Jag kör inte med att min värld har samma regler som vår utan mer som man trodde vår var. En platt värld med ett himla valv. Där solen och stärnorna sitter uppsatte på dagarna respektive natten. Alla stjärnor o solen står för olika saker men vad ska månen symbolisera. Och vad händer när man kommer till kanten av världen.
Nekromanti Månen, kanten?
- Thread starter zuntona
- Start date
Klassiker:
En klassiker är att låta solen stå för den himmelske fadern, och månen för jordemodern. Vad jag vet så är det rätt vanligt med sådana kopplingar, och rätt kul också, så får man en intressant dualitet, som IMHO funkar bättre än ondska och godhet, och man kan spinna vidare på det hela på alla möjliga sätt.. Har du spelat Warcraft III? Nattalverna (Låter mycket bättre än Night Elves.. <img src="/images/icons/smile.gif" border=0 width=15 height=15>) där lever ju i ett måndyrkande matriarkat, och detta märks på deras krigare och arkitektur.. Mycket inspiration! Månbrunnar.. Drääggel..
Yin och Yang handlar ju om ungefär samma dualitet: Det mörka, kalla, okända, kvinnliga och det ljusa, varma, upplysta manliga.
Kanten av världen? Vad sägs om att vattnet forsar ner för den, ner i mörkret? Eller en mur?
En klassiker är att låta solen stå för den himmelske fadern, och månen för jordemodern. Vad jag vet så är det rätt vanligt med sådana kopplingar, och rätt kul också, så får man en intressant dualitet, som IMHO funkar bättre än ondska och godhet, och man kan spinna vidare på det hela på alla möjliga sätt.. Har du spelat Warcraft III? Nattalverna (Låter mycket bättre än Night Elves.. <img src="/images/icons/smile.gif" border=0 width=15 height=15>) där lever ju i ett måndyrkande matriarkat, och detta märks på deras krigare och arkitektur.. Mycket inspiration! Månbrunnar.. Drääggel..
Yin och Yang handlar ju om ungefär samma dualitet: Det mörka, kalla, okända, kvinnliga och det ljusa, varma, upplysta manliga.
Kanten av världen? Vad sägs om att vattnet forsar ner för den, ner i mörkret? Eller en mur?
Lite idéer
Världens kant är faktiskt en plats som besöks i Narnia, tror att det är boken "Caspian sjöfararen" eller nåt i den stilen. Där beskrivs himlen som en skål över en platt jord.
Ett annat sätt är att ha en mur där, och vem vet, kanske någon som vaktar den.
Det finns en novell som heter "The wall around the world" som skrevs för hyfsat länge sen. Den handlar om en pojke som försöker ta sig över muren som löper runt världen. Han och alla andra kan använda magi, och gör det, som en del i det dagliga livet. Pojken lyckas tillslut, bara för att finna att en ny värld väntar utanför. En värld full med teknik och icke-magiker. Att göra så är ju också ett alternativ.
Annars kanske det bara är stup och intighet på andra sidan muren.
Personligen gillar jag idén med att världen är som ett bord. Vatten strömmar ned för dess sidor på vissa platser (fråga mej inte varför vattnet inte tar slut), och det är ett oändligt långt fall. Men var landar man?.
Rätt kul är också idén på en värld av flytande öar i bestämda (eller slumpartade) banor. Befolkningen på en ö behöver inte nödvändigtvis veta att andra öar finns, eftersom de är så stora, eller så gör dom det och idkar t.ex handel/krig/nåt annat med varandra.
Om din astronomi; Värt att tänka på är att en fantasy värld inte behöver ha samma astronomiska uppbyggnad som vår värld har. Om du inte vill det behöver du inte ha någon måne, t.ex.
Världens kant är faktiskt en plats som besöks i Narnia, tror att det är boken "Caspian sjöfararen" eller nåt i den stilen. Där beskrivs himlen som en skål över en platt jord.
Ett annat sätt är att ha en mur där, och vem vet, kanske någon som vaktar den.
Det finns en novell som heter "The wall around the world" som skrevs för hyfsat länge sen. Den handlar om en pojke som försöker ta sig över muren som löper runt världen. Han och alla andra kan använda magi, och gör det, som en del i det dagliga livet. Pojken lyckas tillslut, bara för att finna att en ny värld väntar utanför. En värld full med teknik och icke-magiker. Att göra så är ju också ett alternativ.
Annars kanske det bara är stup och intighet på andra sidan muren.
Personligen gillar jag idén med att världen är som ett bord. Vatten strömmar ned för dess sidor på vissa platser (fråga mej inte varför vattnet inte tar slut), och det är ett oändligt långt fall. Men var landar man?.
Rätt kul är också idén på en värld av flytande öar i bestämda (eller slumpartade) banor. Befolkningen på en ö behöver inte nödvändigtvis veta att andra öar finns, eftersom de är så stora, eller så gör dom det och idkar t.ex handel/krig/nåt annat med varandra.
Om din astronomi; Värt att tänka på är att en fantasy värld inte behöver ha samma astronomiska uppbyggnad som vår värld har. Om du inte vill det behöver du inte ha någon måne, t.ex.
Rickard
Urverk speldesign
Du kan ju tänka efter lite hur man gör i andra böcker och filmer.. Pratchetts skivvärld-böcker har ju t.ex. en platt värld..
Själv kom jag just på en småfånig värld när jag läste inläggen här där världen inte är platt utan svagt konkav, som en parantes " ( " fast liggande.. Då rinner inte vattnet ut utan samlas mer i mitten.. Sedan finns det öar som ligger och flyter i vattnet. Alla öar har förbindelse med varandra och med med land runt omkring vattnet så ingen tror att det är öar utan fast land.. Världens temperatur stiger långsamt och kommer att bli helt obebolig om något millennium.. Om man kommer över kanten så trillar man ner i den ständiga elden, vilket också är den som värmer upp världen
Själva metagrejen (vilken är det som är det småfåniga) är att själv världen är en stekpanna ovanför en lägereld.. Varelserna i stekpannan är bara bakterier.. Kul grej att tänka nästa gång man steker något. Det kan vara en hel värld med befolkning som man förgör.. Hmmm, i sådana här banor brukade jag tänka när jag var mindre och fantiserade.. Hoppas min länge döda insperation har vaknat till liv igen..
~Hade tänkt att skriva mer så om ni ser denna signatur så har [color:448800]Han</font color=448800> glömt att skriva det
Själv kom jag just på en småfånig värld när jag läste inläggen här där världen inte är platt utan svagt konkav, som en parantes " ( " fast liggande.. Då rinner inte vattnet ut utan samlas mer i mitten.. Sedan finns det öar som ligger och flyter i vattnet. Alla öar har förbindelse med varandra och med med land runt omkring vattnet så ingen tror att det är öar utan fast land.. Världens temperatur stiger långsamt och kommer att bli helt obebolig om något millennium.. Om man kommer över kanten så trillar man ner i den ständiga elden, vilket också är den som värmer upp världen
Själva metagrejen (vilken är det som är det småfåniga) är att själv världen är en stekpanna ovanför en lägereld.. Varelserna i stekpannan är bara bakterier.. Kul grej att tänka nästa gång man steker något. Det kan vara en hel värld med befolkning som man förgör.. Hmmm, i sådana här banor brukade jag tänka när jag var mindre och fantiserade.. Hoppas min länge döda insperation har vaknat till liv igen..
~Hade tänkt att skriva mer så om ni ser denna signatur så har [color:448800]Han</font color=448800> glömt att skriva det
Re: Månen bestämmd, kanten?
Har bestämt mig om månen. Det ska vara en gudinna men är större än stjärngudarna då solguden som skapa dom andra gudarna blev kär i henne.
Men kanten, mur nja, vattenfall är inte det lite uttjatat.
Kom med fler åsikter om det är ni vänliga.
Har bestämt mig om månen. Det ska vara en gudinna men är större än stjärngudarna då solguden som skapa dom andra gudarna blev kär i henne.
Men kanten, mur nja, vattenfall är inte det lite uttjatat.
Kom med fler åsikter om det är ni vänliga.
LGS
Veteran
Re: Månen bestämmd, kanten?
öhh...
det kan vara berg runt hela världen,
kanten kan vara vatten som faller uppåt allstå ett vatten fall som är upp och ner.
det kan vara ett stup vid kanten som leder ner till demonernas rike. det kan vara broar som går över stupet och leder till spelledaren själv.
öhh...
det kan vara berg runt hela världen,
kanten kan vara vatten som faller uppåt allstå ett vatten fall som är upp och ner.
det kan vara ett stup vid kanten som leder ner till demonernas rike. det kan vara broar som går över stupet och leder till spelledaren själv.
kanten
Inspirerad av den utmärkta trilogin "Trollkarlen från Övärlden" kan man tänka sig kanten såhär
Världen omges av hav och har ingen definierad gräns. När man seglar tillräckligt långt ut börjar dock världens fundament (naturlagar o sånt) att bli mer och mer avvikande. Det är lite svårt att förklara.. men ingen direkt kant utan mer en oändlig vidd med världen som en lite plutt mitt i. Finns även i Narnia. Där slutar världen i ett sött hav med massor av stora växter (hmm, tror jag det var)...
Inspirerad av den utmärkta trilogin "Trollkarlen från Övärlden" kan man tänka sig kanten såhär
Världen omges av hav och har ingen definierad gräns. När man seglar tillräckligt långt ut börjar dock världens fundament (naturlagar o sånt) att bli mer och mer avvikande. Det är lite svårt att förklara.. men ingen direkt kant utan mer en oändlig vidd med världen som en lite plutt mitt i. Finns även i Narnia. Där slutar världen i ett sött hav med massor av stora växter (hmm, tror jag det var)...
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Re: Månen bestämmd, kanten?
Inte direkt demoner, men världens mark och liknande börjar så sakta övergå till Kaos. Den som närmar sig kanten löper risk att bli förvriden till "demon", och fascineras av Kaos hypnotiska mönster, och aldrig komma därifrån...
Inte direkt demoner, men världens mark och liknande börjar så sakta övergå till Kaos. Den som närmar sig kanten löper risk att bli förvriden till "demon", och fascineras av Kaos hypnotiska mönster, och aldrig komma därifrån...