VARNING! Enorm wall-of-text angående magiteori och alkemi! Läs på egen risk!
Jo, jag är väl medveten om att perpetuell indestruktibilitet är en av de mest omdebatterade alkemiska processerna som finns i boken på grund av dess luddiga formulering. trots detta skulle jag vilja spekulera lite kring den i alla fall.
Först måste vi fastställa dess exakta natur. Efter lite läsande på forumet hittade jag ett antal populära varianter.
Först är "vanlig" indestruktibilitet. Detta materials struktur är oförstörbar, och kan inte ändra form eller förstöras, med undantag för magi och dylikt. Problemet med denna variant är att det inte förklarar hur pansarvärdet på en rustning stiger, eftersom en oförstörbar rustning ofrånkomligen migrerar mer kraft än en normal. Den leder även till den del underliga fysikaliska problem. En hävstång gjord av ett pappersrör som inte kan böja sig, en sytråd som används för att hissa upp stenblock ur gruvor osv. teorier finns att eftersom en alkemisk reaktion inte helt existerar på det fysiska planet kan vapnet samexistera inuti rustningen. De sitter inte fast, men de existerar på samma fysiska plats. Detta förklaras med att energin som uppkommer i smällen måste försvinna någonstans, och om alla "naturliga" avledningsvägar är förbrukade måste de "onaturliga" vägarna utnyttjas.
Förklaring nummer två är den "självläkande" varianten. Där sluter sig skadorna så snart det hotande föremålet försvinner, men föremålets fysikaliska egenskaper förändras inte nämnvärt. Föremålet blir alltså oändligt formbart, men dess komponenter kan aldrig separeras, likt konglegerade filament. Denna variant förklarar hur allting kan ha samma skade- och pansarvärden trots att de är oförstörbara. Naturligtvis leder det till lite andra kul scenarion. Till exempel skulle man kunna dra ut en tråd guld till molekylär tjocklek utan att den går sönder, eftersom materian den består av måste hålla samman. Sadistiska fällor med oändligt tunn rakbladstråd, någon?
i mina kampanjer fungerar oförstörbarhet enligt modell ett, men jag har en sorts förklaring till varför det fungerar som det gör. Jag tänker mig att det man egentligen gör är att placera det ursprungliga föremålet i hyperdimensionell limbo, och projicerar en exakt kopia av föremålet till Mundana. Tänk er att man har ett fönster som vetter mot ett träd. Framför fönstret hänger man nu en exakt lika stor skärm, som visar en video av objektet bakom. Det är till synes där, men om man skulle försöka "öppna" fönstret skulle man inte lyckas, och om man skulle vilja skjuta trädet genom fönstret skulle man träffa skärmen.
Ett par tankenötter då:
Is. Eftersom is är lätt att få tag på och har en kristallstruktur ska det teoretiskt sätt gå att slipa dess egg till molekylär tjocklek om det är kallt nog så att den inte smälter. Efter detta lägger man en perpetuell indestruktibilitet på svärdet man karvar fram (vi antar att processen kan göras i konstant minusgrader). Hur agerar svärdet i fråga då?
Enligt modell ett ska svärdet då behålla sin kristallstruktur och egg, oavsett (naturlig) temperatur. Den blir inte blöt av att den smälter, men den blir å andra sidan lika varm som sin omgivning (creepy, om man har ett issvärd förväntar man sig att det är kallt...).
Enligt modell två skulle svärdet smälta till en pöl vatten, där inget av vattnet någonsin kan tas bort från resten. Lustigt, men inte användbart.
Om man använder sig av min metod, däremot, skulle isen vara kall för evigt, eftersom själva svärdet existerar i limbo precis som det var vid dess "förtrollande".
Vill man göra saker ännu mer komplicerade kan man lägga till ett aggregat till blandningen. Hade aggregatet lagts i ett svärd som följer modell ett skulle inga problem infinna sig. Svärdets magi skulle fungera som vanligt.
Modell två gör saker lite roligare. Skulle förtrollningen sättas i en vanlig iskub (av någon outgrundlig anledning) som smälter skulle jag anse föremålet förstört och aggregatet förstört likaså. Men om föremålet är förtrollat för att alltid sitta ihop? Är då föremålet "förstört", även om det är smält? Era tankar är välkomna.
Min egen modell gör också förtrollningar lite flummiga. Om föremålet ligger i limbo, hur kan det då "dra" filament från en kristall? Det har jag inte riktigt löst, för att vara helt ärlig.
Förklaringen för varför magi skadar oförstörbara föremål är ganska enkel. I både modell ett och två stör det magiska "offensiva" fältet det oförstörbara fältet i föremålet. I min egen teori nås det ursprungliga föremålet (som är i limbo) av magin, eftersom magi existerar även utanför det fysiska planet.
Jag har funderat på detta ett tag nu, och jag undrar mest över vad ni mer erfarna forumiter och magiteoretiker tänker om mina teorier.
Jo, jag är väl medveten om att perpetuell indestruktibilitet är en av de mest omdebatterade alkemiska processerna som finns i boken på grund av dess luddiga formulering. trots detta skulle jag vilja spekulera lite kring den i alla fall.
Först måste vi fastställa dess exakta natur. Efter lite läsande på forumet hittade jag ett antal populära varianter.
Först är "vanlig" indestruktibilitet. Detta materials struktur är oförstörbar, och kan inte ändra form eller förstöras, med undantag för magi och dylikt. Problemet med denna variant är att det inte förklarar hur pansarvärdet på en rustning stiger, eftersom en oförstörbar rustning ofrånkomligen migrerar mer kraft än en normal. Den leder även till den del underliga fysikaliska problem. En hävstång gjord av ett pappersrör som inte kan böja sig, en sytråd som används för att hissa upp stenblock ur gruvor osv. teorier finns att eftersom en alkemisk reaktion inte helt existerar på det fysiska planet kan vapnet samexistera inuti rustningen. De sitter inte fast, men de existerar på samma fysiska plats. Detta förklaras med att energin som uppkommer i smällen måste försvinna någonstans, och om alla "naturliga" avledningsvägar är förbrukade måste de "onaturliga" vägarna utnyttjas.
Förklaring nummer två är den "självläkande" varianten. Där sluter sig skadorna så snart det hotande föremålet försvinner, men föremålets fysikaliska egenskaper förändras inte nämnvärt. Föremålet blir alltså oändligt formbart, men dess komponenter kan aldrig separeras, likt konglegerade filament. Denna variant förklarar hur allting kan ha samma skade- och pansarvärden trots att de är oförstörbara. Naturligtvis leder det till lite andra kul scenarion. Till exempel skulle man kunna dra ut en tråd guld till molekylär tjocklek utan att den går sönder, eftersom materian den består av måste hålla samman. Sadistiska fällor med oändligt tunn rakbladstråd, någon?
i mina kampanjer fungerar oförstörbarhet enligt modell ett, men jag har en sorts förklaring till varför det fungerar som det gör. Jag tänker mig att det man egentligen gör är att placera det ursprungliga föremålet i hyperdimensionell limbo, och projicerar en exakt kopia av föremålet till Mundana. Tänk er att man har ett fönster som vetter mot ett träd. Framför fönstret hänger man nu en exakt lika stor skärm, som visar en video av objektet bakom. Det är till synes där, men om man skulle försöka "öppna" fönstret skulle man inte lyckas, och om man skulle vilja skjuta trädet genom fönstret skulle man träffa skärmen.
Ett par tankenötter då:
Is. Eftersom is är lätt att få tag på och har en kristallstruktur ska det teoretiskt sätt gå att slipa dess egg till molekylär tjocklek om det är kallt nog så att den inte smälter. Efter detta lägger man en perpetuell indestruktibilitet på svärdet man karvar fram (vi antar att processen kan göras i konstant minusgrader). Hur agerar svärdet i fråga då?
Enligt modell ett ska svärdet då behålla sin kristallstruktur och egg, oavsett (naturlig) temperatur. Den blir inte blöt av att den smälter, men den blir å andra sidan lika varm som sin omgivning (creepy, om man har ett issvärd förväntar man sig att det är kallt...).
Enligt modell två skulle svärdet smälta till en pöl vatten, där inget av vattnet någonsin kan tas bort från resten. Lustigt, men inte användbart.
Om man använder sig av min metod, däremot, skulle isen vara kall för evigt, eftersom själva svärdet existerar i limbo precis som det var vid dess "förtrollande".
Vill man göra saker ännu mer komplicerade kan man lägga till ett aggregat till blandningen. Hade aggregatet lagts i ett svärd som följer modell ett skulle inga problem infinna sig. Svärdets magi skulle fungera som vanligt.
Modell två gör saker lite roligare. Skulle förtrollningen sättas i en vanlig iskub (av någon outgrundlig anledning) som smälter skulle jag anse föremålet förstört och aggregatet förstört likaså. Men om föremålet är förtrollat för att alltid sitta ihop? Är då föremålet "förstört", även om det är smält? Era tankar är välkomna.
Min egen modell gör också förtrollningar lite flummiga. Om föremålet ligger i limbo, hur kan det då "dra" filament från en kristall? Det har jag inte riktigt löst, för att vara helt ärlig.
Förklaringen för varför magi skadar oförstörbara föremål är ganska enkel. I både modell ett och två stör det magiska "offensiva" fältet det oförstörbara fältet i föremålet. I min egen teori nås det ursprungliga föremålet (som är i limbo) av magin, eftersom magi existerar även utanför det fysiska planet.
Jag har funderat på detta ett tag nu, och jag undrar mest över vad ni mer erfarna forumiter och magiteoretiker tänker om mina teorier.
