Som jag ser det så har alla alternativen en mängd fördelar och nackdelar och att veta vilket som är det rätta i situationen är det som kallas att vara en god spelledare, vilket jag (och alla andra här tror jag) skulle vilja bli (åtminstone bli bättre). Och det finns antagligen många här som kan lära åtminstode mig ganska mycket. Alla kan väll beskriva en situation där deras version funkar.

Förövrigt så är argument av typen: "Var din pappa dum mot dig när du var liten" och Varför?, Varför inte?" ganska meningsösa för att inte säga värdelösa.

Alltså: Exempel!

 

[Toggrikk]

Där kom exemplet!

Jag förstår hur du menar mycket bättre nu, men hur lägger du in det i själva spelandet? Säger du bara: Samtidigt på ett kafé i gamla stan så...
Hur väver du in det på ett smidigt sätt?

 

[Anders]

Mitt förslag

Själv skulle jag aldrig köra varianten med att bara sådär berätta för spelarna om något som händer som deras rollpersoner inte har koll på. Din fråga till Krille om hur man väver in det på ett smidigt sätt är mycket motiverad; själv skulle jag svara att det inte finns något smidigt sätt om man gör det på det angivna sättet. Lämnar man plötsligt rollpersonens synvinkel och går över till vad till själva spelaren blir det ett sorts brott i spelet. Mitt förslag är därför att man låter en rollperson ha någon form av synsk förmåga eller dylikt som gör att vederbörande ibland får syner om vad som händer på annat håll. Det är då rollpersonen som upplever det hela och varken rollpersonen eller spelaren vet hur sanna visionerna är. Skrämmande lär de dock vara! /images/icons/smile.gif

En modifierad Krillevariant tycks alltså bli svaret på frågan om hur fega och listiga motståndare ska användas, i alla fall för min del.

Arcana