Nekromanti Många SLPs i huvudet, hur gör man det bra?

[daflum]

När frågan kommer om hur man lyckas ha flera SLPs i huvudet så brukar massa oilka datasystem och liknande komma upp som svar och att det hela handlar om att ju bättre organiserat man har det upplagt i dessa program och datasystem desto smidigare är det. Jag tänker då framför allt på spel där det är viktigt med hur olika SLPs interigerar med varandra både med och utan RPs inblandning, t ex Vampire och Mutant år noll. Resultatet för mig är en misslyckad Vampirekampanj där jag upplevde att det var alldeles för svårt att holla koll på över 30 vampyrer utöver RP och en År noll kampanj som jag känner hackar såhär efter 30 spelmöten ala 5 timmar i snitt per spelmöte.

Jag upplever det som att det är extremt svårt att få SLPs intressanta för RP när jag måste ha över 20+ pers i bakhuvudet samtidigt, 20+ pers med agendor, utseende, kännetecken och personlighet, somliga är såklart simplare än andra men jag upplever som SL att det oftast faller ganska platt och att jag helt enkelt sållar bort de flesta karaktärerna då jag inte orkar konstant påminna mig själv om vad SLP X är i flödeschemat och vad hen vill och har för roligt för sig detta spelmöte samt tycker om de olika RPs.

Så det jag helt enkelt frågar efter är hur man egentligen gör det här med många SLPs samtidigt i RPs närhet bra? Helst utan systemförslag då, om det inte är ett otroligt fantastiskt och smidigt(samt gratis) verktyg likt en religiös upplevelse.

 

[zonk]

Om du bygger eget: låna av pikaresken. Gör alla mindre SLP enkla, tydliga, fulla av karaktär och minnesvärda. Ganska extrema, faktiskt, på gränsen till karikatyrer. Gärna arketyper eller tydliga subversioner av arketyper (generösa dvärgar, småsinta alver, etc). Så blir de enklare att komma ihåg och hålla isär.

 

[Rangertheman]

Jag har samma problem i Symbaroum. Det är många SLP och varje gruppering har sin egen agenda och tidplan. Jag har försökt lösa det, den gamla goda vägen, med kartotekskort. Järnringen brukar ha bilder på alla viktiga SLP i SL-materialet, vilket också underlättar. Men jag orkar oftast också bara hålla några av dem intressanta och resten sållar jag bort. Tyvärr blir det då så att spelarna mest stöter på no-names med en mycket begränsad agenda. Så är det någon som har bra tips till daflum, tar jag också gärna emot dem.

När vi spelar Fate Core är det enklare, för då skapar vi själva SLP och får direkt en relation till dem. De som blir intressanta behåller vi och låter dem dyka upp vid flera tillfällen; de som inte blev minnesvärda hamnar i pappersinsamlingen.

 

[Bifur]

Alltså alla tips på att förenkla är ju bra men går väl lite emot grundfrågan? Det jobbiga svaret är väl att man måste plugga in dem. Jag tycker det hjälper att skriva en egen beskrivning. En annan variant är att låta alla spelare få några SLP att hålla koll på. Det kan göra dem lättare att placera även om du fortfarande måste hålls koll på eventuell inställning och hemlig info.

Något jag väldigt gärna skulle vilja prova någon gång vore att vara två SL, en som har huvudansvar för platser och övergripande story och en som framför allt fokuserar på just SLP.

 

[zonk]

Tja, å andra sidan, om SL har svårt att komma ihåg alla SLP, hur är det då för spelarna? Att göra dem mer färgstarka och tydliga gör dem enklare att komma ihåg för spelarna oxå.

 

[Bifur]

Tja, å andra sidan, om SL har svårt att komma ihåg alla SLP, hur är det då för spelarna? Att göra dem mer färgstarka och tydliga gör dem enklare att komma ihåg för spelarna oxå.

Medges. Jag menade främst förenkla i betydelsen färre viktiga SLP

 

[Mogger]

Ja, det där är ett problem. Jag gillar att Western erbjuder ett ark med bilder+beskrivning av varje SLP. Kopiera eller klipp ut. Spelar man inte Western så går det att skria ut sina egna bilder. I vår WFRP-kampanj så klistrade SL dem på spelkort. Det gav lite extra bonus för ibland kunde man komma ihåg att "spader knekt var ett jävla as". För egen del har mitt bästa knep varit listor. Massor av listor. När jag sedan med listornas hjälp sätter ihop en SLP så blir de mycket mer färgstarka och oväntade än om jag själv skulle komma på grejer on the drop of a hat. Plus att de blev mycket roligre att SL:a!

 

[Genesis]

Det uppenbara svaret är ju att ha färre spelledarpersoner. Som Zonk sade: Om SL har svårt att komma ihåg dem allihop, hur är det då med spelarna?

Men annars är ett hett tips relationskartor. Ta ett stort papper och skriv upp rollpersonerna i mitten. När du introducerar SLP, skriv upp dem på pappret och rita en pil till den rollperson de får en relation till. Rita även upp relationer mellan SLP. Ofta kan man rita upp folk i närheten av varandra om de tillhör samma gruppering.

Och naturligtvis: Ha relationskartan i mitten av bordet så att alla kan se den och rita på den. Då kan spelarna också skriva kommentarer om folk. Att ha ett stort papper i mitten av bordet är helt suveränt. Vi körde det i vår senaste kampanj. Ett A1-papper som alla ritade på. Vi hade inte ens rollformulär, utan alla skrev allt på pappret. Så djävla bra.

 

[Genesis]

När Björn den gode körde Giovanni-kampanjen med oss så hade han lappar med alla spelledarpersoner istället. Så kunde vi skriva kommentarer på dem. Det funkade okej, men relationskartor är bättre, för ofta definieras en SLP mer av sina relationer med andra än av egna egenskaper.

 

[Khan]

Det enda sättet jag har fått det att funka på är att låta det växa fram över tid. Ha ett fåtal personer som är viktiga med riktig bakgrund och tydliga agendor. Sedan ett gäng "nästan" viktiga SLP som du kan beskriva med två-tre ord (glad optimist, misstänksam och illaluktande, etc) och resten får vara statister som jag får bygga ut i stunden.

Börja med få, låt dem ta mer plats när det är viktigt. Då är det lättare att ha dem i huvudet. Det är mer naturligt för minnet att den statist RP pratar mycket med får en utveckling först när de interagerat istället för att planera allt från början. Sedan antecknar jag allt efteråt och bygger ut om det behövs. Det kanske inte hjälper så mycket, men det är det enda sättet jag fått stora fisktankar att funka bra.

 

[anth]

Varför vill man som SL ens spelleda en kampanj med 30+ viktiga SLP?

Som spelare avskyr jag kampanjer med många viktiga SLP eftersom jag inte orkar hålla alla SLP i huvudet. Det är inte kul att rollspela när jag som spelare måste gå OOC för att fråga de övriga vid spelbordet vem det är vi pratar med.
Faktum är att ju fler SLP spelledaren stoppar in i kampanjen ju mindre engagerad blir jag som spelare.
Jag skulle säga att mellan ett halvdussin och ett dussin SLP kan jag hålla reda på innan jag börjar tappa intresset.
Och även om jag skulle ha så många som 12 viktiga SLP skulle jag inte introducera mer än en eller två viktiga SLP per spelmöte - det är 6-12 spelmöten bara för att introducera ett dussin SLP. Hur många kör ens kampanjer som varar i över 12 spelmöten?

Jämför IRL: hur många RIKTIGT GODA vänner har du. Har du 30+? Skulle du ens orka hålla reda på och umgås med 30+ riktigt goda vänner?

Någon nämnde relationskartor som hjälpmedel och jag tycker att det är en bra idé. Men är det så många SLP att det enda sättet för någon; SL som spelare, att hålla reda på alla SLP är genom en realtionskarta (som antagligen börjar likna kludd av en 3-åring med 30+ SLP) så är något allvarligt fel med ens rollspel.

Låt mig omformulera den första frågan i mitt inlägg:
Varför vill man, som SL, spelleda något som spelarna inte tycker om?

 

[Mogger]

Låt mig omformulera frågan i ditt inlägg:

Varför vill man, som SL, spelleda något som [anth] inte tycker om?

Svar:

För att anth inte nödvändigtvis är spelare i alla befintliga spelgrupper.

 

[Lupus Maximus]

Vem har sagt att alla är "viktiga" och att alla är personer som spelarna har koll på?

För att ta Western som exempel, kombinerat med TV-serien Deadwood. Det finns en liten bunt "viktiga" personer, varav spelarnas rollpersoner antagligen skulle vara en del av dem. Men sedan finns det en bunt personer som bara "är", samt en bunt personer som kanske inte är viktiga för rollpersonerna men är viktiga för någon SLP. Martha Bullock är helt klart viktig för Seth, men knappast för Charlie Utter.

Vet inte om jag har något direkt bra svar på ursprungsfrågan dock. En massa lösa anteckningar, och att jag försöker sätta mig in i vad de vill och hur de reagerar på saker. Sedan några få stolpar (om jag kommer ihåg) för att hålla reda på det viktigaste, speciellt eftersom jag har sånt uselt namnminne.

 

[Swedish Chef]

Jag brukar använda relationskartor som jag går igenom inför varje session. Brukar ställa frågor till mig hur kommer den här SLP:n att agera på det spelarna gjort? När kommer den SLP:ns agenda in i spel? Vad händer om rollpersonerna agerar mot den här SLp:n.

Sen brukar jag köra utifrån det. Ibland blir det så att en SLP agerar helt annorlunda än vad man tänkt sig och då kan det finnas en poäng i att utvärdera det efter situationen oj varför gjorde han så. Det är inte så jävla viktigt om det blir lite fel ibland tycker jag. Om det flyter kring spelbordet brukar det alltid gå att förklara i efterhand varför den tidigare så trevlige SLP nu plötsligt var sur och fientlig, vem vet han kanske bara hade en dålig dag.

 

[Wyldstorm]

Mitt tips är att sätta & flytta sitt "scope", d.v.s. scenen som är relevant har man inläst nyss & papper framme för, men byter man scen så utnyttjar man spelarnas distraktion nån gång att tjyvläsa in lite detaljer.

 

[Lambendil]

Jag tenderar att hålla viktiga (återkommande) SLPs till ett relativt minimum och lägger energin på att göra dessa enskilda mer memorabla och sticker ut mer.

Mooks (dvs vanligt folk) brukar inte få mycket mer beskrivning än ett namn, basalt utseende, en motivation (just nu) och en dialekt.