Re: episk fantasy??- förvirring
Enligt en tidigare tråd så är det inte riktigt det som man talar om när man menar episkt rollspel. Snarare rollspel som berör stora intressen, såsom kungadömen, kungar och gudar.
Det sätts i motsats till grisodlar-stil.
Det är därför jag undrar. Det som du beskriver är inte den betydelse som jag har sett folk använda ordet "episkt rollspel" i.
Också: Jag anser verkligen inte att vi berättar en historia när vi rollspelar. Det är lika absurdt som att säga att vi berättar en historia när man spelar en fotbollsmatch. Man kan visserligen försöka se det på det sättet, men det är inte så begreppet "berätta en histoia" används i det vardagliga språket. Om du inte håller med här, så har du och jag helt olika uppfatttning om vad ordet berättande betyder. Vi har inte syftet att få fram en historia när vi spelar rollspel. Syftet är att lösa problem och ha ql, samt kliva in i en fantasivärld ett tag. Tolkiens syfte med sin kreativa process var att författa en roman, där anser jag ligger skillnaden.
Dessutom så citerar du mig utan att ta med när jag skriver om varför man inte kan stirra sig blind på just detta- något jag för några sekunder blev lite irriterad på innan jag kom ämnets lätt fåniga natur (ja, det var jag som började -jag vet)
PS Jag är inte helt allvarlig och seriös när jag diskuterar detta, jag var inte heller det i den ursprungliga postningen. Jag inser nämligen att löjjets skimmer fort kommer över en när man försöker diksutera ords "verkliga" innebörd. Det är något jag egentligen vill överlämna till filosofer på villovägar.
Nu skall jag sluta följa denna tråd innan ballar ur totalt och kommer in på Wittgenstein språkspel vs Freges identitetsteorier.
tjoflöjt!
Jag har rätt, alla andra har fel. -Även när de inte säger emot mig. *Håller för öronen och sjunger "when the saints go marching in"*
