Paco;n205122 said:
Det må så vara. Att inte säga ett pip är också ganska pompöst.
Evokee;n205156 said:
Verkar vara ett larvigt försök av honom att verka spännande och intressant med sin bortavaro.
Ni använder säger "
pompöst" och "
ett larvigt försök av honom att verka spännande och intressant", men det är egentligen inte vad ni retar er på - utan det är bara era reflexioner på det som ni uppfattar som grundproblemet.
Grundproblemet är att ni tycker att BoB Dylan är oartig.
Får man en present säger man tack.
Blir man inbjuden till en fest så svarar man genom att tacka ja eller artigt avböja inbjudan.
Artighet är en av grunderna i det sociala spelet mellan människor, som i sin tur är en av grunderna till det vi kallar civilisation.
Så Bob Dylan är oartig. Varför är han det?
Är man det minsta insatt i Bob Dylans mer än 50-åriga artist-karriär så vet man att han aldrig varit en speciellt social person. Han skriver och framför musik för att han tycker om det. Vad andra tycker om hans texter och hur han framför dessa på scen skiter han i.
Men då kanske någon undrar: "
men han måste väl bry sig om sina fans"?
Varför det? Varför måste han bry sig om sina fans? Han bryr sig om sin musik och skiter i vem som lyssnar på den (däremot skiter han inte i vem som framför den - just för att han bara bryr sig om sin musik).
Någon fortsätter envisas: "
men om han inte bryr sig om sina fans så säljer han färre skivor och tjänar mindre."
Och? Han bryr sig om sin musik, men han ger blanka tusan i hur mycket den säljer eller hur mycket han tjänar.
Men den envise ger sig inte: "
men det Bob Dylan gör genom sin tystnad är att utöva en härskarteknik, precis som alla vita män i maktposition brukar göra."
Verkligen? Låt oss göra en liknelse:
Säg att vi har ett stort företag. Säg att företagets VD
aldrig hälsar på sina underlydande, utan bara ignorerar dem när de säger "
god morgon" - där kan vi tala om härskarteknik.
Säg nu att företaget nyanställer en städare. Den nya städaren hälsar
aldrig på någon, men förväntar sig aldrig att någon ska hälsa på henom heller.
Skulle ni säga att städaren utövar en härskarteknik? Och om så, mot vem då?
Eller skulle ni hellre beskriva städaren som asocial och kanske med vissa drag av Aspergers syndrom?
Säg nu att städaren (mot alla odds) efter femtio års tjänst avancerat till att bli VD, men beter sig fortfarande på samma sätt.
Skulle ni säga att städaren nu utövar en härskarteknik? Och om så, mot vem då samt vad skulle syftet med denna härskarteknik vara?
Ni som fortfarande inte tycker om Bob Dylans tystnad, betänk följande:
Svenska Akademin, "De aderton", som utser Nobelpriset i litteratur spenderar en stor del av årets verksamhet med just detta pris. De går igenom massor med nomineringar varje år, samt att de nominerade som inte vann priset ett år antagligen blir nominerade nästa år (om de inte hunnit dö, eftersom endast
levande personer kan få Nobelpriset). Det betyder att Bob antagligen varit nominerad de senaste tio åren och akademins ledamöter antagligen granskat honom både utan och innan. Med andra ord var de väl förtrogna med Dylans asociala beteende när de utsåg honom som pristagare och borde ha förutsett hans tystnad.
Nu är min fråga till de som är arga över Bob Dylans tystnad: är det honom som ni ska vara arga på eller är det Svenska Akademin som visste att han skulle kunna reagera så här?
Intressant läsning på samma tema:
http://www.aftonbladet.se/kultur/article23740453.ab