Mörkret the "Sagan om Drakens återkomst" way
Att du gillar din egen version bättre förefaller mig icke så underligt med tanke på att du ju har utvecklat den en del samt naturligtvis ändrat på de saker du ogillar. Att ni dessutom spelat en eller flera kampanjer som färgats av denna syn på Mörkret gör ju naturligtvis att det kan kännas lite motigt att anta en annan version. Därför tänker jag inte heller argumentera varför du borde anta den officiella versionen.
Däremot tycker jag inte att ditt argument (om det nu är ett argument dvs?) om att du gillar din egen version bättre håller för att dissa den officiella versionen, åtminstone inte i en diskussion som handlar om hur Mörkret skall arta sig i de officiella modulerna.
- Ymir, ogillar 'Legender och Hemligheter', ogillar 'Sagan om drakens återkomst' än mer.
Om man bortser från smakfrågan huruvida Sagan om Drakens återkomst är läsvärd eller ej och istället ser till på vilket sätt Jordan ger uttryck för det Mörkerliknande konceptet så tycker jag att det finns ett par föredömliga tendenser att ta fasta på. Låt mig därför förtydliga vilka av dessa jag syftar på när jag talar om Sagan om Drakens återkomst som en inspirationskälla till Mörkret.
För det första så lyckas Jordan med att göra en annalkandes domedag/Mörker till en komplex historia av INTRIGER (som gammal Vampireräv Ymir så har du säkert god insikt i hur dessa kan användas på ett intressant sätt för att föra handlingen framåt). Fördelen med detta är den anti "himmeln rämnar och världen översvämmas av demoner" som det innebär. Istället är det misstron mellan de olika länderna som byggs upp genom Mörkerfurstarnas manipulerande. Sjävla intrigspelet utspelar sig alltså i första hand på det redan givna brädet (dvs. världens som den var redan innan saker o ting började gå mot "undergång"). Mörkret tar sig här alltså ett mycket mer lågmält uttryck!
Om man sedan applicerar denna idé på Mundana så förstår man ju att saker o ting inte behöver förändras så jäfla mycket bara för att Mörkret sägs bryta ut om ett år. Istället förvärras bara saker o ting allmänt genom de redan rådande situationerna.
För det andra så gillar jag på det vis som det "onda" respektive det "goda" gestaltas på ett mångfacetterat vis. För att ta Mörkerfurstarna så har de ju blivit var de är av högst männskliga anledningar och dessutom så framstår de som männskliga på så vis att de drivs av mängbottnade känslor och har sina egna styrkor och svagheter. Att de dessutom tycks känna misstro sinsemellan och således intrigerar även mot varandra gör bara det hela ännu mer intressant. Således utgör de ingen "ondskans enade front" utan snarare en rad olika intressen som tvingas sammabeta då de har ett gemensamt mål alternativt en gemensam slavdrivare.
För att se det från den andra sidan så är inte heller de så kallade "goda" intressena alls särskilt klichégoda. Ta "Ljusets söner" som ett utmärkt exempel. Här snackar vi verkligen om några som låter målet helga medeln och inte framstår de bara som särskilt godhjärtade snarare tvärtom IMHO.
Vidare har vi Aes Sedaierna (eller hur fasiken det nu stavas, var trots allt ett par år sedan jag läste böckerna) som inte heller de, trots att de kommer från ett fantasyns klassiskt "goda vita torn", är utan sina mänskliga svagheter. Precis som Mörkerfurstarna så drar de sig inte för att intrigera, spionera osv.
Så när jag talar om föredömligheten i Jordans verk så är det dessa två punkter jag framför allt hoppas på att återse i neogames verk dvs.
1. Mörker mer som intriger (och således mer lågmälda handlingar) och mindre som demonhorder som översvämmar hela Mundana.
2. Mångfacetterade intressen under Mörkerperioden vars sida inte enkelt kan tillskrivas varisig en god eller en ond sida utan vars lojalitet mest ligger hos sig självt och i strävan att överleva/profitera.
Ljusetsriddare - som inte tycker man borde strunta i Mörkret, utan snarare att utveckla det på ett så bra och icke spelförstörande vis som möjligt, då det i grund och botten är en intressant idé som onekligen kan leda till många äventyrsuppslag.