Nekromanti Lite Dibukstämningsmysande

Poseur

Swashbuckler
Joined
16 Jan 2007
Messages
2,233
Location
Falun
Satt tidigare ikväll och skrev ner lite smågrejer som Dibuks hängivna använder sig utav.
Kommer förmodligen ha med dessa i min nuvarande kampanj i mer eller mindre det utförandet de står i nu, men är alltid öppen för förslag.

Ska väl påpekas att dessa inte är några universala grejer för Dibukkultister överlag i kampanjvärlden men för några åtminstone.

Dibukkultens trosbekännelse
Jag tror på en ände.
En ände för djur
En ände för människor
En ände för kungar
En ände för världar

Jag tror ock på vandraren
Jag tror på döden
Jag tror på Dibuk
Han som håller Vugal
Han som håller Aetas
Han som håller Lykill

Jag tror ock att Dibuk,
förstfödd av de eviga sju,
alltid består.

Av Dröm och Begär intet består
Av Ljus och Mörker intet består
Av Tid och Liv intet består
Endast Döden i evighet Står
Dibuk är min ände
Dibuk är alltets ände.
En begravningbön för dibuktroende

O Döden, ge dessa den eviga vila
som de så länge tjänat för.
En hymn till dig o ändlösa herre
Gud i riket efter detta.

Hör vår bön
till dig våra vita själar komma
Evig vila till dem som tjänat väl
Låt tiden för dessa vara evig,
likt din flod som aldrig sina.

Tag, du Herre, dennes själ
vit av tjänst, vit av tro
Ock lämna dess svarta lik
att ruttna och gro

Låt Vugal´s stål
lägga denne ned på sin bår
och hör vår bön
hjälp honom
så trofast han var
låt din hand vila
på själen hans
ock för honom till sinom ro.
Hoppas någon får lite inspiration eller användning av detta :gremsmile:


/Poseur delar lite
 

Riktar´n

Veteran
Joined
6 Apr 2006
Messages
29
Håller med föregående talare, bra texter. Jag sparar dem kanske kommer de till anvädning någon gång framöver.
 

Poseur

Swashbuckler
Joined
16 Jan 2007
Messages
2,233
Location
Falun
Här har vi en annan sak, en vanlig bön för kultens anhängare.
Ej är döden slutet.
Döden kan aldrig,
vara ett slut.

Döden är bara,
en väg.
En väg att vandra,
för livets vandrare.

Min själ,
visa mig vägen,
ock låt mig möta Vandraren.
Ock låt hans hand,
om min själ fatta tag.

För döden är intet slut.
Slutet är inte döden.
Döden är bara en början.
En början på dödens kust.

Mitt sinne på dödligheten,
väger tungt.
Min väg är lång,
låt mig ej,
på vägen vandra,
ensam i skuggan.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Jag har lite, lite Dibbukstuff på den numera privata wikin, men det delar jag gärna med mig av, även om det inte är säkert att det är särskilt användbart:

Vitala Rommer är överstepräst i Colonans [[Dibukkult]], och en äldste inom kulten med inflytande i sällskap över hela Rhung-Alari. Han förestår en jämförelsevis ung, folklig gren av kulten, mer eller mindre en så kallad Nekrokult, som tagit fasta på moderna, morbida uppfattningar om Dibuk men endast bevarat brottstycken av den filosofiska om än dystra teologi som fordom förknippades med gudomen. Detta till trots tycks Vitala stå högt i sin gudoms favör; han tillbringade över 140 år som en dödlig man utan att Dibuk tog honom av daga, och är nu dödsgast sedan ett år och till dagarnas ände.

Vitala har hoppats återvinna så mycket som möjligt av sin kults förlorade kunskaper och har därför försökt närma sig den uråldrige kultledaren [[Lutharion]] i väster i hopp om ett utbyte, men på senare år har kontakterna med Lutharion istället kommit att röra ett mycket mer angeläget ärende - den thalaskiska invasionen av Colonan. Vitala är nämnligen lika lokalpatriotisk som han är hänsynslös, och hoppas få Lutharions stöd med att kasta ut thalasken ur riket. Lutharion sägs förfoga över enorma styrkor, men har ännu inte gått Vitala till mötes, och Vitala har därför i ren frustration organiserat om Colonans samtliga Dibukkulter till De Övergivnas Arméer, för att bedriva ett lågintensivt gerillakrig mot ockupationsmakten. Förlusten av av ärkerivalen [[Rhiannon síol Leath-Shuile|Rhiannons]] rebellarmé har, ironiskt, lämnat Dibukkultisterna som de enda återstående rebellerna i Colonan, något Vitala påstår bara ökat deras beslutsamhet. Målet är nu att med manipulation och övertalning såväl som direkt våld expandera kulten bland Colonans befolkning, och använda varje man, kvinna och barn som kanonmat mot fienden. Går inte detta vägen har Vitala för avsikt att låta utsläcka allt besjälat liv i Colonan, så att landet kan bli en tyst, diger grav för evig tid.

[[Category: Gudsmän]] [[Category: Colonier]] [[Category: Plågor]] [[Category: Vandöda]] [[Category: Inte alla indianer i kanoten]] [[Category: Sadister]] [[Category: Lokalpatrioter]]
Den här dikten är till Västlanden, men byt ut "Mhîm" och "Ilik" mot "Livet" och "Döden" så fungerar den i Dibbuk-sammanhang, om än snarast polemisk gentemot Dibbuks kult:

”Så sade Mhîm; världen är min. Allt som blommar, och fåglarna sjunger mitt namn. Jag är dagsljuset, och solens sken. Så sade Mhîm; världen är min”.
”Så sade Ilik; världen är min. Ditt dagsljus är blott förgänglig prakt, sänkt av stjärnor och måne under evig natt. Så sade Ilik; världen är min”.
”Så sade Mhîm; världen är min. Du kan mejsla sorger i marmor och sten, men över kärleken rår du aldrig. Så sade Mhîm; världen är min”.
”Så sade Ilik; världen är min. Jag har grävt åt människan en diger grav. Jag har skapat farsot, och krig. Så sade Ilik; världen är min”.
”Så sade Mhîm; världen är min. För var grav är ett stycke land, där mitt eviga frö kan gro. Så sade Mhîm; världen är min”.

- Okänd diktare, Zahal-dynastin
Dibbuk förekommer också i denna Xinumytologi, det är värt ett ögonkast, lade rätt mycket jobb på det.

- Ymir, delar med sig
 
Top