Ögonblicksbild från gårdagens omgång A Red & Pleasant Land. Hjärter Dams slott Cachtice, en sen natt
Bäraren Rudolf stormar fram i slottets vinkällare med händerna fulla av flaskor och den frågvisa (och berusade) läraren i hasorna. En av flaskorna är pytteliten och har etiketten ”drick mig”. Luckan upp till smöreriet går knappt att rucka eftersom den gigantiska järven som plötsligt manifesterat sig där uppe står på den, och nådige fruns vakter försöker desperat att mota ut den med våld. En kladdig sörja av smör, saliv och blod rinner ut över golvet och ned i luckan som står på glänt. Samtidigt, i den östra flygeln, försöker inbrottstjuven Konrad att fånga in en galen svan, och vill inte råka stövla in i statyrummet eftersom Drottningens tiger sägs löpa fritt där inne. Han duckar kvickt mellan likbleka, odöda aristokrater och nyfikna adelsbarn med en stor säck i nävarna. Svetten rinner. Snart går svanens förtrollning över och då blir det knappast lättare att fånga den. Samtidigt, någon helt annan stans i slottet försöker besvärjaren Werther desperat att hitta tillbaka till resten av gruppen. Han har lyckats teleportera sig helt åt fanders, och står nu i en svartmålad, mörk stenkorridor. Det är knäpptyst, och den enda ljuskällan är det blodröda stearinljus som han tog ifrån tempelkammaren intill, där tre svårt misshandlade gossar hängde döda i snaror från taket, ovanför en dopfunt fylld till bredden med blod. Gruppen har nu knappt tio timmar på sig att baka etthundra pajer innan rättegången mot Werther fortsätter. Och de har inte lyckats få tag på en endaste vitlöksklyfta än. [HR][/HR]
Vi har hittills spelat två sessions i Voivodja och det har varit kaotiskt, ologiskt, mardrömslikt och alldeles underbart. Ena stunden är det roliga timmen och asgarv, men så plötsligt slår det över till nattsvart skräck utan förvarning och då är det otäckt på riktigt. Ingenting är rimligt, men allt följer ändå en skruvad intern antilogik som spelarna sakta men säkert börjar anpassa sig till och förstå. De har lärt sig att alla är omöjliga att ha att göra med, och att petitesser är viktigare än seriösa överträdelser.
Större delen av förra speltillfället gick ut på en rättegång (använde Vornheims rättegångstabeller och fick ”A Trial by Pie” vilket gav väldigt kul spel). Det faktum att magi inte funkar i Slottet Cachtice bidrog också till otroligt mycket. Varje gång en rollperson kastar magi ska hen slå en d20 under sin level (vi är level 1), för att inte teleporteras till ett slumpat rum i slottet, där dessutom någon märklig sak har hänt. Det var t.ex. därför som Rudolf hamnade i slottets smöreri tillsammans med en gigantisk järv. Ingenting går att förutse.
10/10, would eat pie again.
A Red & Pleasant Land är en setting till Lamentations of the Flame Princess, och kan beskrivas som Alice i Underlandet, fast alla är vampyrer.
Bäraren Rudolf stormar fram i slottets vinkällare med händerna fulla av flaskor och den frågvisa (och berusade) läraren i hasorna. En av flaskorna är pytteliten och har etiketten ”drick mig”. Luckan upp till smöreriet går knappt att rucka eftersom den gigantiska järven som plötsligt manifesterat sig där uppe står på den, och nådige fruns vakter försöker desperat att mota ut den med våld. En kladdig sörja av smör, saliv och blod rinner ut över golvet och ned i luckan som står på glänt. Samtidigt, i den östra flygeln, försöker inbrottstjuven Konrad att fånga in en galen svan, och vill inte råka stövla in i statyrummet eftersom Drottningens tiger sägs löpa fritt där inne. Han duckar kvickt mellan likbleka, odöda aristokrater och nyfikna adelsbarn med en stor säck i nävarna. Svetten rinner. Snart går svanens förtrollning över och då blir det knappast lättare att fånga den. Samtidigt, någon helt annan stans i slottet försöker besvärjaren Werther desperat att hitta tillbaka till resten av gruppen. Han har lyckats teleportera sig helt åt fanders, och står nu i en svartmålad, mörk stenkorridor. Det är knäpptyst, och den enda ljuskällan är det blodröda stearinljus som han tog ifrån tempelkammaren intill, där tre svårt misshandlade gossar hängde döda i snaror från taket, ovanför en dopfunt fylld till bredden med blod. Gruppen har nu knappt tio timmar på sig att baka etthundra pajer innan rättegången mot Werther fortsätter. Och de har inte lyckats få tag på en endaste vitlöksklyfta än. [HR][/HR]
Vi har hittills spelat två sessions i Voivodja och det har varit kaotiskt, ologiskt, mardrömslikt och alldeles underbart. Ena stunden är det roliga timmen och asgarv, men så plötsligt slår det över till nattsvart skräck utan förvarning och då är det otäckt på riktigt. Ingenting är rimligt, men allt följer ändå en skruvad intern antilogik som spelarna sakta men säkert börjar anpassa sig till och förstå. De har lärt sig att alla är omöjliga att ha att göra med, och att petitesser är viktigare än seriösa överträdelser.
Större delen av förra speltillfället gick ut på en rättegång (använde Vornheims rättegångstabeller och fick ”A Trial by Pie” vilket gav väldigt kul spel). Det faktum att magi inte funkar i Slottet Cachtice bidrog också till otroligt mycket. Varje gång en rollperson kastar magi ska hen slå en d20 under sin level (vi är level 1), för att inte teleporteras till ett slumpat rum i slottet, där dessutom någon märklig sak har hänt. Det var t.ex. därför som Rudolf hamnade i slottets smöreri tillsammans med en gigantisk järv. Ingenting går att förutse.
10/10, would eat pie again.
A Red & Pleasant Land är en setting till Lamentations of the Flame Princess, och kan beskrivas som Alice i Underlandet, fast alla är vampyrer.
