Urstulps mantel (mycket historia bakom denna)
För mycket länge sedan, 887 år för att vara exakt, fick den gamla närsynta magikern Urstulp från staden Illomm långt i nordväst en beställning av en mystisk man. Han fick betalt i rikligt med guldmynt, som glittrade skönt under hans gamla ögon som inte skådat så mycket av den varan under hans liv, som mestadels tillbringats i ett laboratorium. Hursomhelt, den här mannen var ytterligt intresserad av en mantel som skulle ge dess bärare en aura av mörker omkring sig, och såldedes se till att man inte blir upptäckt när man smyger omkring i mörkret. Den stackars Urstulp förstod inte varför någon vettig själ skulle vilja smyga omkring i mörker, det verar ju idiotiskt, man ser ju ingenting och slår bara i en massa saker, och dessutom verkade den här mannen ha särskilt lite användning för den, man såg hoinom ju knappt ändå, även om det var fullt dagsljus (tyckte den närsynte Ursulp). Men han var inte den som var den, utan tog emot guldmynten och satte igång med arbetet.
Med sedvanlig flit satte han igång med besvärjandet, och när tre månader gått kändes han sig ganska nöjd med resultatet. Nu var det dock så, att den stackars Urstulp hade råkat läsa fel från en av besvärjelsepapprena, och manteln han skapade fungerade utmärkt, men helt bakvänt. Runt bäraren blev det istället en aura av klart skinande ljus. Till Urstulps ursäkt bör sägas att han faktiskt VAR närsynt, och de små krumelurerna flöt så lätt ihop i hans gamla trötta ögon. Fast Urstulp var inte ledsen, han tyckte faktiskt att det här var mycket mer praktiskt, man såg ju vart man gick när det var mörkt, och hans stackars knän mådde mycket bättre eftersom de inte längre behövde stöta i saker som dolts av mörkrets makt.
Stolt presenterade han sin skapelse för den mystiske mannen som dock inte delade hans upprymdhet, och krävde att få pengarna tillbaka. Förvånat förklarade Urstulp för honom att de hade han inte kvar längre, han hade investerat i en mängd saker nödvändiga för hans laboratorium, och erbjöd istället den mystiske mannen ett verk som belyste hans samlade kunskaper inom växtrikets magi. Detta gillades inte av den mystiske mannen som i frustration tog livet av den stackars Urstulp på ett sätt som vittnade om att han utfört denna form av aktivitet många gånger förut.
Två dagar senare besöktes Urstulps laboratoruim åter igen, men denna gången av en stackars misslyckad bard vid namn Lorin som gömde sig undan en ond värdshusvärd som inte gillat att hans värdshus besökts av mindre gäster en vanligt under den kväll som Lorin framträtt när han var lovad det motsatta. Eftersom de magiska sigillen som höll kylan ute försvann i och med Urstulps hastiga död så blev det en mycket kall natt, och den stackars Lorin som flytt i alla hast fick svepa in sig i det enda han hittade. Urstulps mantel.
Det skulle visa sig att denna mantel var en riktig lyckogåva för Lorin, för varenda gång han uppträdde med den på så blev publiken alldeles lyrisk, och varenda sång, saga och framträdande blev bemött av en applåd större än Lorin fått totalt under hela sin verksamma tid innan natten i Urstulps hus. Lorin är allmänt erkänd som det urhundrades bäste sagoberättare, och än idag så säger man "en riktig Lorin" om folk som gör stor succé på scenen.
Urstulps mantel har därefter vandrat mellan mången berömd bard, och många inspirerande ledare har haft denna mantel i sin ägo, och flertalet berömda konungar har varit i besittning utan just denna mantel. Vart den än har vandrat så har den påverkat människors liv, och skänkt en godumlig utstålning till dess bärare. Många länder har berättelser om ledare och kunongar som var skickade av Gud för att leda människorna på rätt väg. I nästan alla dessa fall var det inte så, utan istället var det Urstulps mantel som haft sitt finger med i spelet. Och de allra flesta berömda barderna, som framträtt på alla de finaste hoven, har varit ägare av Urstulps mantel.
Om den mystiske mannen som besällde en magisk mantel av Urstulp vetat hur mycket guld som den misslyckade manteln blivit köpt för, eller hur många som mördats på grund av girighet över den, så skulle han nog inte varit så kvick i att dräpa den stackars bortglömde Urstulp från Illomm.
(Rent regeltekniskt så gör manteln att det lysar en aura av guld-vitt ljus runt bäraren stakt nog så att man kan se framför fötterna på en själv en kolsvart natt. Auran strålar inte ut från manteln, utan omsluter både mantel och bärare, och ger dessutom en kraftig ökning till karisma eller liknande attribut.)
