Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Jag tänkte slänga ut lite lösa tankar om ett land i min fantasyvärld, i hopp om att det ska inspirera och kanske få lite kommentarer.
Landet är starkt inspirerat av tre saker:
* En resa till Egypten jag gjorde för ett tag sedan.
* Filmen 'Nomads' som verkar ha passerat under radarn för de flesta. OK, filmen som sådant är lite B, men den har en suggestiv charm och en inspirerande grundpremiss.
* En strof ur dikten "The Hollow Men" av T S Elliot:
"Those who have crossed
With direct eyes, to death's other Kingdom
Remember us - if at all - not as lost
Violent souls, but only
As the hollow men
The stuffed men."
Lite bakgrund: De gamla egyptierna hade ena sidan av nilen som "livssidan" (där solen gick upp) och andra som "dödssidan" (där solen går ner).
Det jag har gjort är att jag skapat ett land socialt starkt inspirerat av gamla egypten, där kungen är en personifiering av solen och hans systrar (som också har status som drottningar) är personifieringar av månarna. De är alltså, i folks ögon, gudar. Om kungen vill avrätta någon så kedjas de fast ute i ökensolen, och när solen långsamt bränner dem till döds så säger man att det är kungen som dödar dem, osv.
Det finns en enorm personkult kring dem, och det samhällsskikt som är starkast är prästerna. Mycket tempel, riter osv alltså. Tänk stora monument, byggda av slavar osv.
Vad jag ändrat från forntida egyptien är landet inte är centrerat kring en flod, utan ett område mellan två floder.
Den östra floden symboliserar gränsen då man föds (egentligen reinkarneras), och bortom den (säg 1-2 mil) finns det vita kalkklippor (tänk white cliffs of Dover).
Den västra floden markerar dödsögonblicket, bortom den finns svarta basaltklippor.
Väderstrecken är alltså upp (uppstöms), ned (nedströms), liv och död.
Man tror att månen för de dödas själar tillbaka till livssidan, efter en mellanperiod i dödsiket (symboliserad av månens faser). Sedan kommer de med den vaknande solen till livssiden. De väntar sedan där och i hopp om att finna ett nyfött barn som de kan ta plats i vid dess första andetag.
Så, de två sidornas användning:
Livssidan: Endast tillåtet för gravida kvinnor att vistas där, och det gör de sista tiden innan de ska föda, för att barnet ska få en själ. Ingen annan åker dit, eftersom det sägs att en själ som letar efter en kropp då kan ta över kroppen för den personen, eftersom det inte finns ett "tomt" barn att ta över.
Dödssidan: Bortanför dödsfloden finns det alla begravningsplatser och begravningstempel, men ingen bor där eller vistas där på natten. På natten sägs det att själar som månen ännu inte funnit värdiga att återfödas jagar nya kroppar bland templen. Bara präster och speciella hantverkare vistas överhuvudtaget här, begravningsceremonier sker på andra sidan och avslutas med att den mummifierade kroppen förs över floden med båt för att sedan begravas av prästerna.
Med andra ord, alla bor och lever mellan floderna.
Nå, inspirationen från 'Nomads' då?
Well, vad händer om ett barn föds mellan floderna, eller om det inte finns någon själ som väntar på andra sidan livsfloden (mycket ovanligt)?
Jo, då föds ett barn utan själ.
Vad blir resultatet?
Det blir vad jag (preliminärt) kallar för en "Hollow" eller "Soulless".
När de växer upp så är de tystlåtna, ofta verkar de äldre än sin ålder, som om de vet något som andra inte vet. De är känslokalla, men har ändå en karismatisk magnetism som får folk att inte se något misstänkt, såvida de inte har någon påtaglig anledning till misstanke. De har en tendens att orsaka skada, tex genom att lura in andra barn i trubbel eller döda husdjur.
När de kommer i puberteten så får de blodtörst, och ger sig oftast iväg utanför samhället. De kommer tillbaka ibland, oftast för att döda, vilket de gör utan känslor, ibland för att locka med sig folk in i situationer där de kommer att dö. De strövar ofta runt, av säkerhetsskäl och för att hitta nya jaktmarker.
De är inte ointelligenta, tvärtom, de är kalla och beräknande. De verkar dock lite off, lite fjärran. Outsiders.
Det har spekulerats i om de har magiska förmågor eller lever delvis utanför tiden, då de har en tendens att dyka upp och försvinna med en otäck ("uncanny", bra förslag på svenskt ord?) precision. Det ger en känsla av att de lever "i ögonvrån".
Förutom detta och sin personliga magnetism så har de inga speciella förmågor. De slåss inte bättre än en vanlig människa, men tenderar att ta dra med sig en person in i deras grepp med sin magnetism, och sedan döda när personen är mentalt och fysiskt försvarslös. De har också en förkärlek för att förvrida vanliga människor, för dem lika grymma, kalla och våldsamma.
De samarbetar sällan, men det har hänt att små grupper samarbetar. De har då ingen ledare, men tycks ändå styras av en gemensam outtalad konsensus.
Självklart är folk rädda för dem, och därför så finns det starka tabun mot att föda på andra ställen än livssidan, och en stark misstänksamhet mot främlingar.
Tänkt användning av landet:
* Intrigspel. Maktspel inom kungafamiljen och mellan olika delar av prästerskapet.
* Skräck. Hollows har enorm potential.
* Dungeonbashing. Heck, hela dödssidan är bara Tutankhamon-gravar!
Not:
Hela "födsel, liv, död, reinkarnation"-cykeln, soulless osv är naturlagar som inte existerar i resten av spelvärlden. Tron på saker (och gudar) påverkar världen, ända ner på naturlagsnivå.
Så, kommentarer?
Landet är starkt inspirerat av tre saker:
* En resa till Egypten jag gjorde för ett tag sedan.
* Filmen 'Nomads' som verkar ha passerat under radarn för de flesta. OK, filmen som sådant är lite B, men den har en suggestiv charm och en inspirerande grundpremiss.
* En strof ur dikten "The Hollow Men" av T S Elliot:
"Those who have crossed
With direct eyes, to death's other Kingdom
Remember us - if at all - not as lost
Violent souls, but only
As the hollow men
The stuffed men."
Lite bakgrund: De gamla egyptierna hade ena sidan av nilen som "livssidan" (där solen gick upp) och andra som "dödssidan" (där solen går ner).
Det jag har gjort är att jag skapat ett land socialt starkt inspirerat av gamla egypten, där kungen är en personifiering av solen och hans systrar (som också har status som drottningar) är personifieringar av månarna. De är alltså, i folks ögon, gudar. Om kungen vill avrätta någon så kedjas de fast ute i ökensolen, och när solen långsamt bränner dem till döds så säger man att det är kungen som dödar dem, osv.
Det finns en enorm personkult kring dem, och det samhällsskikt som är starkast är prästerna. Mycket tempel, riter osv alltså. Tänk stora monument, byggda av slavar osv.
Vad jag ändrat från forntida egyptien är landet inte är centrerat kring en flod, utan ett område mellan två floder.
Den östra floden symboliserar gränsen då man föds (egentligen reinkarneras), och bortom den (säg 1-2 mil) finns det vita kalkklippor (tänk white cliffs of Dover).
Den västra floden markerar dödsögonblicket, bortom den finns svarta basaltklippor.
Väderstrecken är alltså upp (uppstöms), ned (nedströms), liv och död.
Man tror att månen för de dödas själar tillbaka till livssidan, efter en mellanperiod i dödsiket (symboliserad av månens faser). Sedan kommer de med den vaknande solen till livssiden. De väntar sedan där och i hopp om att finna ett nyfött barn som de kan ta plats i vid dess första andetag.
Så, de två sidornas användning:
Livssidan: Endast tillåtet för gravida kvinnor att vistas där, och det gör de sista tiden innan de ska föda, för att barnet ska få en själ. Ingen annan åker dit, eftersom det sägs att en själ som letar efter en kropp då kan ta över kroppen för den personen, eftersom det inte finns ett "tomt" barn att ta över.
Dödssidan: Bortanför dödsfloden finns det alla begravningsplatser och begravningstempel, men ingen bor där eller vistas där på natten. På natten sägs det att själar som månen ännu inte funnit värdiga att återfödas jagar nya kroppar bland templen. Bara präster och speciella hantverkare vistas överhuvudtaget här, begravningsceremonier sker på andra sidan och avslutas med att den mummifierade kroppen förs över floden med båt för att sedan begravas av prästerna.
Med andra ord, alla bor och lever mellan floderna.
Nå, inspirationen från 'Nomads' då?
Well, vad händer om ett barn föds mellan floderna, eller om det inte finns någon själ som väntar på andra sidan livsfloden (mycket ovanligt)?
Jo, då föds ett barn utan själ.
Vad blir resultatet?
Det blir vad jag (preliminärt) kallar för en "Hollow" eller "Soulless".
När de växer upp så är de tystlåtna, ofta verkar de äldre än sin ålder, som om de vet något som andra inte vet. De är känslokalla, men har ändå en karismatisk magnetism som får folk att inte se något misstänkt, såvida de inte har någon påtaglig anledning till misstanke. De har en tendens att orsaka skada, tex genom att lura in andra barn i trubbel eller döda husdjur.
När de kommer i puberteten så får de blodtörst, och ger sig oftast iväg utanför samhället. De kommer tillbaka ibland, oftast för att döda, vilket de gör utan känslor, ibland för att locka med sig folk in i situationer där de kommer att dö. De strövar ofta runt, av säkerhetsskäl och för att hitta nya jaktmarker.
De är inte ointelligenta, tvärtom, de är kalla och beräknande. De verkar dock lite off, lite fjärran. Outsiders.
Det har spekulerats i om de har magiska förmågor eller lever delvis utanför tiden, då de har en tendens att dyka upp och försvinna med en otäck ("uncanny", bra förslag på svenskt ord?) precision. Det ger en känsla av att de lever "i ögonvrån".
Förutom detta och sin personliga magnetism så har de inga speciella förmågor. De slåss inte bättre än en vanlig människa, men tenderar att ta dra med sig en person in i deras grepp med sin magnetism, och sedan döda när personen är mentalt och fysiskt försvarslös. De har också en förkärlek för att förvrida vanliga människor, för dem lika grymma, kalla och våldsamma.
De samarbetar sällan, men det har hänt att små grupper samarbetar. De har då ingen ledare, men tycks ändå styras av en gemensam outtalad konsensus.
Självklart är folk rädda för dem, och därför så finns det starka tabun mot att föda på andra ställen än livssidan, och en stark misstänksamhet mot främlingar.
Tänkt användning av landet:
* Intrigspel. Maktspel inom kungafamiljen och mellan olika delar av prästerskapet.
* Skräck. Hollows har enorm potential.
* Dungeonbashing. Heck, hela dödssidan är bara Tutankhamon-gravar!
Not:
Hela "födsel, liv, död, reinkarnation"-cykeln, soulless osv är naturlagar som inte existerar i resten av spelvärlden. Tron på saker (och gudar) påverkar världen, ända ner på naturlagsnivå.
Så, kommentarer?
Hollows låter ju väldigt mycket som människor med extrama antisociala personlighetsstörningar fast med en mystisk tvist.