Mörkret har sannerligen varit uppe på tapeten förut. Men jag vill ta det igen 
Kanske med ett lite annat perspektiv nu.
Enligt böckerna kommer mörkret år 2968 e.D (om jag inte minns fel). Jag tror inte att många personer tagit fasta på detta, eftersom man då effektivt hindras att spela kampanjer längre än ett år. Oavsett vad så tror jag att de som köper själva idén med mörkret, däribland jag, åtminstone har tänkt att mörkret skall komma snart. Faktum är att jag planerar en kampanj (är mitt uppe i den) som skall sluta i mörkrets ankomst (vilket för övrigt kanske sker redan år 2969 e.D).
Mitt syn på mörkret är mycket pragmatisk (det gäller det mesta i Eon). Jag har i stort skurit bort tråksaker som misslor, skuggland, dödsriken, drömmare, schamankonspirationer, inkonsekvent magiteori, drakfanatism och annat från mitt Mundana. Att mörkret innebär att sju parallella världar, varav de flesta demonvärldar, kommer nära varandra för lite trevlig kamp är ganska trist. Demonhorder är i allmänhet också trista. Det ska bort. Däremot gillar jag gudar och demoner som fenomen. Hur ser då mitt mörkrer ut?
Jag förklarar mörkret med ett cirkelresonemang. Inför det kommande mörkret samlar alla mystiska konspirationer, gudar, demoner, andeväsen etc sina krafter för den "slutgiltiga striden". Striden är dock inte det minst slutgiltig, snarare tvärtom. Vitsen att man samlar krafterna är för att skaffa sig en bättre position i nästa eon. Det är som att man har ett förrace för att se vem som kommer i pole position. Den som vinner striderna under mörkret bäst kommer att dominera den följande eonen. Och det vill förstås alla göra, framförallt gudar och deras kusiner, demonerna. I mina ögon är demoner och gudar av exakt samma skrot och korn - men demonerna saknar värdsliga anhängare och kraftflöden till den verkliga världen, vilket förstås gör dem både griniga och marginaliserade ute i andevärlden. Demoner är vanligtvis bortglömda gudar eller wannabe-gudar.
Så gudar och demoner är de verkliga storspelarna i striderna inför nästa eon. Dessutom finns det en mängd personer och organisationer som plottar. Många verkar för att låta sitt folk - alver, människor, etc - får en bra start i nästa Eon, medan andra bara vill främja sin organisation eller sig själva. Det är inte fel att starta med ett kungarike stort som halva Mundana, om man kan...
Observera dock två viktiga detaljer i mitt mörkret.
1) Det finns inget mörker. Ingen invasion från andra dimensioner. Ingen gemensam fiende. Alla slåss mot alla, även om det förstås finns en mängd allianser. Exempelvis brukar gudarna gadda sig samman för att mobba demonerna, och vice versa. Det utesluter dock inte interna stridigheter - gudarna låter glatt sina folk slåss mot varandra samtidigt som demonerna mycket sällan håller sams.
2) Mörkret är inte nödvändigtvis tidsbundet. Det måste kanske inte gå 10000 år mellan striderna. Att man väntar 10000 år är snarare en outtalad överenskommelse. För alla åren mellan mörkren är ju lika mycket maktkamp även dem mellan gudar och demoner, om än mer diskret.
Hur kommer mörkret då te sig? Ja, jag vet inte säkert. Denna tråd finns till för att jag (och andra) ska kunna inspireras av olika sätt att se mörkret. Men jag har förstås lite tankar:
Mörkret är ju självstartande. Några fraktioner börjar slipa sina vapen för de vet att mörkret kommer om ett par år. Ett par andra fraktioner svarar med att nyrekryterera. Detta drar igång konflikter i diverse länder. I länderna åkallar man febrilt sina gudar för hjälp. Demonerna börjar titta in eftersom alla är upptagna med att slipa sina vapen. Gudarna vet detta och förbereder sina folk att slåss mot demoner. Etc.etc. Våld föder våld.
Detta mörker kommer i grova ordalag att ske på följande sätt: stora, magiskt kunniga organisationer är först med förberedelser (kabalaorden, Ymirs "torn", drakalliansen, etc). Dessa förberedelser väcker uppmärksamheten på hela andeplanet och aktiverar gudar, demoner och allt möjligt besjälat patrask. I samma veva börjar alla dra i sina värdsliga kontakter. Verdurakh försöker utöva inflytande i Consaber, Xinu sätter fart på Thalamur och Damarien, Sällskapet sparkar igång Samväldet. Dessa upprustningar orsakar ganska snabbt oroligheter. Diplomatiska konflikter, som snart blir krig. Consaber och Thalamur, ryker ihop. Jargien och Västlanden, Damarien invaderar Västmark och Soldarn. Samtidigt ökar mängden mystiska fenomen världen över lavinartat. Artefakter vaknar till, portaler öppnas, monster väcks ur sin dvala. Snart börjar de världsliga krigen få mystiska/religiösa övertoner. Thalamur kallar in demoner i kriget mot Consaber, Jargien får helig hjälp av Daak, ex. Och innan man vet ordet av har "the big guys" landet. Inkarnationer av gudar och de mäktigaste demonerna, mörkerherrarna, har landat med buller och bång. Men vanligt folk inser inte detta förrän det är för sent, eftersom de redan vant sig vid ökad mystik. Plötsligt en dag möter de demonerna på slagfältet och snart skördar demoner och gudar sina offer bland lägre besjälade varelser med lie. Till slut har de flesta dött, fraktioner har manövrerats ut eller gått i allians, etc. Sist innebar det att demonerna åkte hem och gudarna slickade sina sår. Sker samma sak denna gång?
Har du läst så här långt så kommer mina frågor:
Hur ser ditt mörkrer ut (om det skiljer sig från den officiella versionen)?
Vilka fraktioner kommer få en viktig roll i det hela?
Hur kommer mörkret utspela sig?
Hur ser mörkrets klimax ut?
Hur börjar nästa Eon?
Hur skulle du väva in mörkret i en kampanj?
Hur skulle du göra rollpersonerna högst delaktiga i utgången av mörkret?
Motivera framförallt svaren, det är alltid mer inspirerande.
/RipperDoc
Kanske med ett lite annat perspektiv nu.Enligt böckerna kommer mörkret år 2968 e.D (om jag inte minns fel). Jag tror inte att många personer tagit fasta på detta, eftersom man då effektivt hindras att spela kampanjer längre än ett år. Oavsett vad så tror jag att de som köper själva idén med mörkret, däribland jag, åtminstone har tänkt att mörkret skall komma snart. Faktum är att jag planerar en kampanj (är mitt uppe i den) som skall sluta i mörkrets ankomst (vilket för övrigt kanske sker redan år 2969 e.D).
Mitt syn på mörkret är mycket pragmatisk (det gäller det mesta i Eon). Jag har i stort skurit bort tråksaker som misslor, skuggland, dödsriken, drömmare, schamankonspirationer, inkonsekvent magiteori, drakfanatism och annat från mitt Mundana. Att mörkret innebär att sju parallella världar, varav de flesta demonvärldar, kommer nära varandra för lite trevlig kamp är ganska trist. Demonhorder är i allmänhet också trista. Det ska bort. Däremot gillar jag gudar och demoner som fenomen. Hur ser då mitt mörkrer ut?
Jag förklarar mörkret med ett cirkelresonemang. Inför det kommande mörkret samlar alla mystiska konspirationer, gudar, demoner, andeväsen etc sina krafter för den "slutgiltiga striden". Striden är dock inte det minst slutgiltig, snarare tvärtom. Vitsen att man samlar krafterna är för att skaffa sig en bättre position i nästa eon. Det är som att man har ett förrace för att se vem som kommer i pole position. Den som vinner striderna under mörkret bäst kommer att dominera den följande eonen. Och det vill förstås alla göra, framförallt gudar och deras kusiner, demonerna. I mina ögon är demoner och gudar av exakt samma skrot och korn - men demonerna saknar värdsliga anhängare och kraftflöden till den verkliga världen, vilket förstås gör dem både griniga och marginaliserade ute i andevärlden. Demoner är vanligtvis bortglömda gudar eller wannabe-gudar.
Så gudar och demoner är de verkliga storspelarna i striderna inför nästa eon. Dessutom finns det en mängd personer och organisationer som plottar. Många verkar för att låta sitt folk - alver, människor, etc - får en bra start i nästa Eon, medan andra bara vill främja sin organisation eller sig själva. Det är inte fel att starta med ett kungarike stort som halva Mundana, om man kan...
Observera dock två viktiga detaljer i mitt mörkret.
1) Det finns inget mörker. Ingen invasion från andra dimensioner. Ingen gemensam fiende. Alla slåss mot alla, även om det förstås finns en mängd allianser. Exempelvis brukar gudarna gadda sig samman för att mobba demonerna, och vice versa. Det utesluter dock inte interna stridigheter - gudarna låter glatt sina folk slåss mot varandra samtidigt som demonerna mycket sällan håller sams.
2) Mörkret är inte nödvändigtvis tidsbundet. Det måste kanske inte gå 10000 år mellan striderna. Att man väntar 10000 år är snarare en outtalad överenskommelse. För alla åren mellan mörkren är ju lika mycket maktkamp även dem mellan gudar och demoner, om än mer diskret.
Hur kommer mörkret då te sig? Ja, jag vet inte säkert. Denna tråd finns till för att jag (och andra) ska kunna inspireras av olika sätt att se mörkret. Men jag har förstås lite tankar:
Mörkret är ju självstartande. Några fraktioner börjar slipa sina vapen för de vet att mörkret kommer om ett par år. Ett par andra fraktioner svarar med att nyrekryterera. Detta drar igång konflikter i diverse länder. I länderna åkallar man febrilt sina gudar för hjälp. Demonerna börjar titta in eftersom alla är upptagna med att slipa sina vapen. Gudarna vet detta och förbereder sina folk att slåss mot demoner. Etc.etc. Våld föder våld.
Detta mörker kommer i grova ordalag att ske på följande sätt: stora, magiskt kunniga organisationer är först med förberedelser (kabalaorden, Ymirs "torn", drakalliansen, etc). Dessa förberedelser väcker uppmärksamheten på hela andeplanet och aktiverar gudar, demoner och allt möjligt besjälat patrask. I samma veva börjar alla dra i sina värdsliga kontakter. Verdurakh försöker utöva inflytande i Consaber, Xinu sätter fart på Thalamur och Damarien, Sällskapet sparkar igång Samväldet. Dessa upprustningar orsakar ganska snabbt oroligheter. Diplomatiska konflikter, som snart blir krig. Consaber och Thalamur, ryker ihop. Jargien och Västlanden, Damarien invaderar Västmark och Soldarn. Samtidigt ökar mängden mystiska fenomen världen över lavinartat. Artefakter vaknar till, portaler öppnas, monster väcks ur sin dvala. Snart börjar de världsliga krigen få mystiska/religiösa övertoner. Thalamur kallar in demoner i kriget mot Consaber, Jargien får helig hjälp av Daak, ex. Och innan man vet ordet av har "the big guys" landet. Inkarnationer av gudar och de mäktigaste demonerna, mörkerherrarna, har landat med buller och bång. Men vanligt folk inser inte detta förrän det är för sent, eftersom de redan vant sig vid ökad mystik. Plötsligt en dag möter de demonerna på slagfältet och snart skördar demoner och gudar sina offer bland lägre besjälade varelser med lie. Till slut har de flesta dött, fraktioner har manövrerats ut eller gått i allians, etc. Sist innebar det att demonerna åkte hem och gudarna slickade sina sår. Sker samma sak denna gång?
Har du läst så här långt så kommer mina frågor:
Hur ser ditt mörkrer ut (om det skiljer sig från den officiella versionen)?
Vilka fraktioner kommer få en viktig roll i det hela?
Hur kommer mörkret utspela sig?
Hur ser mörkrets klimax ut?
Hur börjar nästa Eon?
Hur skulle du väva in mörkret i en kampanj?
Hur skulle du göra rollpersonerna högst delaktiga i utgången av mörkret?
Motivera framförallt svaren, det är alltid mer inspirerande.
/RipperDoc
iaf i min dimension.. Arotaur, som alierat sig med RP mot ondskan, dog i den ofantliga slutstriden, som förintade trollhem med omnejd och gjorde västerbrygga obeboeligt för överskådlig framtid.. Endast två rp kom levande därifrån och endast en överlevde sina skador. 
