Nekromanti Mäktiga segrar

[Veekta Grendel Bane]

Hej hyfsat ny Eon spelare här tänkte bara höra vad det mäktigaste folk besegrat i strid. Så kom igen nu och börja skryt över era största segrar.

Jag börjar min mäktigaste strid var när jag lyckades på egen hand besegra en lich utan att ta ett poäng skada själv. Den kom fram i vårt läger sa att den skulle döda oss och blev sen nerspöad av min eyrintigrinna med sitt kraggsvärd. Det enda den lyckades med vilket drev min barabar till vansinne var att han rostade sönder mitt svärd. Men tillslut så var mina tunga attacker för mycket för den och tillslut så fick den smaka kraggsvärd, bokstavligt talat. Så vad har vi för historier? Riddare mot drakar? Demoner av 50:e rangen? Jag vill höra.

 

[Nirbulas]

En av mina karaktärer som hade lyckats bli en drakväktare tog sig in i ett fort som tillhörde sällskapet Gierasherna i Thalamur och lämnade såvitt jag vet ingen vid liv. Han hade lyckligtvis hjälp av en alvisk helare, annars hade han kanske dött av förblödning efter en allvarlig träff i lungan från en dödsdansare.

Samma karaktärs dotter "lekte" senare Shadow of the Colossus när hon och en alvmagiker (inte samma som ovan) behövde klättra upp på en Väldigt, jättestor, gigantisk golem och ta sönder kristaller som matade den med energi. Efter att golemen hade trampat sönder en by och promenerat omkring en stund så funkade det till slut, men jag undrar vad Drunoks bönder tänkte när de såg resterna efter förödelsen.

En senare karaktär som är en religiös krigare har med tiden utvecklat en awesome stridskonst med svärd och sköld respektive två svärd. Han har vadat igenom demoner, vandöda, banditer, elaka magiker, en försvagad mörkerherre från en annan era, krig och en och annan adelsman. Vid det här laget är han uppe i 25 i stridsvana enligt Eon 3 reglerna, vilket är rätt högt. En av de bättre stunderna var dock när han blev för övermodig när gruppen mötte en alvisk vandöd krigare. Min karaktär sade "Låt mig testa hans styrka" och gick fram själv för att duellera den vandöde. I första rundan av striden gick min karaktärs svärd sönder till följd av ett fruktansvärt dåligt Brytslag och kort efteråt var han utslagen. (On-topic eftersom det var en mäktig seger för den vandöda krigaren?). En tid senare så spöade han dock upp alvlichen som ledde de vandöda alverna i en episk duell, så jag hoppas att min karaktär inte lärde sig något av sitt oväntade nederlag.

 

[en_müller]

Jag har det bästa exemplet

Kort om kampanjen: jag och min bror spela jagriska tempel riddare i tarkas öknen som blev indragna i ett krig mot muhadinerna, så en vanlig dag i tarkas.

Första slaget mot muhadinerna förlora vi tekniskt sätt men blev ändå enormt fruktade.
Vi hade en lite trupp av legoknetar, beväpnade pillgrimer, tempel soldater som var runt 200-300 personer och vi skulle tillfånga ta en muhadinsk prins och prinsessa som sades ha ett följe på 100 personer. så efter ha jagat dem i ett par dagar kommer vi till sist till en dal som är täckt av dimma. En magisk dimma och vi vet att dem är där inne. Vi denna tidpunkten har vi fått indikationer på att 100 manna gruppen kan vara en faktiskt muhadisk arme på ca 10.000 man! Men vi var tempel riddare med en order att tillfånga ta en prins och en princessa så det var vad vi skulle göra, vi formara vårt lilla kompani för strid och häller olja i ett stort dakkors framför oss för att utmanna armen. Mycket riktigt så kommer det ut muhadinska riddare för att mötta oss och vi anfaller och besegrar dem och fortsätter in i dimma och tar oss hela vägen fram till den muhadiska greven och hans granash livakter, efter att min brors karaktär hugger ner en av granasherna med ett hugg och sedan spöar greven ( men dödar han ej) blir både han och jag tillfånga tagna, men lyckas rymma lite senare