Nekromanti Magiker i Lovecraft

[Nässe]

Vi har spelat två spel spelpass Cthulhu Longshot och de två professorerna har stött på stora problem i 20-talets New England. Tror vi kommer hålla på två, tre pass till på detta scenario.

Utan att säga för mycket (så jag slipper spoila och hålla på) så är det så att någon form av magiker/ åkallare/ besvärjare har dykt upp.

Jag är nyfiken på vilken sorts magi ni associerar med Lovecraft. Detta handlar alltså om traditionell Lovecraft utan strider, våld, ingen Indiana Jones, inga uppdyrkade lås eller ninja-räder, och rollpersonerna är försvarslösa nyfikna människor. Det är alltså inte CoC.

Jag funderar på vilken magi som passar in i denna hopplösa värld där människor är små, obetydliga och underutvecklade. Det ska ju inte direkt vara eldbollar som magikerna slänger omkring sig.

Några tankar
Magi och kraft kommer troligtvis som en gåva från andra väsen, och det kostar alltid; typ att kroppen inte pallar med magi
Inga besvärjelselistor, utan en eller två magiska förmågor
Åkalla varelser, så klart
kanske övernaturliga förmågor; som evigt liv.
Mycket ritualer och offer och blod
Kraften att öppna portaler till annan tid och rum

Har ni några tips och tankar?

 

[Xyas]

Jag har alltid upplevt Lovecraft som ganska mycket body horror. Typ lås in din bror i ladan och förvandla honom långsamt till ett monster med ritualer för att ge honom övernaturlig styrka. Eller förvrida sin egen kropp med upprepade mord och blodintag för att förlänga ens liv. Utöver det är det väl mest visioner och clairvoyans.

 

[God45]

Jag skojar inte totala förintande spoilers för en hög av Lovecrafts historier innanför spoiler tagen.

Spoiler

I the Dunwich horror använder huvudpersonerna magi utan att bli galna, det framställs inte heller som om magi är egentligen magiskt eller att man behöver någon kontakt med "övernaturliga varelser". Magi är bara vetenskap som mänskligheten inte känner till än.

Ännu mer så i Dreams in the witch house där magi är avancerad matte och bara vetenskap som mänskligheten inte behärskat än. Här kanske det driver en galen men mest för att det är extremt svår matte och man måste ägna alla sina tankar åt det.

Randolph Carter är en trollkarl som kan åka till andra dimensioner och magiskt föryngra sig. The silver key handlar om hur det är awsome och att det suger att förlora det med åldern. Han visar lite sidoeffekter men inte för mycket.

I historien He finns det en trollkarl med magier som gör att han kan resa genom tid och dimensioner utan några egentliga bieffekter (förutom de hämnande andarna av trollkarlarna han mördade efter att han fått deras hemligheter)

I Nyarlathotep reser Nyarlathotep runt och bland annat lär folk magi. Detta ger folk mardrömar och driver antagligen folk galna. Men kanske inte.

Sedan har vi Herbert West som är en av de större mänskliga badassen i mythosen. Han är en normal man som upptäcker hemligheter som låter honom delvis besegra döden, egentligen utan bieffekter tills hans zombies kommer efter honom. Det här är dock en av Lovecrafts mer rasistiska historier (jag skojar inte, kolla vad han skriver om afro-amerikaner) så att West har ett kyligt germanskt sinnelag hjälper honom att stå ut med fasorna.

Så magi man bara kan lära sig om man är smart och dedikerad nog och som funkar om man följer recepten hade varit rätt coolt. Man behöver inte vara magisk eller så, det är vetenskap så om du gör det på rätt sätt så kommer det fungera oavsett vem man är. Men fuck inte up för då händer dåliga saker.

 

[rjonas]

Lovecrafts magiker sysslar främst med att frammana demoner, öppna portaler, överta kroppar och återuppväcka döda.

Trollkarlarna har ofta ett enda trick som de eventuellt spär på med hjälp av nån oerhörd gammal gud. De brukar ta lång tid att genomföra trollkonsten och offret kan alltid ana vad som håller på att ske. Det går till och med att försöka stoppa ritualen. Med det hjälper föga. Ondskan är obönhörlig och likgiltig.

Målet med magin är ofta världslig; trollkarlen vill skaffa makt, rikedom eller kunskap. Det läskiga med magin innefattar hur långt trollkarlen är beredd att gå för att stilla sitt behov. Liten eftertanke ägnas det hägrande priset för magin.

 

[Nässe]

Jag har alltid upplevt Lovecraft som ganska mycket body horror. Typ lås in din bror i ladan och förvandla honom långsamt till ett monster med ritualer för att ge honom övernaturlig styrka. Eller förvrida sin egen kropp med upprepade mord och blodintag för att förlänga ens liv. Utöver det är det väl mest visioner och clairvoyans.

Så har jag också tänkt. Det luriga är nog hur man visar upp magin för RP. Antingen kan man kanske skicka brossa efter dem, eller så får de se ritualer, eller uppleva bieffekter.

 

[Nässe]

Jag skojar inte totala förintande spoilers för en hög av Lovecrafts historier innanför spoiler tagen.

<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Klicka för att visa.. <input type="button" class="form-button" value="Visa dolt innehåll" onclick="toggle_spoiler(this, 'Dölj innehåll', 'Visa dolt innehåll')" /></div><div class="ubbcode-body"><div style="display: none;">I the Dunwich horror använder huvudpersonerna magi utan att bli galna, det framställs inte heller som om magi är egentligen magiskt eller att man behöver någon kontakt med "övernaturliga varelser". Magi är bara vetenskap som mänskligheten inte känner till än.

Ännu mer så i Dreams in the witch house där magi är avancerad matte och bara vetenskap som mänskligheten inte behärskat än. Här kanske det driver en galen men mest för att det är extremt svår matte och man måste ägna alla sina tankar åt det.

Randolph Carter är en trollkarl som kan åka till andra dimensioner och magiskt föryngra sig. The silver key handlar om hur det är awsome och att det suger att förlora det med åldern. Han visar lite sidoeffekter men inte för mycket.

I historien He finns det en trollkarl med magier som gör att han kan resa genom tid och dimensioner utan några egentliga bieffekter (förutom de hämnande andarna av trollkarlarna han mördade efter att han fått deras hemligheter)

I Nyarlathotep reser Nyarlathotep runt och bland annat lär folk magi. Detta ger folk mardrömar och driver antagligen folk galna. Men kanske inte.

Sedan har vi Herbert West som är en av de större mänskliga badassen i mythosen. Han är en normal man som upptäcker hemligheter som låter honom delvis besegra döden, egentligen utan bieffekter tills hans zombies kommer efter honom. Det här är dock en av Lovecrafts mer rasistiska historier (jag skojar inte, kolla vad han skriver om afro-amerikaner) så att West har ett kyligt germanskt sinnelag hjälper honom att stå ut med fasorna.

</div>

Så magi man bara kan lära sig om man är smart och dedikerad nog och som funkar om man följer recepten hade varit rätt coolt. Man behöver inte vara magisk eller så, det är vetenskap så om du gör det på rätt sätt så kommer det fungera oavsett vem man är. Men fuck inte up för då händer dåliga saker. </div></div>

Grym sammanfattning, och när man tänker på det så stämmer det ruskigt bra vetenskapen är inte alls så långt fram som man trott- och tr man sig vidare som vetenskapsman så kommer man till det ockulta. Hmm. Det säger en del kring hur man kan beskriva och förklara när vetenskapsmän analyserar det mystiska. Det blir motsatsen mot vad jag tänkt: att beskriva magiska fenomen som ytterst bisarra och allt annat än vetenskap.

 

[Nässe]

Lovecrafts magiker sysslar främst med att frammana demoner, öppna portaler, överta kroppar och återuppväcka döda.

Trollkarlarna har ofta ett enda trick som de eventuellt spär på med hjälp av nån oerhörd gammal gud. De brukar ta lång tid att genomföra trollkonsten och offret kan alltid ana vad som håller på att ske. Det går till och med att försöka stoppa ritualen. Med det hjälper föga. Ondskan är obönhörlig och likgiltig.

Målet med magin är ofta världslig; trollkarlen vill skaffa makt, rikedom eller kunskap. Det läskiga med magin innefattar hur långt trollkarlen är beredd att gå för att stilla sitt behov. Liten eftertanke ägnas det hägrande priset för magin.

Just det världsliga målet tycker jag gör det möjligt att skapa mänskliga snarare än ond-onda bad guys. Det tycker jag man borde utnyttja mer. Kanske krafterna till och med ska användas för goda syften, även om dess natur naturligtvis gör att det aldrig kan bli så.