Nekromanti Möllers tre tips för undersökande spelare

[Möller]

Jag har både spelat och spellett ett undersökande rollspel i ganska stor utsträckning. Mina erfarenheter är från spel såsom Call/Trail of Cthulhu och Mutant City Blues. De tips jag ger är tillämpbara på allt rollspelande där spelledaren presenterar ett förberett mystierie (en mordgåta, en ond kult etc.) som spelarna ska undersöka och helst lösa. Jag betonar spelarna då detta handlar om spel som åtminstone till del är sk. step on up, SL utmanar spelarna att komma med lösningar snarare än att allt baserar sig på rollpersonernas regelmekaniska värden.

Under mitt spelande och spelledande har jag noterat några grejer som spelare kunde göra bättre för att få undersökningarna att flyta på. Jag presenterar helt enkelt dem utan vidare ordning för er att läsa, lära av och kommentera.

Var inte allt för rädd för att ställa till det
Det händer att spelarna kommer på en idé för att komma vidare, men bedömer den som för riskfylld för att genomföra.

En adelsman kanske misstänks inneha viktig information, men att ställa känsliga frågor riskerar att göra adelsman irriterad så till den milda grad att han förstör bevis eller nått.

Kör! Spelledaren har förberett en undersökning och kommer knappast punktera hela spelet bara för att spelarna trampar en aning i klaveret.

Rollspela inte allt
Eftersom undersökning är step on up så ligger inlevelse i rollpersonen inte i fullständigt fokus. Det är helt okej att beskriva ett samtal istället för att spela ut det.

Säg att doktorn är misstänkt för mordet och du vill hålla ett litet förhör med henne. Istället för att in-character fråga doktorn var hon var söndag kväll så säger du »jag börjar lite försiktigt förhöra mig om doktorn har något alibi för mordnatten«. SL berättar då att doktorn hävdar att hon var på operan inne i Paris, varpå du kan följa upp med »Hm, jag kan ju endel opera så jag ställer en listig kuggfråga för att se om doktorn kanske ljuger«.

Istället för ett styltigt samtal om opera, ett ämne varken du eller SL behärskar, så kom ni vidare i utredningen och fick en bit karaktärsutveckling av din rollperson.

Gör efterforskningar före
Förbered er alltid innan ni åker någonstans; till en misstänkt eller till ett hemsökt hus. Det är tacksamt för spelledaren om rollpersonerna vet vad de ska göra när de kommer fram. Många färdigskrivna äventyr i genren har långa raddor med ledtrådar som kan hittas om rollpersonerna »frågar runt lite«.

Kreditupplysningar, sociala medier, historiska och polisiära arkiv är bra. Det kan också vara värt att nyfiket uppsöka lokalbefolkningen för lite information om det egentligt intressanta.

 

[Robert Jonsson]

Kan bara skriva under på tipsen. Konkreta, bra och handfasta. Bara tummen upp!

 

[krank]

Mycket bra skit.

Den del jag har svårast för är definitivt den första grejen. Det behöver jag öva på, känner jag. Mest för att jag har typ exakt samma problem utanför rollspel också: undviker att riskera att "vara jobbig" eller "trampa i klaveret"... Hellre låta bli än riskera att göra bort sig, s a s.

 

[Lukas]

Rollspela inte allt
Eftersom undersökning är step on up så ligger inlevelse i rollpersonen inte i fullständigt fokus. Det är helt okej att beskriva ett samtal istället för att spela ut det.

Säg att doktorn är misstänkt för mordet och du vill hålla ett litet förhör med henne. Istället för att in-character fråga doktorn var hon var söndag kväll så säger du »jag börjar lite försiktigt förhöra mig om doktorn har något alibi för mordnatten«. SL berättar då att doktorn hävdar att hon var på operan inne i Paris, varpå du kan följa upp med »Hm, jag kan ju endel opera så jag ställer en listig kuggfråga för att se om doktorn kanske ljuger«.

Istället för ett styltigt samtal om opera, ett ämne varken du eller SL behärskar, så kom ni vidare i utredningen och fick en bit karaktärsutveckling av din rollperson.

Och det är den här punkten som gör det svårt för mig att uppskatta undersökande äventyr.
Hela poängen med rollspel är för mig att rollspela, jag tycker det är kul att spela lite teater på det begränsande sätt som rollspel innebär.
Skippar man de delarna så ser jag inte poängen med rollspel.

 

[Genesis]

Skippar man de delarna så ser jag inte poängen med rollspel.

För några år sedan hade denna mening, i vilket sammanhang som helst, i vilken tråd som helst, utlöst insta-flamewar. Jag tror att vi kommit förbi det stadiet, men var försiktig!

Observera också att Möller inte sagt att man ska "skippa de delarna", utan endast sagt att man inte ska rollspela allt. Han vänder sig mot en extrem och du verkar tolka det som att han intar en ståndpunkt som ligger i den andra extremen. Jag misstänker starkt att du oftast inte heller "spelar ut allt". Det handlar om var man lägger sig på en skala, bara.

 

[Big Marco]

Rollspela inte allt
Eftersom undersökning är step on up så ligger inlevelse i rollpersonen inte i fullständigt fokus. Det är helt okej att beskriva ett samtal istället för att spela ut det.

Säg att doktorn är misstänkt för mordet och du vill hålla ett litet förhör med henne. Istället för att in-character fråga doktorn var hon var söndag kväll så säger du »jag börjar lite försiktigt förhöra mig om doktorn har något alibi för mordnatten«. SL berättar då att doktorn hävdar att hon var på operan inne i Paris, varpå du kan följa upp med »Hm, jag kan ju endel opera så jag ställer en listig kuggfråga för att se om doktorn kanske ljuger«.

Istället för ett styltigt samtal om opera, ett ämne varken du eller SL behärskar, så kom ni vidare i utredningen och fick en bit karaktärsutveckling av din rollperson.

Alla tre är kalas i min bok. Men ovanstående är extra mycket kalas. För det fokuserar på vad jag tycker är viktigt - tempo och driv. En knackig dialog om ämnen ingen behärskar med människor som inte kan förhörstekniker blir ofta till en snooze-fest för de övriga spelarna - aldrig har så många mail kollats eller Facebook-statusen uppdaterats. Det hänger ihop med, i mitt tycke, spelledarens roll som temposättare. Om det är slött eller segt i spel så är det spelledarens uppgift att kickstarta igång berättelsen igen.

Jag brukar säga följande om film, men det kan appliceras på rollspelsäventyr också: "Den största synden är inte en dålig film, utan en tråkig film." Jag har spelat rätt många halvkassa scenarion men har haft asball under tiden för att det har varit driv, fart och fokus i spel. Sedan har jag spelat högkvalitativa, djupa äventyr som har varit så trista så jag hellre går och tar en rotfyllning för att få tiden att gå. Och eftersom just ovanstående tips ökar på tempot i en scen där inzoomat spel antagligen skulle bli rätt trist så - två tummar upp!

 

[Andreas]

Jättebra tips Möller! Jag gillar särskilt "Rollspela inte allt". Ska ta till mig av denna artikel, tror den kan vara till stor hjälp.

 

[anth]

Jag skulle vilja göra ett förtydligande.
Det är jättebra tips om man spelar ToC, men de kanske inte räcker om man spelar old school CoC men en elak spelledare.

Vet man att man faktiskt får alla ledtrådar som behövs blir det faktiskt mycket enklare.
Spelar man i en kampanj där man kan missa ledtrådar måste man även ha rutiner för att gå igenom platser och personer som man redan undersökt.

OBS! Jag säger inte att det är roligt, men det finns fortfarande spelledare som spelar old shool cthulhu.

 

[Necross]

Var inte allt för rädd för att ställa till det
Det händer att spelarna kommer på en idé för att komma vidare, men bedömer den som för riskfylld för att genomföra.

En adelsman kanske misstänks inneha viktig information, men att ställa känsliga frågor riskerar att göra adelsman irriterad så till den milda grad att han förstör bevis eller nått.

Kör! Spelledaren har förberett en undersökning och kommer knappast punktera hela spelet bara för att spelarna trampar en aning i klaveret.

Som SL känner jag igen den här massor. Spelarna spottar ofta ur sig en massa jättebra idéer i planeringsstadiet, men hamnar i http://en.wikipedia.org/wiki/Analysis_paralysis och gör ingenting, eller nåt urvattnat.

Ganska svårt att hantera faktiskt, för SL. Man kan ju inte gärna sitta och skrika "Gör som havet - VÅGA!"

 

[God45]

Var inte allt för rädd för att ställa till det
Det händer att spelarna kommer på en idé för att komma vidare, men bedömer den som för riskfylld för att genomföra.

En adelsman kanske misstänks inneha viktig information, men att ställa känsliga frågor riskerar att göra adelsman irriterad så till den milda grad att han förstör bevis eller nått.

Kör! Spelledaren har förberett en undersökning och kommer knappast punktera hela spelet bara för att spelarna trampar en aning i klaveret.

Som SL känner jag igen den här massor. Spelarna spottar ofta ur sig en massa jättebra idéer i planeringsstadiet, men hamnar i http://en.wikipedia.org/wiki/Analysis_paralysis och gör ingenting, eller nåt urvattnat.

Ganska svårt att hantera faktiskt, för SL. Man kan ju inte gärna sitta och skrika "Gör som havet - VÅGA!"

Om mina spelare sitter och tvekar för länge sparkar någon in dörren och börjar skjuta. Raymond Chandler hade varit en grym GM

Chandlers lag

Ta också en titt på:

Diabolus Ex Nihilo

 

[krank]

Som SL känner jag igen den här massor. Spelarna spottar ofta ur sig en massa jättebra idéer i planeringsstadiet, men hamnar i http://en.wikipedia.org/wiki/Analysis_paralysis och gör ingenting, eller nåt urvattnat.

Ganska svårt att hantera faktiskt, för SL. Man kan ju inte gärna sitta och skrika "Gör som havet - VÅGA!"

Ja, det är klurigt att hitta en balansgång. Jag avskyr ju när SL pressar och inte låter en planera ordentligt; jag gillar att spendera flera timmar med att rekognosera, planera, etc... Men samtidigt finns det en gräns även för mig. Nånstans måste man inse att man kört fast, och att man då helt enkelt tar den plan man har.

 

[krank]

Om mina spelare sitter och tvekar för länge sparkar någon in dörren och börjar skjuta.

Jag tror att det är jättebra att vi inte spelar i samma grupp =)

 

[Vimes]

Som SL känner jag igen den här massor. Spelarna spottar ofta ur sig en massa jättebra idéer i planeringsstadiet, men hamnar i http://en.wikipedia.org/wiki/Analysis_paralysis och gör ingenting, eller nåt urvattnat.

Ganska svårt att hantera faktiskt, för SL. Man kan ju inte gärna sitta och skrika "Gör som havet - VÅGA!"

Ja, det är klurigt att hitta en balansgång. Jag avskyr ju när SL pressar och inte låter en planera ordentligt; jag gillar att spendera flera timmar med att rekognosera, planera, etc... Men samtidigt finns det en gräns även för mig. Nånstans måste man inse att man kört fast, och att man då helt enkelt tar den plan man har.

Jag tror en viktig poäng är att det är ok att bara "åka med" stundtals i undersökande äventyr. Alla behöver inte vara och pilla i alla scener, eller vad man sak säga. I ett undersökande äventyr är man ju i allra högsta grad delaktig även om man inte agerar på lång tid och istället bara sitter och funderar över ledtrådarna.

 

[Nero_UBBT]

Håller med till fullo!
Har varit med om analysis paralysis, femtielva gånger som medspelare och spelledare. Det är oerhört frustrerande, ibland kanske spelarna kommer med helt rätt lösning bara för att nån annan ska komma och säga "så kan vi inte göra". Ofta blir utfallet av analysparalys, att man kommer fram till sämre lösning i slutändan än samtliga enskilda idéer som kommit fram på vägen. Ofta utmynnar det ju i; "okej... men vi går in med dragna pistoler och hoppas på det bästa!".

Bör man i detta läge kasta mer information eller resurser på spelarna? Eller låta dem stå ut i ångesten, då kvalen ökar engagemanget på kort sikt, men minskar det om det får pågå för länge. Som spelare tycker jag det värsta är när man har EN spelare i gruppen, som säger nej till alla idéer. Jag brukar ha en utväg, genom att spela impulsiva karaktärer kan man kasta bollen i rullning utan att offa. Men det är ingen bra lösning för gruppen, men bättre än när nej-sägaren får bestämma.

 

[Lukas]

Som SL känner jag igen den här massor. Spelarna spottar ofta ur sig en massa jättebra idéer i planeringsstadiet, men hamnar i http://en.wikipedia.org/wiki/Analysis_paralysis och gör ingenting, eller nåt urvattnat.

Ganska svårt att hantera faktiskt, för SL. Man kan ju inte gärna sitta och skrika "Gör som havet - VÅGA!"

Ja, det är klurigt att hitta en balansgång. Jag avskyr ju när SL pressar och inte låter en planera ordentligt; jag gillar att spendera flera timmar med att rekognosera, planera, etc... Men samtidigt finns det en gräns även för mig. Nånstans måste man inse att man kört fast, och att man då helt enkelt tar den plan man har.

Jag gillar lösningen att ha en spelare i makt position som kan efter allt för långa diskussioner säga "fuck nu kommer vi inte längre med våra planer så nu kör vi"