Eftersom det var jag som skrev det kan jag utveckla det hela.
Mitt problem är att jag ofta inte tycker att det är läskigt som Lovecraft tyckte var läskigt. Vad är det som ska vara skrämmande hos Lovecraft? Ofta handlar det om hans egna neuroser eller saker i hans bakgrund - han ville känna sig som en naturlig aristokrat men hade svårt med det i sin situation, hans far blev mentalsjuk av syfilis, och så vidare. En icke uttömmande lista:
- Kosmos är kallt, fientligt och okänsligt och Gud finns inte (och om han gör det är han ond)
- Raslig degeneration, antingen genom inavel eller blandäktenskap
- Krossandet av aristokratiska illusioner - en eller flera förfäder var apor, kannibaler, eller något liknande, eller något liknande som skadar din aristokratiska självbild
- Att Amerika förpestas av icke-anglosaxiska invandrare (en del av dem utomjordiska)
- Havsdjupen och fisk- och skaldjur, och även djup under jorden
- Risken att bli galen
Det första är ett av fundamenten, men
so what? Det här är något som moderna människor - eller i alla fall jag - internaliserat i vilket fall. Vi vet att vi är en fluglort i ett universum som är fientligt till liv nästan överallt, som är ännu gigantiskt mycket större än Lovecraft visste, och som bäst vi vet oundgängligen kommer att gå under i entropi. Det här är inte skrämmande.
Blocket av förlorad aristokrati, degeneration och rasligt förfall är inte heller det något de flesta av oss ligger sömnlösa på nätterna av. Havsdjupen är good stuff dock - de är en kombination av främmande, coola och märkliga.
Galenskapsgrejen går absolut att jobba med, men vi har en betydligt mer avancerad inställning till det idag än då, där känslan hos folk var att plötsligt vansinne var något som kunde komma när som helst, och som då också lätt resulterade i inspärrning på ett antagligen mycket otrevligt mentalsjukhus. Vår känsla är normalt
inte att vansinnet alltid finns där så fort fernissan av rationalitet knäcks.
Jämför här med
Kult, som på en gång går all-in på både psykologisk skräck och body horror. Hjälplöshet, plåga och tortyr, övergrepp i alla dess former, hur du
själv kan vara eller bli ett monster... det är väldigt mycket matigare och mer närliggande som skräckelement. Och mycket riktigt är (IMNSHO) den klart bästa Lovecraftberättelsen
The Colour Out of Space, som är mesta body horror av allt han skrev.
Så vill man ha ett faktiskt skrämmande Lovecraft, tror jag att man får fokusera på andra element, som faktiskt
är läskiga. Det är en ironi att Lovecraft ville skapa skräckberättelser som inte var så uttjatade som de gotiska skräckberättelserna blivit, men att det nu är han själv som hamnat i ett sådant slitet och överutnyttjat fack.
