På min dagspunktliga 14:17 rökspus kom jag på en minst sagt underlig ide.
Jag började fundera på alla de ryska (och amerikanska) astronauter som dog uppe i rymden i de första raketerna som inte var så.. uhm... tätt byggda. Dom dog ju för att rymden består av vaakum, alltså ickeluft. Runt i denna ickeluft finns mängder av planeter, alltså massor. De flesta har en atmosfär av något slag. I somliga av dessa planetatmosfärer finns det luft, alltså syre. Summa av kardemumm funderingen: På vissa planeter finns det atmosfär som innehåller syre, utanför atmosfären finns det inte-syre.
Alla dessa massor i rymder påverkar varandra och dess rörelser. Förenklat kan vi kalla detta gravitation. Alltså: Alla massor med mer eller minde syrerik atmosfär (och de utan atmosfär) påverkar varandra och hålls på samma stadiga kurs på grund av varandra.
Nu finns det ett antal teorier om universums (universum, livet och allting) uppkomst. En icke-rådande teori bland dessa är asatron, dvs ett par gudar som dricker mycket öl bor uppe i ett träd skapade allting på ett sätt som ingen vet. En rådande teori är BigBang tesen: I början fanns ingenting förutom allting. En liten jättelik klump av massa och icke-massa exploderade och imploderade på samma gång och skapade allting och ingenting. (Man kan ju inte säga att vakuum är någonting då det faktist är ingenting).
Sammanfattande kardemumma: Ingenting, som egentligen var allting fast ingenting, exploderade och skapade allting som egentligen är ingenting.
Efter dessa hårklyverier så kommer jag till min underliga ide.
Varför finns det vakuum? Skulle man inte i stället kunna tänka sig ett universum med en egen atmosfär? Där det nu är vakuum (om man nu kan säga att det finns där, för vakuum är ju ingenting) så fanns det fullt andningsbar luft.
All dessa planeter svävade runt i en sammanhängande andningsbar atmosfär.
Varför skulle dess banor ändras av detta faktum? Varför skulle gravitationen ändras? Det är ju fortfarande samma massor.
Så tänk er en rollspelsvärld (fantasy eller science fiction spelar ju ingen roll) där det inte fanns en rymd bestående av ingenting. Överallt fanns det någonting. Luft.
Skulle i en sån värld begreppet ingenting överhuvudtaget existera?
Tänk er de balla flygfärder man skulle få om man kom utanför en plnets gravitatin. Fritt och härligt.
Visst skulle det inte fungera på grund av UV-strålning, men det är ju inget som en rollspelmakare måste ta hänsyn till.
Tänk er olika raser som lever i samma atmosfär fast miljoner ljusår ifrån varandra. Alla i universum andas samma luft. Kolonier är det bara att sätta upp som ett sommarhus (Förutsagt att man kommer dit).
Kom med Feedback på denna minst sagt underliga fundering.
Jag började fundera på alla de ryska (och amerikanska) astronauter som dog uppe i rymden i de första raketerna som inte var så.. uhm... tätt byggda. Dom dog ju för att rymden består av vaakum, alltså ickeluft. Runt i denna ickeluft finns mängder av planeter, alltså massor. De flesta har en atmosfär av något slag. I somliga av dessa planetatmosfärer finns det luft, alltså syre. Summa av kardemumm funderingen: På vissa planeter finns det atmosfär som innehåller syre, utanför atmosfären finns det inte-syre.
Alla dessa massor i rymder påverkar varandra och dess rörelser. Förenklat kan vi kalla detta gravitation. Alltså: Alla massor med mer eller minde syrerik atmosfär (och de utan atmosfär) påverkar varandra och hålls på samma stadiga kurs på grund av varandra.
Nu finns det ett antal teorier om universums (universum, livet och allting) uppkomst. En icke-rådande teori bland dessa är asatron, dvs ett par gudar som dricker mycket öl bor uppe i ett träd skapade allting på ett sätt som ingen vet. En rådande teori är BigBang tesen: I början fanns ingenting förutom allting. En liten jättelik klump av massa och icke-massa exploderade och imploderade på samma gång och skapade allting och ingenting. (Man kan ju inte säga att vakuum är någonting då det faktist är ingenting).
Sammanfattande kardemumma: Ingenting, som egentligen var allting fast ingenting, exploderade och skapade allting som egentligen är ingenting.
Efter dessa hårklyverier så kommer jag till min underliga ide.
Varför finns det vakuum? Skulle man inte i stället kunna tänka sig ett universum med en egen atmosfär? Där det nu är vakuum (om man nu kan säga att det finns där, för vakuum är ju ingenting) så fanns det fullt andningsbar luft.
All dessa planeter svävade runt i en sammanhängande andningsbar atmosfär.
Varför skulle dess banor ändras av detta faktum? Varför skulle gravitationen ändras? Det är ju fortfarande samma massor.
Så tänk er en rollspelsvärld (fantasy eller science fiction spelar ju ingen roll) där det inte fanns en rymd bestående av ingenting. Överallt fanns det någonting. Luft.
Skulle i en sån värld begreppet ingenting överhuvudtaget existera?
Tänk er de balla flygfärder man skulle få om man kom utanför en plnets gravitatin. Fritt och härligt.
Visst skulle det inte fungera på grund av UV-strålning, men det är ju inget som en rollspelmakare måste ta hänsyn till.
Tänk er olika raser som lever i samma atmosfär fast miljoner ljusår ifrån varandra. Alla i universum andas samma luft. Kolonier är det bara att sätta upp som ett sommarhus (Förutsagt att man kommer dit).
Kom med Feedback på denna minst sagt underliga fundering.
