Re: Någonsin funderat på en geostationär måne?
Hupp, dax att värma upp fysiker-njuren!
Det som begränsar hur lågt en måne kan ligga är den s k Roche-gränsen. Vad det handlar om är att kombinationen av gravitation och centrifugalkrafter är olika stark på olika avstånd från planeten den snurrar runt. Detta gör att det uppstår en spänning, som vill dra den närmre delen av månen mot planeten, och den bortre delen utåt. Om månen är för nära för sin storlek börjar den här spänningen bli starkare än den interna sammanhållningen, och då krossas månen och bildar ett ringsystem, som lever kvar en kort tid (ett par miljoner år).
Hur nära den här gränsen ligger beror på storleken och hur "stel" satelliten är, vilket man kort kan säga beror på om den i huvudsak hålls samman av gravitation eller av kemiska bindningar (dvs, är den en hopsmält bumling eller ett par som bara råkar flyga i tät formation s a s).
För en satellit lika stor som månen ligger gränsen för jorden vid ca 1.5-3 ggr jordradien, dvs gott och väl innanför geostationär bana. Faktum är att månen har legat innanför geostationär bana tidigare i sin existens, så ett tag var det här faktiskt fallet.
För effekterna: Det blir inte solförmörkelse varje dag om inte månen snurrar i exakt samma plan som solen gör det, så gissningsvis 1-2 totala förmörkelser plus ett par partiella däromkring per år är mer rimligt. Tidvattnet märker man inte av - vattenståndet är visserligen annorlunda än utan månen, men uppfattas som normalt. Andra eventuella månar funkar som vanligt.
http://en.wikipedia.org/wiki/Roche_limit
// Härolden, messerschmitt på timpenning