Läser just nu The Religion av Tim Willocks och vi har kommit en bit kampanjen och lite bitar i mitt Kopparhavs politiska träsk har börja falla på plats och gå sönder under alla minotaurkondottiärers klövtramp Skrev lite för mig själv men tänkte att någon annan kanske kan finna inspiration elelr tycker och tänker något och vill kommentera.
#RPG/KopparhavetsHjältar
Krun respektive Efaro
Stora riken bort bortanför kartans västra kant likt persiska och partiska riken ur ett grekiska eller romerskt perspektiv. De lider dock av sämre resurser sedan förändringarna kring Golwynda. Givet tid och att de inte behövs på annan plats kan de flytta relativt mycket resurser till Kopparhavet om de skulle vilja.
## Södra kopparhavskusten
Mängder av små och halvstora stadsstater med fokus kring handel och sjöfartsplundring. En del kan vara att betrakta som rena piratstäder och en del är ickeaggressiva och handlar mycket och lever på det och undviker överfall i någon högre grad genom att vara värdefulla aktörer. Jag tänker lite som de många kolonier de grekiska stadsstaterna och fenikierna/semiterna spred ut kring Medelhavet innan Rom kom och domderade samt såklart medlehavsstadsstater under senare medeltid. Jag föreställer mig att det finns en svag gemensam kultur längs södra kusten. Den hindrar inte på något vis städerna från att plundra och stjäla varandras skepp eller lura av vandra sitt guld och silver i handel men skulle kunna tillfälligt ena dem mot ett yttre hot från exempelvis norra eller östra Kopparhavet. De skulle då kunna bilda något i stil med Felikiska edsförbundet eller de förbund som då och då uppstod bland grekiska stadsstater.
Hadasht
Ett stabilt men decimerat imperium. Sedan Felikiska edsförbundet bröt sig ur har de förlorat mycket makt inne i Kopparhavet men har en stabil landbas och handlar längs kusterna utanför Kopparhavet. Troligen blänger Hadasht, Tibor-Pendon och Nares på varandra i Erebosiska arkipelagen.
Zorakin/Pendon - Tibor
En bräcklig men givande allians. Här har jag finnit lite inspiration i Karl den stores allians med påven och jag vill minnas att någon senare fransk kung i alla fall en tid hade en liknande allians med påven. Kanske kan man om man vill ha dramatik finna inspiration i hur påvens säte shanghaias till Frankrike en tid. Min solkonung är en duktig ledare och har ett bättre grepp om sina vasaller än exempelvis Berendiens kung och uppmuntrar även en del intellektuella aktiviteter som skrivreform, underhåll av gamla bibliotek och kopiering av skrifter till nya bättre material och bindningar. Jag har också låtit mig inspireras av exempelvis Akenathon och hans upphöjande av solguden till den främste guden i panteonet, nästan som om solguden är den enda riktiga guden och de andra lägre väsen än så. Mitt i sina kulturella gärningar och förmåga att vidga sitt välde så är solkonungen också drabbad av en caesarlik megalomani och hybris. I vårt Pendon står sedan en liten tid en staty av solkonungen i kolossalformat värdig Nero. Den är större än den staty av Utu som står inne i Utus tempel i Pendon. Den är inte större än templet så många tänker inte på hur stor den faktiskt är men för den uppmärksamme med ett gott ögonmått är det uppenbart att skolkningen själv har den största statyn i hela Pendon och Zorakin. Kanske ådrar han sig gudomarnas vrede, kanske bygger han ett stort rike kring Kopparhavet.
Berendien
Frekvand av Orbonn håller sina vasaller i ett bräckligt grepp, särskilt de på östra sidan av bergen som delar tolanhavlön (och söder om bergen är det Felikiska edsförbundet som styr och ställer. Lite grand sitter han och hans svagare solriddare och duckar och försöker inte märkas mellan makter som Tibor-Pendon och Felikiska edsförbundet. I vår kampanj har solkonungen via lyckats locka en handfull kondottiärer, både landtrupper och lite krigsskepp till ingenmansland söder om Grivela. I det närmaste obemärkt har han även lyckats med lite våghalsiga chansningar även fått dit sändebud med lite förskottspengar och engagerat dessa kondottiärer. Först för att leva av bönderna norr om Lindaros och besegra lokala furstar eller slå loss dem från Lindaros inflytande samt håva in alla handelsskepp som landar i en mindre hamnknutpunkt strax innan Lindaros. Trupperna är tillräckligt stora för att inte Lindaros ska vilja gå i strid med dem men inte tillräckliga för att storma Lindaros (stadsstormning är grymt kostsamt och det överhuvudtaget lyckas). Med denna taktik har de fått furstar att en efter en bryta sig loss och bönder att flytta och belasta Lindaros. Slutligen har Lindaros förklarat sig som en fri stadsstat, fri från kungen på andra sidan bergen. Solkonungens sändebud är nöjt så och kondottiärerna håller nu på att marschera i lite omvägar för att vis aupp sig runt Lindaros med sikte på furstar och bönder söder om Lindaros oc för att göra samma manöver med Remos. Allt för att försvaga Berendien för ett kommande övertagande av så mycket som möjligt av ett svagt Berendien väster och bergen och granne med solkonungens sfär. I egenskap av fattiga efter en lång tids kamp och letande i Grivela har rollpersonerna tagit jobb hos en av kondottiärerna och ovetande blivit en kugge i det här. De verkar ännu inte riktigt insett vad förstekondottiärens syfte är men som kommandes från södra Kopparhavet tycker de rent moraliskt att fria stadsstater är en bra grej om det inte är starka civiliserade imperier som Krun, Efaro eller Jorpagna. Vad de däremot insett efter ett tag, ovana förvärvsarbetare som de är, är att de får betalt efter att arbetet är klart, inte löpande per dag eller vecka eller ens månad även om lönen räknas så. De har också efter två månader insett att “arbetet” som deras arbetsgivare ska utföra kanske är relativt stort. Nåja, det kan väl i alla fall inte vara hela fältsäsongen? De har dock blivit uppskattade av “sin” kondottiär då de med sina läkekunskaper och helande magi räddat liv och lem på många av hans soldater och nyligen även varit behjälpliga med räkenskaper och resonemang kring det brev som “deras” kondottiiär och tillika förstekondottiär skriv till kungen av Berendien och skickade via Lindaros väl medveten om att brevet där skulle läsas innan det passades vidare söderöver för att eventuellt faktiskt nå Frekvand.
Felikiska edsförbundet
Felikiska edsförbundet försöker inte hävda att de skulle vara ett rike av något slag på samma sätt som Zorakin, Berendien eller Hynsolge försöker göra. De är kort och gott ett sammansvetsat förbund av större och mindre stadsstater som inte längre ville segla under Hadashts vindar och har karvat ut ett eget hörn i Kopparhavet; ön med Tyrus, sydligaste tolanhalvön och delar av Jorden. De är på uppgång och håller gärna Hynsolge och Berendien i schack . Fria stadsstater på östra tolanhalvön passar dem fint. Det är ju rent av rekryteringskandidater. Därför kommer de uppskatta nyheterna om vad som händer på tolanhalvön och inte alls lägga sig i. I alla fall inte förrän de ska övertyga stadsstaterna om förträffligheten och tryggheten i att ingå i deras förbund som inte alls är som att lyda under en kung eller drottning.
Hynsolge
Hynsolges framtid är lite oklar. Något som liknar ett rike har brutit sig loss men Både Tyrus och Krun sneglar på dem och Krun har lite ont blod till dem sedan de blivit av med en provins till Hynsolge.
Mitt i allt detta försöker rollerna hitta sanningsbesvärjelsen och platsen där Golwyndazigguraten låg för att kunna vända den nedåtgående spiralen frånguldålder till silverålder till bronsålder till innevarande järnålder. Golvyndazigguraten var världens navel och där det starkaste kontakten med gudomarna fanns.
Något jag kan sakna lite är något strategiskt smalt område i Kopparhavet likt vårt Medelhavet vid Sicilien-Malta-Tunisien och Korsika-Sardinien-Tunisien men kanske en stark sjömakt skulle kunna nyttja södra tolanhalvön och öarna som avgränsar Andragossahavet för att styra och ställa i Kopparhavet. Erebosiska sundet med alla dess öar och passagen in och ut ur Kopparhavet liksom Vägen bort borde också vara mycket strategiska platser.
#RPG/KopparhavetsHjältar
Krun respektive Efaro
Stora riken bort bortanför kartans västra kant likt persiska och partiska riken ur ett grekiska eller romerskt perspektiv. De lider dock av sämre resurser sedan förändringarna kring Golwynda. Givet tid och att de inte behövs på annan plats kan de flytta relativt mycket resurser till Kopparhavet om de skulle vilja.
## Södra kopparhavskusten
Mängder av små och halvstora stadsstater med fokus kring handel och sjöfartsplundring. En del kan vara att betrakta som rena piratstäder och en del är ickeaggressiva och handlar mycket och lever på det och undviker överfall i någon högre grad genom att vara värdefulla aktörer. Jag tänker lite som de många kolonier de grekiska stadsstaterna och fenikierna/semiterna spred ut kring Medelhavet innan Rom kom och domderade samt såklart medlehavsstadsstater under senare medeltid. Jag föreställer mig att det finns en svag gemensam kultur längs södra kusten. Den hindrar inte på något vis städerna från att plundra och stjäla varandras skepp eller lura av vandra sitt guld och silver i handel men skulle kunna tillfälligt ena dem mot ett yttre hot från exempelvis norra eller östra Kopparhavet. De skulle då kunna bilda något i stil med Felikiska edsförbundet eller de förbund som då och då uppstod bland grekiska stadsstater.
Hadasht
Ett stabilt men decimerat imperium. Sedan Felikiska edsförbundet bröt sig ur har de förlorat mycket makt inne i Kopparhavet men har en stabil landbas och handlar längs kusterna utanför Kopparhavet. Troligen blänger Hadasht, Tibor-Pendon och Nares på varandra i Erebosiska arkipelagen.
Zorakin/Pendon - Tibor
En bräcklig men givande allians. Här har jag finnit lite inspiration i Karl den stores allians med påven och jag vill minnas att någon senare fransk kung i alla fall en tid hade en liknande allians med påven. Kanske kan man om man vill ha dramatik finna inspiration i hur påvens säte shanghaias till Frankrike en tid. Min solkonung är en duktig ledare och har ett bättre grepp om sina vasaller än exempelvis Berendiens kung och uppmuntrar även en del intellektuella aktiviteter som skrivreform, underhåll av gamla bibliotek och kopiering av skrifter till nya bättre material och bindningar. Jag har också låtit mig inspireras av exempelvis Akenathon och hans upphöjande av solguden till den främste guden i panteonet, nästan som om solguden är den enda riktiga guden och de andra lägre väsen än så. Mitt i sina kulturella gärningar och förmåga att vidga sitt välde så är solkonungen också drabbad av en caesarlik megalomani och hybris. I vårt Pendon står sedan en liten tid en staty av solkonungen i kolossalformat värdig Nero. Den är större än den staty av Utu som står inne i Utus tempel i Pendon. Den är inte större än templet så många tänker inte på hur stor den faktiskt är men för den uppmärksamme med ett gott ögonmått är det uppenbart att skolkningen själv har den största statyn i hela Pendon och Zorakin. Kanske ådrar han sig gudomarnas vrede, kanske bygger han ett stort rike kring Kopparhavet.
Berendien
Frekvand av Orbonn håller sina vasaller i ett bräckligt grepp, särskilt de på östra sidan av bergen som delar tolanhavlön (och söder om bergen är det Felikiska edsförbundet som styr och ställer. Lite grand sitter han och hans svagare solriddare och duckar och försöker inte märkas mellan makter som Tibor-Pendon och Felikiska edsförbundet. I vår kampanj har solkonungen via lyckats locka en handfull kondottiärer, både landtrupper och lite krigsskepp till ingenmansland söder om Grivela. I det närmaste obemärkt har han även lyckats med lite våghalsiga chansningar även fått dit sändebud med lite förskottspengar och engagerat dessa kondottiärer. Först för att leva av bönderna norr om Lindaros och besegra lokala furstar eller slå loss dem från Lindaros inflytande samt håva in alla handelsskepp som landar i en mindre hamnknutpunkt strax innan Lindaros. Trupperna är tillräckligt stora för att inte Lindaros ska vilja gå i strid med dem men inte tillräckliga för att storma Lindaros (stadsstormning är grymt kostsamt och det överhuvudtaget lyckas). Med denna taktik har de fått furstar att en efter en bryta sig loss och bönder att flytta och belasta Lindaros. Slutligen har Lindaros förklarat sig som en fri stadsstat, fri från kungen på andra sidan bergen. Solkonungens sändebud är nöjt så och kondottiärerna håller nu på att marschera i lite omvägar för att vis aupp sig runt Lindaros med sikte på furstar och bönder söder om Lindaros oc för att göra samma manöver med Remos. Allt för att försvaga Berendien för ett kommande övertagande av så mycket som möjligt av ett svagt Berendien väster och bergen och granne med solkonungens sfär. I egenskap av fattiga efter en lång tids kamp och letande i Grivela har rollpersonerna tagit jobb hos en av kondottiärerna och ovetande blivit en kugge i det här. De verkar ännu inte riktigt insett vad förstekondottiärens syfte är men som kommandes från södra Kopparhavet tycker de rent moraliskt att fria stadsstater är en bra grej om det inte är starka civiliserade imperier som Krun, Efaro eller Jorpagna. Vad de däremot insett efter ett tag, ovana förvärvsarbetare som de är, är att de får betalt efter att arbetet är klart, inte löpande per dag eller vecka eller ens månad även om lönen räknas så. De har också efter två månader insett att “arbetet” som deras arbetsgivare ska utföra kanske är relativt stort. Nåja, det kan väl i alla fall inte vara hela fältsäsongen? De har dock blivit uppskattade av “sin” kondottiär då de med sina läkekunskaper och helande magi räddat liv och lem på många av hans soldater och nyligen även varit behjälpliga med räkenskaper och resonemang kring det brev som “deras” kondottiiär och tillika förstekondottiär skriv till kungen av Berendien och skickade via Lindaros väl medveten om att brevet där skulle läsas innan det passades vidare söderöver för att eventuellt faktiskt nå Frekvand.
Felikiska edsförbundet
Felikiska edsförbundet försöker inte hävda att de skulle vara ett rike av något slag på samma sätt som Zorakin, Berendien eller Hynsolge försöker göra. De är kort och gott ett sammansvetsat förbund av större och mindre stadsstater som inte längre ville segla under Hadashts vindar och har karvat ut ett eget hörn i Kopparhavet; ön med Tyrus, sydligaste tolanhalvön och delar av Jorden. De är på uppgång och håller gärna Hynsolge och Berendien i schack . Fria stadsstater på östra tolanhalvön passar dem fint. Det är ju rent av rekryteringskandidater. Därför kommer de uppskatta nyheterna om vad som händer på tolanhalvön och inte alls lägga sig i. I alla fall inte förrän de ska övertyga stadsstaterna om förträffligheten och tryggheten i att ingå i deras förbund som inte alls är som att lyda under en kung eller drottning.
Hynsolge
Hynsolges framtid är lite oklar. Något som liknar ett rike har brutit sig loss men Både Tyrus och Krun sneglar på dem och Krun har lite ont blod till dem sedan de blivit av med en provins till Hynsolge.
Mitt i allt detta försöker rollerna hitta sanningsbesvärjelsen och platsen där Golwyndazigguraten låg för att kunna vända den nedåtgående spiralen frånguldålder till silverålder till bronsålder till innevarande järnålder. Golvyndazigguraten var världens navel och där det starkaste kontakten med gudomarna fanns.
Något jag kan sakna lite är något strategiskt smalt område i Kopparhavet likt vårt Medelhavet vid Sicilien-Malta-Tunisien och Korsika-Sardinien-Tunisien men kanske en stark sjömakt skulle kunna nyttja södra tolanhalvön och öarna som avgränsar Andragossahavet för att styra och ställa i Kopparhavet. Erebosiska sundet med alla dess öar och passagen in och ut ur Kopparhavet liksom Vägen bort borde också vara mycket strategiska platser.