Släck ljusen.
Först: en liten redogörelse för min syn på konst:
Jag har mycket svårt för de där typerna av allkonstverk som strävar efter att man ska förnimma ljud, ljus, lukt och alla sorters sinnesintryck och på så vis bilda sig en helhetsupplevelse som är större än de enskilda delarna. För mig handlar konst snarare om att förmedla en eller ett par sorters sinnesintryck, och sedan låta publiken skapa det andra i sitt eget huvud.
Varför babblar jag om konst? Jo, för att rollspelsmediet är ett konstspråk, och precis som i litteraturen och i filmvärlden så finns det olika synsätt på hur publiken skall ta till sig budskapet. I dataspelens värld finns det många som tror att spelen bara blir bättre och bättre ju tydligare grafiken och proffsigare musiken blir, men personligen tycker jag att några av mina gamla amigaspel (IK+ till exempel) är snyggare än de senaste X-box-titlarna och SID-chippet i C64:an producerade långt snyggare låtar (Krakout, exempelvis) än de symfoniorkestrar som kloddrar låtarna på Squares senaste rollspel.
Begränsningarna i mediet gör nämligen att publiken måste skärpa sina egna sinnen. En bok innehåller enbart text, ändå så kan läsaren bygga upp hela universum när han sitter och läser den. Det blir som bäst när läsförmågan är optimal, alltså när det finns så få distraktionsmoment som möjligt.
Detsamma gäller för rollspel, enligt min mening. Jag vill se mitt rollformulär/min regelbok tydligt, jag vill se spelledaren/spelarna tydligt, jag vill höra vad de andra säger så tydligt som möjligt och jag vill ha så få distraktionsmoment som jag bara kan få.
Bakgrundsljud tycker jag är oerhört störande, och jobbiga ljuskällor retar jag mig enormt på. Det får gärna vara lite nedsläckt (för att man inte skall störas av omgivningarna i spellokalen) men absolut inte så att det blir svårt att se vad varandra håller på med.
Så stearinljus i mörkret funkar inte alls för mig. Det ska vara så behagligt som möjligt för mig som spelare om jag skall kunna leva mig in i rollpersonen.
/Riz
