2097;n233765 said:
Jag har inte läst MVSS själv. Har förstått det från Åsa (är det Tsianphiel här?) att den kvinnliga skurken är en destruktiv trope, den klassiska sexmagikern/seductress. Synd isf, det är en dålig grej tycker jag. Beroende på hur dåligt den grejen är gjord så visst, då kan jag förstå kritiken. Men det framgick inte helt från enormkritiks text, det nämns bara som hastigast. Och det behöver inte sänka ett äventyr helt.
Ja, jag är Tsianphiel här, men jag föredrar att använda mitt forumsnick i forumssammanhang.
Nej, och det sänkte heller inte äventyret. Det jag skrev i min recension var att både män och kvinnor utsätts för stereotypisering, men att kvinnor i synnerhet var antingen genomgoda, genomonda eller bakgrundsmaterial.
Citat ur recensionen:
"Det jag inte tycker om är den oerhört stereotypiseringen av som både manliga och kvinnliga spelledarpersoner får utstå. Jag reagerar särskilt hårt på att kvinnor sätts i rollen som hora, madonna eller staffage. Det finns inte en kvinnlig varelse som inte är genomond, genomgod eller helt osynlig. Det går att göra så mycket bättra än det här."
I övrigt skrev jag en relativt positiv recension. MVSS har lite problem i strukturen, som den såg ut då. Det var en bunt deus ex-machina-grepp som jag personligen inte gillade, men överlag gav jag betyget "småmysigt äventyr som är en god introduktion till rollspelshobbyn" om jag inte missminner mig helt.
2097;n233765 said:
Krank, Åsa, se inte detta som att jag är mot det jobbet ni gör. Åsa, jag kan inte så mkt om dig men vi träffades på TullCon en gång och det fick mig att ändra min SLP-skapningsprocedur så därför tänker jag ofta på dig när jag gör den.
Det är inget "jobb". Det är bedömningar av äventyr utifrån mina egna tankar och känslor runt dem. Som en reaktion på det blev jag kallad tokfeminist, att jag tog ifrån männen rätten att fantisera om en värld som är orättvis och där män är värda mer än kvinnor (ett faktiskt citat, jag har sparat inlägget av diverse olika skäl), det insinueras att jag är en moralpolis och att jag vill krossa alla fria tankar och förvandla män till toffelhjältar. Slutklämmen är att jag borde skämmas.
Är det en rimlig reaktion? Jag tycker inte det, men det här börjar bli off topic. Att äventyret uppdateras är väl jättebra, men jag skulle nog hellre göra mig av med deus ex-machina-aspekterna av det för det är de som är riktigt irriterande. Oavsett vad jag skriver är det dock inte DEN kritiken som syns. Det som syns och sticker i ögonen är områden där rollspel har problem, som inte är relaterade till struktur utan till innehåll. Det tycker jag tyder på att rollspel fortfarande är rätt omogna. Dessutom - det står alla helt fritt att skriva vad de vill. Skickar du äventyr eller rollspel till mig som recensionsexemplar så får du en så ärlig bedömning av dem som jag kan ge dig, men jag stryker ingen medhårs. Om det sedan ses som en del i PK-kulturen eller call out kulturen struntar jag i. Jag har recensioner som jag skrivit sedan 2005 - 2006. De innehåller samma grad av granskning när det gäller mekanik, innehåll, representation och maktfördelning som de jag skriver nu gör. Ibland läser jag rollspel som är på gränsen till vad jag tycker är okej, men jag kanske inte nämner just genusaspekten i de rollspelen för att jag bara har mellan 2000 - 4000 tecken att skriva på. Ibland är det för uppenbart för att undgå att nämna.
Jag ingår inte i någon nationsvid konspiration att hämma rollspelskreatörer ifrån att skriva vad de vill. Ärligt talat skiter jag i vad ni skriver, jag vet redan att jag inte hör hemma i kulturen och det har jag vetat sedan mitten på 80-talet när jag först började spela rollspel. Jag vet att jag är här på nåder. Jag har fått det berättat för mig genom tydliga inlägg som Klaatus (som han i ärlighetens namn bad om ursäkt för) och genom insinuationer. Genom material i rollspelsböcker som pekar på att kvinnor alltid är underlägsna eller unika, för det är det enda sättet de kan ta plats på, genom personpåhopp på forum, genom sexuella trakasserier på konvent, genom att jag konstant måste legitimisera min existens i hobbyn när jag träffar nya människor och genom vanliga diskussioner där jag blir upphållen som någon slags "förkämpe för feminism". Det är kort sagt irriterande. Jag är en spelare och spelskapare först. Kvinna i andra hand. Det är kulturen som alltid vänder på det och säger till mig "du är kvinna först, allt annat är oviktigt".
Moderatorer, ber om ursäkt för OT om det tolkas som sådant. Det står er fritt att avlägsna inlägget om det är för avvikande från trådämnet.
Det var verkligen inte meningen.
