Lyckan när barnen upptäcker rollspel.

[Henke]

I veckan hände det som jag hoppades skulle hända förr eller senare. Jag fick äran att för första gången spelleda våra två äldsta barn (8 och 6 år). 8-åringen har jag spelat lite solo med för några år sedan, men det blev en helt annan dynamik när de spelade tillsamman.

Äventyret som fick inleda karriären blev Novastenen från Drakar och Demoners Äventyrspaket 2 och färden bar iväg till gravkummeln i norr där de gissade att Novastenen låg begravd. De fick vara med och beskriva platser och personer, rita kartan över gravkummeln och beskriva hur De gjorde när de lyckades med sina tärningsslag.

Jag valde att använda reglerna till Svärdets sång men lät dem inte påverka spelet mer än vid några viktiga färdisghetsslag. Jag lät också barnen skriv ner önskemål som de ville skulle finnas med i äventyret, så jag tänker försöka modda äventyret lite efter de önskemålen (t.ex. ville de ha med zombies och en magisk yxa). På samma sätt fick de välja fritt vad de ville beställa för mat på värdshuset (hamburgare och pasta carbonara).

Det vore fel att säga att spelmötet gick 100% smärtfritt. Visst tar det ett tag innan man lär sig att lyssna på varandra och koncentrationen var kanske inte alltid på topp, men summerat tycker jag ändå det blev väldigt lyckat och de har redan frågat flera gånger om när vi kan spela vidare.

Tar givetvis gärna emot tips och erfarenheter kring att spela med barn.

 

[Dr_Dängrot]

Jag har spelat med barn i olika åldrar , syskonbarn och vissa spelares barn.

Jag har upplevt att det varierar något oerhört i kvalité på spelandet beroende på barnens ålder och intresse .

Man märker ganska snart vilka barn som är genuint intresserade av att vara där och vilka som är där för att mamma eller pappa försöker påtvinga dom sin hobby .

Rent generellt så brukar jag försöka att inte spela med barn under tonåren eller barn som inte själv efterfrågat att få delta då jag upplever det om jag skall vara ärlig som jobbigt att spela med allt för unga barn eller barn som inte har ett genuint rollspelsintresse.

 

[Brödbane]

Jag tänker att de tre viktigaste grejerna när man spelar med barn under 10 år är:

• Kortare sessioner, då uppmärksamhet och springa i benen lätt ställer till det annars.
• Hör vad barnen vill vara med om, både när det gäller andra karaktärer och platser/upplevelser. Samberättande är bra. Kanske låta äventyr utspela sig i familjära kontexter (Bröderna Lejonhjärta, Frozen eller vad kids gillar nu för tiden). Man kan även låna in välkända karaktärer som man tror passar.
• Se regler mer som riktlinjer och låt tärningsutfall vara förhandlingsbara. Jag tror många kids tycker det är vädligt roligt att slå tärningar. Men det känns viktigare att de får känna sig storslagna, även om tärningarna visar att totalfummel.

 

[Genesis]

Jag har spelat Drakar och bananer ett par gånger med barn och det har varit riktigt kul och lyckat. Och då tycker jag inte ens om barn.

 

[RasmusL]

Har spelat en del med mina kids (just nu 7, 10, 13): Äventyr, D&B, Mörk Borg, S&W, 5E, MtA, CoC och säkert några jag glömt. Jag har inga direkta tips annat än självklara saker som att fokusera på vad de verkar tycka är kul, mer frihet än räls, osv.

 

[Korpa]

Jag hade en spelgrupp när jag bodde i Boden som bestod av barn som var knutna till lajvföreningen på något sätt. Vi körde med supersimpla regler och med mycket fokus på berättelsen och rollerna. Tärningsslag med T20 förekom förstås, men "rollformulären" bestod mest av namn, ålder och tre färdigheter som den personen var EXTRA bra på (men inga siffervärden).

- Använd hela rummet, förvänta dig inte att de sitter stilla vid ett bord
- Det är superroligt, fortsätt ge de fria tyglar att hitta på och bidra så blir det bara ännu roligare för alla
- Vissa motgångar kan tyckas supersmå för dig som SL men är en gigantisk grej för spelaren, som t.ex att misslyckas med ett random tärningsslag

 

[Bifur]

Min son har ju kört på i sin spelgrupp det senaste året. De har spelat SWD6, Drakar och Demoner -87 och Mörk Borg. Men de är ju 12 och sköter huvudsakligen spelandet själva. Men regelrätt verkar vara melodin. (Jag saknar ju på sätt och vis samtida spel som de lätt kan ta till och spela - men det har ju varit ämnet för andra trådar.)

 

[guldfink]

Jag har kört Äventyr med min dotter lite då och då från att hon var 4,5 år. För henne har rälsat funkat bäst. Ibland är det svinhärligt. Några höjdpunkter:

Jag (som drottningen): Snälla, hjälp mig att rädda prins Adam från Erik den förskräcklige!
Min dotter (som den lila flygande enhörningen Victoria): Jag vågar inte själv!
Jag: Du kan få med dig 10 av mina bästa vakter.
Min dotter: Jag gör det om jag får med mig 100 vakter!
Jag: Okej då!

Jag: Det står några busar utanför hamnkrogen...
Min dotter (återigen som Victoria): Jag förstenar dem!

Min dotter (som SL): Österut!
Jag: Va, va, va, vilken då?
Min dotter: ÖSTER!
Jag: Vad var det som låg österut?
Min dotter (viskande): Den förtrollade skogen!
Jag (viskande): Okej!
Min dotter: Och där, längst in, under en sten så fanns det en nyckel som leder vägen till en dal!
Jag: Okej!
Min dotter: När man öppnar en dörr så kom en portal och om man går in i den så kommer man till en annan värld!
Jag: Oj!
Min dotter: För att hitta den måste man vara modig och då gäller det [konstpaus] ATT TA ETT LITET KLIV!
Jag: Ja...
Min dotter: Men först kom det en orch. För att komma förbi den behöver du slå en tärning. Om du slår en nolla misslyckas du och om du slår en tvåa lyckas du.

EDIT: Ja, jag gick i fällan att börja berätta om mitt barn. Inser att det inte var vad som efterfrågades, men men... Förlåt!

 

[Rangertheman]

Min dotter börjar bli veteran när det gäller rollspelande; hon började med Tassar & Morrhår för snart 6 år sedan. Hon blir 12 i november. Nu spelar hon mest D&D5e med @RasmusL som DM. Vår Hjältarnas tid-grupp har gått på sparlåga. Hon har även spelat Symbaroum, Mörk Borg, Tails of Equestria, Sagospelet Äventyr och Sagospelet Rymd. Hon har spellett ToE och Äventyr.

Det som egentligen gällt hela tiden är att inte spela för långa pass, ta många pauser och inte kräva full fokus.

Är det något parti där hennes rollperson inte är så aktiv sitter hon gärna och ritar eller pysslar med helt andra saker. Långa dialoger med SLP eller för mycket lore funkar inte - då tröttnar hon. Det behöver inte vara action non-stop, men det får inte vara för mycket pusslande. Däremot har hon inte varit så som de flesta barn (och en del vuxna) att hon hittar på helt egna förutsättningar (men kan komma på extremt kluriga lösningar utifrån de förutsättningar som SL ger). Fast hade hon velat ha större inflytande på spelvärlden och äventyret hade hon så klart fått det.

 

[Asta_Echo]

I veckan hände det som jag hoppades skulle hända förr eller senare. Jag fick äran att för första gången spelleda våra två äldsta barn (8 och 6 år). 8-åringen har jag spelat lite solo med för några år sedan, men det blev en helt annan dynamik när de spelade tillsamman.

Äventyret som fick inleda karriären blev Novastenen från Drakar och Demoners Äventyrspaket 2 och färden bar iväg till gravkummeln i norr där de gissade att Novastenen låg begravd. De fick vara med och beskriva platser och personer, rita kartan över gravkummeln och beskriva hur De gjorde när de lyckades med sina tärningsslag.

Jag valde att använda reglerna till Svärdets sång men lät dem inte påverka spelet mer än vid några viktiga färdisghetsslag. Jag lät också barnen skriv ner önskemål som de ville skulle finnas med i äventyret, så jag tänker försöka modda äventyret lite efter de önskemålen (t.ex. ville de ha med zombies och en magisk yxa). På samma sätt fick de välja fritt vad de ville beställa för mat på värdshuset (hamburgare och pasta carbonara).

Det vore fel att säga att spelmötet gick 100% smärtfritt. Visst tar det ett tag innan man lär sig att lyssna på varandra och koncentrationen var kanske inte alltid på topp, men summerat tycker jag ändå det blev väldigt lyckat och de har redan frågat flera gånger om när vi kan spela vidare.

Tar givetvis gärna emot tips och erfarenheter kring att spela med barn.

Kool.
Jag har en liten dotter på 2 som ännu är för liten för att spela.

 

[Franz]

@Henke Så roligt att höra!!! Det låter ju som att ni hade en jätterolig spelomgång och smart att barnen fick vara med och bestämma! Jag blir pappa pm fem månader och längtar redan tills barnet ät stort nog att kunna spela rollspel

 

[kaptendral]

Jag saknar ju på sätt och vis samtida spel som de lätt kan ta till och spela - men det har ju varit ämnet för andra trådar.

Lite OT kanske men visst måste det finnas mycket mer sånt nu än när vi var kids? Tänker saker som Fate (Accelerated), Risus eller Freeform Universal tex. Sen är väl utbudet på svenska inte riktigt lika stort (och mer BRP:igt) men jag tänker att dom ultralätta spelen borde funka även på engelska för 12åringar.

 

[Henke]

Jag hade en spelgrupp när jag bodde i Boden som bestod av barn som var knutna till lajvföreningen på något sätt. Vi körde med supersimpla regler och med mycket fokus på berättelsen och rollerna. Tärningsslag med T20 förekom förstås, men "rollformulären" bestod mest av namn, ålder och tre färdigheter som den personen var EXTRA bra på (men inga siffervärden).

- Använd hela rummet, förvänta dig inte att de sitter stilla vid ett bord
- Det är superroligt, fortsätt ge de fria tyglar att hitta på och bidra så blir det bara ännu roligare för alla
- Vissa motgångar kan tyckas supersmå för dig som SL men är en gigantisk grej för spelaren, som t.ex att misslyckas med ett random tärningsslag

Vi fortsatte spela även en stund idag och 6-åringen blev hysteriskt ledsen när hon missade sitt slag att hugga på en zombie. Jag tycker ju på ett sätt att det är bra att de även får känna av att man kan misslyckas (annars tänker jag att man förlorar spänningsmomentet) men det är såklart helt underprioriterat att de har roligt, så hon fick slå om sitt slag (och träffade).

 

[Henke]

EDIT: Ja, jag gick i fällan att börja berätta om mitt barn. Inser att det inte var vad som efterfrågades, men men... Förlåt!

Det gör absolut inget för min del. Jag tyckte själv det var roligt under gårdagens spel när 8-åringen anser att en häst gör resan snabbare. Han besöker karavanledaren som han kom till byn med.
8-åringen: Jag frågar om jag kan få låna en häst - annars så stjäl jag den när ingen ser.

Samt när han för första gången hittar en skatt. De befinner sig i en gravkammaren och han öppnar en kista där jag beskriver att det ligger en mumifierad hund med ett guldhalsband.
8-åringen: Åh, fick jag ett guldhalsband!

 

[Feuflux]

8-åringen: Jag frågar om jag kan få låna en häst - annars så stjäl jag den när ingen ser.

Du har uppfostrat 8-åringen väl.

 

[Bifur]

Lite OT kanske men visst måste det finnas mycket mer sånt nu än när vi var kids? Tänker saker som Fate (Accelerated), Risus eller Freeform Universal tex. Sen är väl utbudet på svenska inte riktigt lika stort (och mer BRP:igt) men jag tänker att dom ultralätta spelen borde funka även på engelska för 12åringar.

Inte som lever upp till mina krav .

 

[McKatla]

När det var dags för konfa för äldsta barnet föreslog jag rollspelskonfa vilket hon nappade på. Sedan dess har hon såväl spelat som organiserat lajv och varit med och skrivit ett rollspel. Ganska lyckat utfall med andra ord Och förra sommaren när de två nyss utflugna barnen var på besök (den äldsta med en rollspelande SO) spelade allihop, samt även den kvarvarande dottern (som då var 10), Mörk Borg (där jag var SL) med mycket lyckat resultat. Mörk Borg har sedan fortsatt att spelas av i alla fall av den ene av de äldsta barnen.

Första försöken dock, när de bägge äldsta var under 10, var inte särskilt lyckat, och jag tröttnade ganska fort (de med). Så det var kul att det fick en revansch!