Aldrig lirat CoC, men jag gillar settingen du presenterat. Grym bild förresten, definitivt min smak.
Jag skulle tycka det var kul med grava hemligheter som formar karaktärerna. Huset drar upp dessa hemligheter till ytan igen, och detta är en av de saker som slår riktigt ordentligt, och som också bjuder till underhållande utageranden.
Funderar också över om alla som hamnar i huset har band knutna till varandra, band som man inte vet om men som kryper fram i ljuset ju mer man interagerar mot de andra spelarna. Banden skall knappast vara positiva och kärleksfulla... Jag tycker just att belysandet av människans smutsigare sidor, dess djupaste hemligheter och mest avskyvärda drifter är något som är värt att spela en hel del på.
Hur man skall forma det hela, det är en annan fråga, men kort och gott är det ruskigt kul. Det bjuder till så mycket dialog och överraskningar som kort och gott gjuter fast spelarna på pottkanten. Funderar i banor som säger:
"Det är inte 'The Mansion' som skall göra det! Det är spelarna som skall göra det, men hjälp av 'The Mansion's'ä alla mysterier och otäckheter". Ja... Om någon förstår vad i katten jag syftar på.
Att knyta ihop rollerna i hemlighet bjuder till paranoia, och paranoia föder rädslor och "nervexplotioner", vilket enligt min erfarenhet och uppfattning kan leda till en hel del sköna "spelare vs spelare attacker". Ja, ta inte ordet attacker bokstavligt, alltså det behöver knappast vara i form av fysiskt våld, utan även psykiskt etc.
Det som pågår är att spelarnas värsta sidor hamnar i öppen dager, och ingen litar på någon, flera ting i huset, t.ex. skumma SLP's bidrar till detta på de mest oförklarliga sätt och paranoian som förut var 100% blir 110%. Ingen skall i slutändan lita på någon, alla vill stoppa dolken i ryggen på varandra, men alla räds för en dolk i ryggen. Samtidigt måste de försöka avslöja hur i hela friden detta gått till. Vem har kommit över deras hemligheter, vem iakttar dem... Vad är sanning, vad är lögn... Och vad i helsicke är det här huset för ställe?!
Ja, ett spel i den stilen skulle jag vilja ha. Paranoia är nämligen en rädsla som är lätt att ingjuta i själva spelaren. Han är ju sin RP, och om RP börjar jagas och pressas på de mest otrevliga sätt känner sig spelaren pressad. Det blir hetskt, nervöst och en salig blandning med skumraskhandlingar kring spelbordet.
... Härligt!
