SCEN 3, UNDERSÖKNING
Slutmål: Finna fjället från HAN och återlämna det till Keftar i Hålan
Delmål: Ta reda på mer om brottet
Karaktärer: Åsna, Hund
Innan jag ger mig av bestämmer jag mig för att ta en tur till templet, där fjället blev stulet, och se om jag kan få reda på något mer än det som Keftar sagt mig.
Stentemplet är till stora delar raserat och täckt av mossa och växtrankor, men man kan fortfarande se flera groteska statyer föreställande HAN genom den sjukligt, gröna dimman. Jag behöver pinka och lättar blåsan mot en av de tunga stenväggarna, som är ristade med ockulta tecken, innan jag går in genom de sneda, möglande trädörrarna.
//Finns det någon här? 7, 3, 2. Ja.
Jag slår fram en person på bemötandegeneratorn och apparansgeneratorn. Jag slår på bemötandegeneratorn: 7, 5, 5.
Jag fick samma siffra på två av tärningarna och bemötandegeneratorn genererar oväntade händelser. T10 låg längst till vänster när jag slog tärningarna så det är något positivt. T6 visade 5 och det betyder att händelsen påverkar mitt slutmål. Jag tar tag i det så fort jag slagit fram resten av personen.
7 ger att personen bemöter mig artigt, 5 betyder att den har en sangvinisk personlighetstyp.
Jag slår på apparansgeneratorn: 9, 7, 3. 9 ger att personen är en man, 1 ger att han är ett barn och 3 ger endomorf kroppstyp.
Jag bestämmer att pojken är en novis i templet.
Så vad är det för oväntad händelse som påverkar mitt slutgiltiga mål? Jag slår fram ord på ordtabellerna: "övervinna", "chock". Det ger mig idén att Keftar inte alls vet vem som stal fjället. I sorgen efter sin faders död skuldbelägger han bara den han hatar mest. Det positiva (min T10 låg längst till vänster) är att pojken har en ledtråd till den egentliga boven så att jag slipper gå till Aerg-Tval när han är oskyldig.
Jag slår fram två ord till: "sprida", "krig". Den som tagit fjället vill att de som bor i Hålan ska börja strida inom byn. Jag får en idé om en häxa som lever på andras olycka och som dessutom kan ha användning för fjället.//
"Var hälsad, främling", säger en rundlagd pojke i en särk som för något århundrade sedan hade kunnat kallas vit. "Mitt namn är Karva och jag är novis här i templet tillägnat den evigt sanningssägande Verhu."
"Evigheten är snart slut", säger jag och viftar bort lite grön dimma som försöker retas genom att göra virvlar framför mitt ansikte.
"Inte om vi kan blidka Verhu med gåvor", säger pojken med ett glatt leende som blottar hans svartnade tänder. "Om vi återfår vårt fjäll, som vi dyrkat troget i generationer, kommer lyckan stå oss bi. Templet kommer återbyggas, gåvor kommer läggas på hög och Verhu kommer stoppa det oundvikliga ödet."
"Skitprat!"
"Keftar har sagt att ni är Verhus besudlade helgonriddare, skickad av Verhu själv enligt profetian, att hjälpa oss när allt hopp är ute och allt är som mörkast."
"Jag pissade just på tempelväggen!"
"Ni har helgat vår heliga plats, främling", säger pojken med ett tacksamt flämtande och bugar vid mina lortiga stövlar. "Vad kan jag hjälpa eders vördade helgonriddare med?"
"Såg någon vem som stal fjället?"
//Gjorde någon det? Om svaret är "ja" vill jag också veta hur bra de såg personen. 5, 1, 2. "Nej"//
"Nej", svarar pojken som ligger kvar vid mina fötter.
"Fanns det några spår efter tjuven?"
//Fanns det det? Om svaret är "ja" vill jag också veta hur bra spåret var. 8, 7, 1. Svaret är "ja" och detaljtärningen visar att spåret är bra.//
"Ja", säger pojken.
Han tar mig till ett söligt altare där det står en obehaglig fetisch bestående av tänder och skelettdelar hopknutna med blodiga senor.
"Tjuven lämnade det här", förklarar pojken, sedan lägger han sina svettiga händer om min ena hand. Han tittar sig oroligt omkring och viskar sedan: "Jag tror inte att det är Aerg-Tval som har stulit fjället. Keftar är för sjuk av hat mot sin farbror för att se något annat, men det här är en trollpackas värv."
"Trollpacka?" säger jag och känner fler rysningar än jag vill erkänna snirkla sig runt min ryggrad.
"Det ryktas om att det bor en trollpacka vid namn Blinda Börda här i trakten", säger pojken. "Det sägs att hon äter barn, kokar brygder på deras fett och livnär sig på andras olycka."
"Festligt", säger jag och försöker le. "Någon som vet vart hon håller hus?"
//Gör någon det? Jag tror att det är sannolikt om hon rör sig i trakterna. Om svaret är "ja" vill jag också veta hur lång bort hon bor. 1, 3, 4. 1+4 är 5. Svaret är "nej".//
"Nej, främling."
Jag gnisslar tänder och undrar varför jag tog på mig det här. En blixt i skallen skulle förmodligen varit mycket trevligare än att möta en trollpacka. Och nu vet jag inte ens vart jag ska ta vägen. Jag visslar till mig hunden.
"Lukta på den här", säger jag och håller fetischen framför dess nos.
Hunden gnyr och ryggar tillbaka, fast luktar sedan försiktigt.
"Sök!"
//Kan hunden följa ett luktspår? Osannolikt med tanke på regnet. 7, 5, 3. 7-3 är 4. "Nej".//
Det gör inte hunden. Istället gnyr den mer, rullar ihop sig och börjar slicka sig i stjärten som tröst.
"Byracka!" säger jag och börjar leta spår.
//Finns det fler spår efter tjuven? Om svaret är "ja" vill jag också veta hur bra de är. 8, 2, 5. Det finns spår, med de är dåliga.
Jag använder Mörk Borg och slår för Närvaro för att se om jag hittar dem. SG 14 då spåren är dåliga. Jag får precis 14.//
Jag börjar vid altaret och hittar snart svaga spår som ser ut att komma från människostora kycklingfötter. Och alla vet ju att häxor har kycklingfötter. Jag ryser och följer stegen ut genom en spricka i tempelväggen där de upphör i den slaskiga gyttjan. Nåväl, jag har i alla fall fått en riktning.
Jag går fram till min färdigpackade åsna, sitter upp och ger mig av från byn. Bakom mig står novisen och vinkar.
"Farväl, helgonriddare. Lycka till!"
"Skit på dig!" blir mitt svar.