Nekromanti Litterära tekniker i rollspel och makande

[pappa]

Man bör väl skilja på den opålitliga berättaren om det som i fallet Trakorien och Oktoberlandet (och mitt Ulvriket) utgörs av speltexter eller som i kranks fall en del av spelmekaniken. För det senare är, så vitt jag vet, inte alls något väl beprövat knep. På rak arm kan jag bara komma på Baron Munchausen som ju bygger på uppenbara lögner. Men spel där SL faktiskt uppmuntras att, som en del av reglerna, agera opålitlig är inte alls vanligt. Tvärtom tycker jag att det är ett spännande grepp. Gör mig sugen på Kutulu.

Fast, en opålitlig spelledarberättare som en följd av ett lyckat/misslyckat slag mot typ Finna dolda ting eller Insight är ju väldigt vanligt och väl beprövat:

Spelaren: "Jag letar lite extra kring dörren, tror jag att det kan finnas fällor? Jag har +3 i Perception"
*SL slår en tärning dolt*
SL: "Det verkar lugnt."

Spelaren har ingen aning om SL ljuger eller talar sanning. Opåtlig berättare som en del av spelmekaniken.

 

[krank]

OK, jag har lovat mig själv att skriva ett ordentligt svar i den här tråden under veckan, men jag har inte orken just nu. Så det får bli ett litet kort istället. I punktform.

• Jag tycker att ni skrivit jätte-jättebra saker allihop. Mycket inspirerande! Jag ska försöka svara mer detaljerat framöver. Eller så njuter jag bara av alla era tankar.
• Ja, jag betedde mig som en apa lite längre upp. Jag är medveten om det. Jag överreagerade och övertolkade. Helt och hållet mitt fel.
• Jag håller med om att "SL ljuger" är något som applicerats på framför allt områden som rör dolda slag sedan urminnes tider. Jag hade faktiskt inte tänkt på att just "Finna dolda ting" är ett exempel på opålitlig berättare. Det jag möjligen tillför i Kutulu är väl att jag använder tekniken inom ett annat område. Jag kommer på rak arm inte på några spel som använder opålitlig berättare som teknik för att gestalta vansinne, även om jag är säker på att det åtminstone informellt lär ha använts många gånger av många spelledare därute. Jag kan också ha missat/glömt spel som gjort det innan mig.

 

[ceruleanfive]

Fast, en opålitlig spelledarberättare som en följd av ett lyckat/misslyckat slag mot typ Finna dolda ting eller Insight är ju väldigt vanligt och väl beprövat:

Spelaren: "Jag letar lite extra kring dörren, tror jag att det kan finnas fällor? Jag har +3 i Perception"
*SL slår en tärning dolt*
SL: "Det verkar lugnt."

Spelaren har ingen aning om SL ljuger eller talar sanning. Opåtlig berättare som en del av spelmekaniken.

Jag skulle vilja skilja på ofullständig berättare och opålitlig berättare. Det finns en avgörande skillnad i att undanhålla information eller att ljuga.

I fallet Finna dolda ting är spelarna vana vid att SL kan ge ofullständig information vid ett misslyckat slag. I ditt exempel förekommer dessutom modalitet – det verkar lugnt. SL har alltså signalerat att det inte nödvändigtvis är en absolut sanning.

Jämför det med att SL beskriver en fruktansvärd demon som rusar mot en av karaktärerna. Desperat avlossar karaktären sin pistol mot demonen. Demonen faller till marken. När karaktären sedan undersöker kroppen visar det sig vara ett helt vanligt barn, som karaktären nu skjutit ihjäl. SL har uppenbarligen ljugit spelaren rakt upp i ansiktet.

 

[Mogger]

Fast, en opålitlig spelledarberättare som en följd av ett lyckat/misslyckat slag mot typ Finna dolda ting eller Insight är ju väldigt vanligt och väl beprövat:

Spelaren: "Jag letar lite extra kring dörren, tror jag att det kan finnas fällor? Jag har +3 i Perception"
*SL slår en tärning dolt*
SL: "Det verkar lugnt."

Spelaren har ingen aning om SL ljuger eller talar sanning. Opåtlig berättare som en del av spelmekaniken.

Jo, men det som jag ser det centrala här är att den opålitliga berättaren ÄR mekaniken (som jag uppfattar krank). I fallet med det misslyckade slaget behöver SL egentligen inte säga något alls för vi vet att slaget kan låsa upp info och att ett misslyckat slag innebär att infon förblir låst (ett tag). Jag ser det mer som ett sätt att bygga suspense, inte att använda sig av tekniken med opålitlig berättare.

 

[Mogger]

Jag hoppar avsiktligt över öppna/dolda slag för det är en sån soppa, och i grunden påverkar det inte min tes.

 

[zonk]

Jag skulle vilja skilja på ofullständig berättare och opålitlig berättare. Det finns en avgörande skillnad i att undanhålla information eller att ljuga.

I fallet Finna dolda ting är spelarna vana vid att SL kan ge ofullständig information vid ett misslyckat slag. I ditt exempel förekommer dessutom modalitet – det verkar lugnt. SL har alltså signalerat att det inte nödvändigtvis är en absolut sanning.

Jämför det med att SL beskriver en fruktansvärd demon som rusar mot en av karaktärerna. Desperat avlossar karaktären sin pistol mot demonen. Demonen faller till marken. När karaktären sedan undersöker kroppen visar det sig vara ett helt vanligt barn, som karaktären nu skjutit ihjäl. SL har uppenbarligen ljugit spelaren rakt upp i ansiktet.

Beror på. Om RPn visste att det var ett barn och inte en demon, har SL ljugit. Men om RPn såg en demon, har SL talat sanning.

Så hade jag tolkat det iaf. Egentligen är väl "opålitlig berättare" ett något oegentligt uttryck här, för vad det rör sig om är väl antingen en opålitlig verklighet, eller en RP med opålitliga sinnen/hjärna.

 

[zonk]

Jag vet inte riktigt vad jag tänker på, men min känsla är att jag menar att, jag behöver själv ha bra koll på läget för att kunna spela min rollperson vettigt.

Men ärligt talat har jag ingen poäng förutom kanske att jag personligen föredrar öppna kort i största möjliga utsträckning. Och när jag sedan vet vad som händer så spelar jag glatt en rollperson som är förvånad, rädd eller förvirrad.

(Jag är helt enkelt inget fan av speltekniker som går ut på att förvirra eller skrämma mig som spelare, då jag upplever nog med skräck och förvirring i mitt vardagsliv)

Med det sagt så ser jag fram mot att läsa kranks bok och skulle aldrig hävda att min åsikt är tyngre än någon annans

All right! Ja man ska ju vara överens om vad man ska spela. Själv diggar jag om mysterier är mystiska både för spelare och RP men ja att spela nåt där verkligheten är i sönderfall och man undrar om RPn har mentala störningar eller vad som pågår, det kan jag tänka mig inte precis är allas kopp te.

 

[Bifur]

Kul tråd. Mycket är ju sådant som många SL använt genom åren men att kodifiera det i en regelbok är ovanligt.

En mening om spelsystem som allegori: om det är avsiktligt i CoC vet jag inte men tekniken kan fungera. Jag har använt det med lyckat resultat för både magi och skräck, även om det ofta är lite av en engångseffekt.