Nekromanti Litteratur om rollspel som lektyr

[skaraborgarn]

I ärlighetens namn tyckte jag ofta att det vara roligare att läsa om spel än att spela. Ja kanske inte de avsnitt om regler och rent tekniska saker. Men vissa böcker är lika underhållande som annan skönlitteratur.

Grymkäfts fällor är en riktig rolig bok.
Boken om Svartfolk är mer intressant än att spela rauk och rese.
Sagan om ringen rollspelets regler var är obegripliga men att läsa om folkslagen och hur de lever och ser ut är mer intressant.
Drakar och demoner var ett stelt spel men att läsa om japansk mytologi och namn på rustningar och vapen går an.
Mutan 2090 kan väl läsas som vapenfetischistisk bibel med 35 sidor vapen.
Monsterboken 1 & 2 inte att förglömma.
mutant 2 var en besvikelse rent spelmässigt men kartan över Skandinavien och beskrivningarna över de olika länderna var lite kul.

Har ni rollspels regler och annat som kan läsas för rent nöjes skull?

 

[Grisodlar'n]

I ärlighetens namn tyckte jag ofta att det vara roligare att läsa om spel än att spela. Ja kanske inte de avsnitt om regler och rent tekniska saker. Men vissa böcker är lika underhållande som annan skönlitteratur.

Grymkäfts fällor är en riktig rolig bok.
Boken om Svartfolk är mer intressant än att spela rauk och rese.
Sagan om ringen rollspelets regler var är obegripliga men att läsa om folkslagen och hur de lever och ser ut är mer intressant.
Drakar och demoner var ett stelt spel men att läsa om japansk mytologi och namn på rustningar och vapen går an.
Mutan 2090 kan väl läsas som vapenfetischistisk bibel med 35 sidor vapen.
Monsterboken 1 & 2 inte att förglömma.
mutant 2 var en besvikelse rent spelmässigt men kartan över Skandinavien och beskrivningarna över de olika länderna var lite kul.

Har ni rollspels regler och annat som kan läsas för rent nöjes skull?

Jag köpte Svärdets sång. Det var lite annorlunda än vad jag hade förväntat mig och jag kommer nog aldrig att vara SL för det, men det är alltid kul att ha något att läsa på muggen. Jag har inte läst klart det än, men det finns säkert någon bra regel man kan knycka från böckerna. Dessutom har ju spelet illustrationer av Nisse Gulliksson.

 

[Rangertheman]

Symbaroum håller hög litterär klass, tycker jag. Det märks att Mattias Johnsson Haake även är författare.

 

[Tsianphiel]

Ödesväktarna är riktigt bra ur den aspekten, liksom Gudasaga. Dragon Age har väldigt mycket läsvärt material.

 

[ceruleanfive]

Ödesväktarna är riktigt bra ur den aspekten, liksom Gudasaga.

Man tackar ödmjukast! (Det är säkert Guran89 som har skrivit de bästa bitarna)

 

[Minimoni]

Jag har köpt enormt många spel men spelat betydligt färre. De spel jag än idag kan läsa för nöjes skull är de spel jag kanske mest har barndomsminnen av. I mitt fall får jag fortfarande ut något positivt av att läsa moduler till Drakar och Demoner 91, Chronopia, Mutant Chronicles och många fler men då spelade jag också dessa spel rätt friskt när det begav sig. Jag gillar texterna i 7th sea 2:nd edition och äger allt som släppts till spelet, skulle dock aldrig spela spelet med de regler som spelet är gjort för.

 

[Henke]

Läser väldigt mycket mer rollspel än vad jag spelar nuförtiden. Jag läser främst utifrån intressanta scenarion/kampanjer eller mekaniker där få och enkla regler ger både djup och förankring till den specifika världen.

Exempel på scenarioläsning är UA-kampanjen till Mutant UA, Femte Konfluxen (allra mest Svavelvinter), Upsala sviten eller Grå Döden till gamla Mutant.

Exempel på regelmekaniker är Svavelvinter-rollspelet, Kutulu, Cthulhu Dark, Oktoberlandet, Okult, Until Dawn, A taste of murder, Sweet Agatha etc etc.

 

[Conan]

Läste nyligen delar av Chronopia. Riktigt bra läsning

 

[Tsianphiel]

Jag glömde min personliga favorit. Aeon Trinity av White Wolf. Det finns så mycket bra inslag i de böckerna, så himla många äventyrsuppslag!

 

[Basilides]

Jag har en del favoritrollspel som fungerar som litteratur för mig:

Promethean the Created och Changeling the Dreaming är båda väldigt mysiga. Utgivna av White Wolf.

Kult tycker jag är fantastiskt. Både gamla Kult men skulle säga att Kult: Divinity Lost är ännu starkare, i synnerhet mythosdelen då.

En Guilty Pleasure är Mutant Chronicles som kanske mer är rent visuellt godis för ögat. Menar alltså versionen som kom ut på 90-talet.

 

[skaraborgarn]

Fanns ju en del artiklar i Sinakdus som var intressanta även om de inte alltid använde i spel.
Minns artikel om hästar och om drakar.

 

[Voldstagg13]

L.A. historia och färgstarka personligheter i 'Secret of Los Angeles' (Call of Cthuhu).