Mår rollspelare sämre än andra?

[Minimoni]

Det där med kreativitet och hög prestation i skola är en intressant vinkel. Jag var aldrig mer än medelmåttig i skolan och har i efterhand enbart läst någon enstaka kurs på universitetet, men jag har samtidigt haft en kreativ sida och drivit flera egna företag inom bl.a. sociala medier och event. Sen kanske jag inte skall påstå att jag haft några direkta depressioner utan det handlar mer om episoder av mental trötthet och utmattning, men det är ju också en slags psykisk åkomma.

Ja, som sagt så har jag ingen definitiv åsikt om det här utan talade(skrev)mer högt för mig själv och alla på forumet för att få ut mina tankar om det hela då jag själv alltid varit högpresterande i skolan/universitet och även delvis inom yrkeslivet. Jag har dock tvingats ta flera ”time outs” just på grund av mina återkommande depressioner som återkommer vare sig jag uppfattar mig själv som lycklig eller olycklig. Jag lever sedan femton år tillbaka med en fantastisk fru som jag har två barn med, en bra ekonomi där jag och familjen kan resa till Japan varje år och ibland lägga till en bonusresa till någon annan plats utan att ekonomin tar skada. Jag lider heller ingen brist på materiella ting och kan ge mina barn allt jag själv inte hade samtidigt som jag och min fru kan spendera pengar på våra egna intressen, kort sagt är jag lycklig men trots detta har jag kroniska ångestproblem och medicinering med bensodiazepiner vid behov samt återkommande depressioner. Så ämnet vi nu diskuterar är väldigt personligt och därmed självklart väldigt intressant för mig.

 

[krank]

Tror hela samhället mår dåligt på grund av en massa olika saker

Jag brukar sammanfatta i stort sett alla dessa saker som "kapitalismen" =D

Sen vet jag inte om män har svårare att tala om personliga problem

Jag, däremot, är helt 100% bekväm i att säga att jag vet att män är sämre på att prata om känslor och emotionella problem. Visst finns det undantag, men vi lever ändå fortfarande i ett samhälle där framför allt det manliga idealet är att vara Stark. Stark och Tyst. Inte hålla på och jolla sig.

Jag är osäker på hur det ser ut med skadliga machoideal bland rollspelare – kanske är de lite ovanligare, eftersom vi brukar ha övervikt av akademiker? Och man kan tänka sig att bröl-graden är lite lägre bland akademiker? Jag vet inte.

Men det här med mäns emotionella analfabetism är ett samhällsproblem överlag. Dels för att det leder till att män behandlar folk omkring dem illa, men också för att män är överrepresenterade i brottsstatistiken, har svårare att skaffa nya vänner i vuxen ålder, och så vidare.

 

[Minimoni]

Jag brukar sammanfatta i stort sett alla dessa saker som "kapitalismen" =D



Jag, däremot, är helt 100% bekväm i att säga att jag vet att män är sämre på att prata om känslor och emotionella problem. Visst finns det undantag, men vi lever ändå fortfarande i ett samhälle där framför allt det manliga idealet är att vara Stark. Stark och Tyst. Inte hålla på och jolla sig.

Jag är osäker på hur det ser ut med skadliga machoideal bland rollspelare – kanske är de lite ovanligare, eftersom vi brukar ha övervikt av akademiker? Och man kan tänka sig att bröl-graden är lite lägre bland akademiker? Jag vet inte.

Men det här med mäns emotionella analfabetism är ett samhällsproblem överlag. Dels för att det leder till att män behandlar folk omkring dem illa, men också för att män är överrepresenterade i brottsstatistiken, har svårare att skaffa nya vänner i vuxen ålder, och så vidare.

Ja, jag håller med om det mesta. Sen om orsaken till att vi mår dåligt i samhället just skulle vara det du påpekar tänker jag varken bekräfta eller förneka då jag inte har en aning. Jag vet bara att fler och fler tycks visa sig må dåligt, om det är så att fler vågar prata om det så är det bra men om det faktiskt är så att det är fler som i faktiska nummer och i procent av befolkningen som mår dåligt så är det självklart väldigt Hemskt.

 

[Henke]

bröl-graden

Hahahaha

 

[Dr_Dängrot]

Jag skulle vilja killgissa och säga ja rent generellt så ja . Som jag nämnt i andra trådar så har jag aldrig stött på så mycket folk med olika diagnoser och psykisk ohälsa som bland rollspelare/geek culture personer . The suffering artist och allt det där .

Jag tror mig själv inräknad att det har nog funnits minst en person i nästan alla spelgrupper jag deltagit i som haft någon diagnos eller borde haft en eller har lidit av deppresion , svår ångest eller social fobi , utbrändhet osv . Jag har för övrigt aldrig heller stött på så många förtidspensionerade och sjukskrivna nån annanstans än bland rollspelare/geek culture personer .

Nu är iofs detta min upplevelse och min anekdotiska uppfattning av min verklighet och andra personer kan ju ha upplevt helt andra saker .

 

[Stareater]

Jag har genom åren stött på en del som använt rollspel som ett sätt att tillfälligt fly från sin ganska dystra verklighet. Min helt empiriska och oventenskapliga teori är att många väljer rollspel som verklighetsflykt just när de mår dåligt, men att det inte finns någon överrepresentation av de med psykisk ohälsa bland rollspelare.

 

[Mogger]

Jag vet inte om jag har någon kvalificerad åsikt i ämnet men jag tycker att det är fantastiskt att vårt lilla community ändå upplevs tryggt nog för att prata om sånt här.

#kramkalas

 

[Dr_Dängrot]

Jag har genom åren stött på en del som använt rollspel som ett sätt att tillfälligt fly från sin ganska dystra verklighet. Min helt empiriska och oventenskapliga teori är att många väljer rollspel som verklighetsflykt just när de mår dåligt, men att det inte finns någon överrepresentation av de med psykisk ohälsa bland rollspelare.

Ur perspektivet av en person som lidit av och lider av depprision (bipolär) så kan jag inte göra annat än att hålla med . Jag har väldigt ofta använt rollspel som en verklighetsflykt i verkliga världen är jag Dr_Dängrot snart 39 år , kraftigt närsynt , gubbtjock , tunnhårig , ensamstående utan sambo och barn och fast i ett löneslavs arbete , släkt och vänner bildar familjer och flyttar medans jag tuggar på i samma hjulspår . I rollspelet får jag vara en super cool hjälte 1 gång i veckan som besegrar drakar och räddar kungariken och besegrar gudar . Så det är definitivt en verklighetsflykt för mig

 

[PhilArt]

Jag är inte helt säker på att en ökad frekvens för diskussioner om psykisk ohälsa är en indikation på högre frekvens för psykisk ohälsa. Många som mår dåligt mäktar inte med att prata om sina problem och de mår ofta sämre än de som pratar om dem, om jag förstått saken rätt. Frekvensen kan lika gärna bero på en mer tillåtande miljö.

Det sagt, konst och kultur har ju en terapeutisk verkan, så personer som mår dåligt får kanske ett adderat värde av att tex spela och skapa rollspel än en person fri från psykisk ohälsa.

 

[DanielSchenström]

Och för dem som är ensamstående så kanske återkommande social aktivitet i sig hjälper till att hålla humöret uppe. Och det gäller ju inte bara rollspel, det finns ju andra hobbies och aktiviteter att samlas kring. Och det brukar ju vara sättet för män att skaffa nya bekantskaper och vänner, genom gemensamma intressen.

 

[Minimoni]

Ur perspektivet av en person som lidit av och lider av depprision (bipolär) så kan jag inte göra annat än att hålla med . Jag har väldigt ofta använt rollspel som en verklighetsflykt i verkliga världen är jag Dr_Dängrot snart 39 år , kraftigt närsynt , gubbtjock , tunnhårig , ensamstående utan sambo och barn och fast i ett löneslavs arbete , släkt och vänner bildar familjer och flyttar medans jag tuggar på i samma hjulspår . I rollspelet får jag vara en super cool hjälte 1 gång i veckan som besegrar drakar och räddar kungariken och besegrar gudar . Så det är definitivt en verklighetsflykt för mig

Jag trivs verkligen med de flesta aspekter mitt liv har att ge, men jag uppskattar ändock den ”verklighetsflykt” rollspel, film, serier, andra spel såsom på konsol eller PC, kan ge. Detta då jag är SL för min grupp och utanför rollspel så är jag tråkigt nog inte en gud som kan skapa världar och berättelser. Jag är precis som du snart 39 fast med andra problem då jag har diagnostiserad GAD och kan få ångest av saker som för andra inte skulle väcka en tanke. De flesta skulle inte se det på mig eller märka av det då jag egentligen endast berättar sådana här saker för nära familj och vänner, det här forumet har dock blivit en så familjär plats att jag inte har några problem att tala om sådana saker

Så trots att jag trivs med mitt liv och känner mig välsignad med min familj och min ekonomiska situation så förstår jag vad du menar. Jag började trots allt spela rollspel när jag var 14 år och försökte fly vardagen med min alkoholiserade och våldsamma far som tog ut sin ilska på mig. Rollspelet blev en av mina ventiler att fly från det och det bästa av allt var att jag kunde spela hos andra och slapp vara hemma, så jag tror att du har en stor poäng även om det självklart inte stämmer in på alla rollspelare. Skulle säga att drygt hälften av min spelgrupp när den var som störst trots allt hade normala uppväxter men att det fanns de i gruppen liksom jag delvis flydde från något dåligt till något bättre.

 

[PhilArt]

Intelligenta människor har ofta skörare psyken:

High intelligence: A risk factor for psychological and physiological overexcitabilities

High intelligence is touted as being predictive of positive outcomes including educational success and income level. However, little is known about th…

www.sciencedirect.com

Det kan vara en ledtråd, om rollspelare är intelligentare än genomsnittet.

Jag har förvisso hört av flera leg psykologer att låg intelligens leder till sämre beslut som innebär lägre tillfredsställelse med vardagen. Så det kanske tar ut vartannat.

 

[Dr_Dängrot]

Det sägs ju att tänka , analysera , grubbla och älta är den intelligenta människans gissel . Det sägs att lågintelligenta personer är lyckligare för dom lever i nuet och tänker inte så mycket och tar livet med en klackspark

 

[Ymir]

Buddhismens blotta existens som religion är ett starkt belägg för att man mår sämre av att vara intelligent. Jämför liksom Imse vimse spindel med barnvisorna antika indier tyckte var rimliga:

 

[PhilArt]

Buddhismens blotta existens som religion är ett starkt belägg för att man mår sämre av att vara intelligent. Jämför liksom Imse vimse spindel med barnvisorna antika indier tyckte var rimliga:

Du är medveten om att Imse vimse spindel kommer ur samma kultur som skapade (det fantastiska och förskräckliga) barnprogrammet Privatdetektiven Kant?

 

[Theo]

Det har ju också blivit mycket mer normaliserat och socialt accepterat att prata öppet om psykisk ohälsa under det senaste årtiondet eller så. I synnerhet kanske bland de högutbildade samhällsklasser där de flesta rollspelare ingår.

 

[Swedish Chef]

Jag har förvisso hört av flera leg psykologer att låg intelligens leder till sämre beslut som innebär lägre tillfredsställelse med vardagen. Så det kanske tar ut vartannat.

Ja hög IQ är en skyddsfaktor mot psykiatrisk sjukdom.

 

[PhilArt]

Det har ju också blivit mycket mer normaliserat och socialt accepterat att prata öppet om psykisk ohälsa under det senaste årtiondet eller så. I synnerhet kanske bland de högutbildade samhällsklasser där de flesta rollspelare ingår.

Hög utbildning ökar också sannolikheten för att ha ett språk som kan verbalisera erfarenhet av psykisk ohälsa.

 

[RasmusL]

Jag tror inte att rollspelare är intelligentare än något genomsnitt.

 

[Max Raven]

Rollspel som sätt att hantera psykisk ohälsa känns inte helt omöjligt. Det betyder inte nödvändigtvis att rollspelare blir mer drabbade än andra, som redan nämnts kan det vara en fråga om hantering och förmågan att uttrycka att man mår dåligt.