Jag har varit fantasifull redan sedan barnsben, och saker som Kentaurer i skogen bakom våran gård, alver bosatta i trädgården, eller rymdskepp som landade på ängen ett par hundra meter bort, var min vardag. Fantasi måste utforskas, annars blir vi (ve och fasa) vuxna.
Jag började rollspela för ungeffär 6-9 månader sedan, först för att jag var intresserad a spel, men när jag insåg hur mycket mmer det fanns till rollspelandet än tärningsslag och XP började min gamla fantasi sätta igång igen.
för ungeffär fyra fem månader sen, nånting sånt, fick jag id´en om "Avgrunds stjärnan", vilken till slut blev "the abyssal star", för mina engelstalande rollspelsvänner. Det här var en id´e jag hade i huvudet, och i enlighet med min tes som ungdom (då var jag 8, nu är jag 18, beter mig som 80) bestämde jag mig för att utförska, leka, och göra någonting konkret av min fantasi.
Tack vare att jag gjorde ett rollspel av det har den lilla id´en om ett astronomiskt fenomen blivit en levande värld av under. Jag kan nästan se de murknade trähusen i Karragas förorter, eller känna lukten av gräs och växtlighet i ˆOlma skogar, eller känna den sträva, torra luften i eldfolkens öknar när jag berättar om dem.
Min värld är mitt lilla utopia. mitt lilla hem. Det är målet med mitt rollspels skapande.
Detta är förståss bara en åsikt av en enkel gammal man.