Nekromanti Magi, intern eller extern kraft?

[Svarte Faraonen]

Jag har funderat lite på vilket förhållningssätt till magi jag föredrar och har kommit fram till två skilda modeller. I den första är magin en extern kraft, vilken manipuleras av magikern. Omgivningen har då en stor inverkan på vilka resurser magikern har tillgång till (ungefär som i Pendragon). Det som skiljer magikern från övriga människor är då alltså förmågan att manipulera omvärldens kraftflöden. Riskerna med magi ligger framför allt i att de krafter man försöker tämja kan bli för mycket för en. Detta påminner en hel del om Eons magisystem.

I den andra modellen är magin en intern kraft som magikern försöker kontrollera. Omgivningen har då ingen inverkan, det är magikerns personliga kraftresurser som används då magi ska nyttjas. Det som skiljer magikern från andra människor är då dels den inneboende kraftreserven, dels vetskapen om hur den ska kontrolleras. Den stora faran för magikern i detta system är att "bränna ut" sig. Detta påminner om hur traditionella psi-krafter framställs och även om Drakar och Demoners magisystem.

Jag har också funderat på vad som delvis kan betecknas som ett hybridsystem (nej, inte HYBRID-system!), vilket grundar sig på den andra modellen, men också tar med andra existensplan i beräkningen. I denna modell sköts de flesta magiska förmågor av magikerns personliga kraftresurser, men då mer kraftfull magi ska användas krävs att magikern kontaktar andra plan för att förhandla sig till eller stjäla kraft från "demoner" och liknande varelser.

Har ni någon input att ge, och vilket system tycker ni känns som det mest passande för just er favoritfantasy (och varför?).

 

[Man Mountainman]

Det är väl en rätt vettig uppdelning, iaf stårymässigt: gelémässigt kanske den är av mindre betydelse. Man brukar väl ofta bygga en distinktion mellan magi och psikrafter på den här uppdelningen; magi är externt medan psikrafter är internt.

Jag föredrar att tänka på magi som ett bränsle eller en valuta för vilken magikern "köper" magiska effekter. Detta gör att man kan föreställa sig att olika magiker får sin kraft från olika ställen. Vissa har den inneboende i sig, andra utnyttjar mönster och företeelser i naturen och utvinner kraft ur dessa, många förhandlar med andar och demoner som ger dem kraft i utbyte mot lojalitet, några bär på mäktiga artefakter, "magibatterier".

 

[Mangel]

Magi som extern kraft tilltalar mig mest.
Just nu spånar jag lite på ett magisystem som hämtat insperation från Warhammer och Wheel of Time(Saidin då).
Då kopplar man upp sig på den stora, och nästintill okontrollerbara Magireservoaren, the Warp, eller vad man nu vill kalla det. Man vill åstadkomma en specifik effekt och ska hämta lite "force" för att åstadkomma detta, men man kan bara öppna upp sig. Hur mycket som verkligen kommer in i ens huvud är en annan 5:a.
Låt oss säga att man vill lyfta på kolen på en adelsdam, det kostar 7-9 kraftpoäng. man slår två D10 får att komma upp i det, under sju blir det bara lite fladder i kjoltyget. 7-9 lagom.
Knaset blir om man slår t.ex. två åttor. Då står man med ca 7 extra i kraft. För att inte brinna upp eller dyligt måste det spenderas. Direkt! Man får max tio sekunder på sig att säga vad använder extrakraften till annars blir man toast.
Lyckas man få rent för många poäng kan det bli rätt panikartat. Kanske man blir tvungen att starta ett stort bål mitt i rummet eller frammana massa smådjävlar.

Detta är bara en liten tankes första stapplande steg, så tärningar, effekter och allt annat folk kan störa sig på är bara lösa förslag. Kanske finns detta i nån liknande version i nåt spel jag inte läst än. Kom gärna med ideer hur man kan göra magi oberäknerligt.

Magi som intern kraft är också nice, då är det mycket mer kontroll som gäller. Meditation och fokus och grejer.

 

[Zykopat]

En smula OT måhända...

Det låter som en riktigt häftig idé. Har du något emot om jag klurar lite på något liknande till psi-krafterna i mitt eget spel?

EDIT: Och ännu mer OT, rörande min förra tråd; hundraåtta visningar och inga svar? lite respons har ni väl ändå att bjuda på, folks?

 

[Mangel]

Sorry

Ber om ursäkt, lite OT kanske.

Anyway, Min grundtanke var(om det inte kom fram) att yttre magikällor ska vara svårhanterliga på grund av att om nu magi är så kraftfullt som det ofta är i spel så ska det vara så att det är en riktig urkraft, äldre än människosläktet och därför är vi underlägsna den.
Inre magikällor är något som utvecklats av människor och inte så.. rå och otyglad. Där är vi överlägsna kraften eftersom den härstammar ur oss.

 

[Zykopat]

Uhm...

Faktum var att jag syftade på att mitt eget inlägg var OT så om inte annat är vi båda lika skyldiga nu

Nåja, nu ska iaf jag sluta slabba ner den här tråden med mina stora slibba OT-fötter och störtdyka ner i kudden.

Men du, min fråga står kvar (och det gäller bara din idé om att ta i för mycket, inte själva konceptet)

 

[Wilmer]

Re: Verklig magi

Som bekant har människan tämjt naturkraften.
Den driver våra maskiner, renar vår metall och snurrar våra tandborstar.
Tänk er ett samhälle där elektrikeryrket är helt stängt för utomstående och de når någon sorts magikerstatus. Om urkraftsmagin inte kontrolleras av en skäggig gubbe så kan finurliga annordningar dra den ur luften. Trollstaven är en åksledare.

Jag är för trött för att skriva det här, ursäkta grammatiken och logiken.

 

[Cybot]

Påminner en aning om hur Waagh! magi fungerar i Warhammer. Mer Orcher, mer makt, större chans att ens hjärna blir splat på grund av överladdning.

Det skulle också ha en ganska cool effekt om magiker drar sin kraft från...säg....elementar kraft?
Om han till exempel är en vattenmagiker så måste han ha åtminstone en viss mängd vatten i närheten för att kunna dra kraft överhuvudtaget, säg för att fladdra den där kjolen måste han åtminstone en vattentunna i närheten för att vara hyggligt säker på det.
Å andra sidan så leder det till att en vattenmagiker på en ocean inte kan göra små tricks, öppnar han porten så kommer det en massa energi!

....på pansarkryssaren Förintaren.
Kaptenen: Han håller på att falla! Rädda honom.
Magikern: Jag är hemskt ledsen. Reducera stridskryssare till molekylärt damm eller STÖRRE effekter, så som total apokalyps och liknande, det är det jag gör. Jag kan inte göra små saker.

 

[Quadrante]

Jag tycker du ska satsa på hybridvarianten [ANT]

Du kan ju tänka dig att varje person har ett "mönster" i "själen" som tillåter vissa krafter att samlas där. Vilket också leder till att man kan lösa upp mönstret till viss grad för att få mer kraft. Med den risken att man själv förvrids eller upplöses.

 

[Mangel]

Re: Verklig magi

Jag hade gärna sett ett samhälle där elektriker hade magikerstatus, eftersom jag själv är elektriker.

Vi har inte tämjt alla naturkrafter, slå på discovery(eller nyheterna) och se hur Big Mama Terra lattjar runt med oss lite som hon vill. Det bästa men kan försöka göra är att fly eller begränsa skadorna, men det är inte särskilt lätt.

 

[Johan K]

Jag skuöe göra som så att du har kraften både innifrån & utifrån.
Att magikern har kraften inom sig att kunan väva magins flöden. Så att han väver ihop det inom sig, men tar kraft från både sig själv & saker runtomkring. Sedan kanaliserar han det genom sig...

 

[Quadrante]

Jag tycker du ska satsa på muskelvarianten [ANT]

Ett annat alternativ är att du låter det vara en inre kraft vars mönster skrivs efter vilka krafter man använder. Ju mer man använder en kraft, desto kraftfullare kan man få den att bli. Typ på samma sätt som man tränar upp en muskel (ja då kan du också har varianter med volym kontra uthållighet). Du kan kanske göra så att om man tränar upp en kraft, så försämras möjligheterna att använda en annan, så att de har en inbördes förhållelse.

 

[Wilmer]

Re: Verklig magi

Med naturkrafterna menade jag kärnkraften och elektriciteten. Elektricitet har många av de egenskaper man förknippar med magi medan en tornado bara är ett vardagligt och trist fenomen skapat av tryck/temperatur/whatever.

Jag känner alltid ödmjukhet när jag tänker på kärnprocesser, det är svindlande att föreställa sig kraften i materian.

Min farsa är elektriker men även om han kan alla formler och grejer bryr han sig inte om den djupare teorin bakom dem (han ser ampere som ett värde att stoppa in i formler medan jag ser det som mängden elektroner i flödet). En magiker som styr krafter han inte förstår

 

[Quadrante]

Jag tycker du ska satsa på musikvarianten [ANT]

Varje kropp /själ) har ett resonans-spektrum vilket innehåller åtta olika aspekter,
det som skiljer olika kroppar (själar) åt är vart på skalan de befinner sig. En del
har en djup resonans andra en ljus. Man kan få sin kropp att vibrera i takt med
en större kropp, vilken då kan ge en starkare ton.

 

[cogitare]

Spelet Palladium(som är både gammalt och har ett tvivelaktigt regelsystem) har en rätt bra, i mitt tycke, uppdelning på sin magi.

Man kan säga att det finns 3 klasser av magi.

1. Sanna magiker.
Detta är trollkarlar som själva lärt sig att hantera den magi(en extern kraftkälla som finns i världen) genom kraftord, cirklar och symboler.

2. Präster och "Falska" magiker
Detta är de trollkunniga som fått sina krafter tilldelade sig av Gudar, Demonherrar eller Elementarherrar eller dylikt. De är beroende av en externa kraft för att skapa sina formler. Dvs. de äger inte kunnandet om att generera magi själva utan måste förlita sig på sin "sugar daddy".

3. Psionicister.
Dessa "magiker" kan fokusera sina inre krafter till magiska effekter. De är helt oberoende av både någon extern kraftkälla(såsom under 1) eller någon extern entitet(såsom 2).


C.

 

[Ulfgeir]

Re: Magi, intern eller extern kraft? (ändrat)

Hmm, magi är nog definitivt det svåraste i rollspel.

Personligen föredrar jag nog en sorts hybridsystem. Med min karaktär Pandora Rosenstar som jag spelar på ett webbforum (en postapokalyptisk värld), så har jag funderat igenom rätt noga anser jag hur hennes magi funkar (hon tror den gör det i alla fall).

Genom tarotkort så får hon ett fokus som gör att hon kan få fram information (antingen om en potentiell framtiden eller annan info som hon inte borde ha). Man kan se det som en sorts minitrance som öppnar hennes sinnen.

Om hon skall göra magi som påverkar något så börjar hon med att rita upp skyddscirklar då hon är övertygad om att det finns andar etc som kan ställa till problem. Detta är även för att skydda mot eventuellt backlash från vad hon sedan gör. Förbannelser slår tillbaks trefalt om hon inte är väldigt noga med skyddscirklarna och de ger dålig karma. Med andra ord något som skall undvikas.

Genom att be till gudinnan så sätter hon sig i en sorts trance och öppnar hon upp sinnen nog för att dra kraft från omgivningen, och sedan använder hon sin egen livskraft i form av blod för att fokusera kraften genom sin vilja. Ju mer kraftfull magi hon skall göra desto mer kraft måste hon dra utifrån och ju mer energi måste hon spendera på att fokusera kraften, och följaktligen blir hon utmattad. Sedan har då vissa platser mer potentiell energi att dra och kräver mindre ansträngning.

Men det är då långa ritualer för magi och inga eldbollar eller liknande. Utan snarare skyddsbesvärjelser på ett hus för att hålla fiender ute, stabilisera någon som är döende etc, fördriva/förgöra andar, kalla på andar för att be dem om en tjänst (ligger inte i hennes persopnlighet att normalt sett tvinga andar att göra något)...

Jag har även funderat ut vad som skulle hända om hon skulle försöka använda sin magi för att kunna slåss. Resultatet skulle bli att hon skulle visserligen bli bättre på att undvika att bli träffad i närstrid, men hon skulle å andra sidan gå in i en trance där hon fullkomligt skulle ignorera allt utom just motståndaren/motståndarna och utstråla en aura av total känslokyla som om hon bokstavligen inte var mänsklig. Hon skulle heller inte vara medveten om hur illa hon själv skulle bli skadad. Hon skulle definnitivt inte må bra när hon kommer ur trancen.

/Ulfgeir

 

[Illern]

Jag håller på hybridmodellen men det bygger på att människan inte är det mäktigaste magiska väsenet. Vill man att människan ska vara det mäktigaste magiska väsenet och vill ha en lågmäld fantasyvärld kan ju den inre kraft-modellen vara lämpligare eftersom det kan kännas naturligt att det finns begränsningar.