Jag har tänkt att vid varje speltillfälle ha förberett en scen som spelarna får agera ut som spelledarpersoner. Tanken är att det ska dra upp nerven lite i spelet samt ge en liten bild av hur världen är. Dessutom tror jag att det hjälper ROLLspelandet då de får en annan roll att agera som. Exempel:
1) Förrförra gången kom en av rollpersonerna ut ur öknen med fullständig amnesi, men återfick minnen allt eftersom. Ett av minnena hade jag förberett en scen till där fyra spelledarpersoner som var handelsmän från olika karavaner som köpslog med varandra. De olika spelledearpersonerna hade olika resurser och olika agendor i handeln. De fyra spelarna fick ett papper att läsa in om var sin slp och fick därefter agera ut scenen/handeln. (Tanken här var att de inte riktigt förstått kulturen de hamnat i (de kom via en portal alldeles nyligen) och här ville jag gestalta den för dem, inte avslöja VARFÖR handelsmännen agerar på ett visst sätt, men väl visa ATT de gör det).
2) Förra gången kom spelarna in i en olaglig fight club och där fick två av dem gestalta var sin fajter som just höll på att puckla på varandra. Tanken här var att introducera stridssystemet så de förstod hur strid gick til i och med att de inte är helt bekanta med reglerna än (inte jag heller för den delen, har precis konverterat ett hemmabygge till gurps)
3) Kommande gång tänkte jag låta spelarna få var sin roll i en grupp som av någon anledning vill frammana en demon. Målsättningen här är att spelarna ska få ytterligare känsla för kulturen samtidigt som detta är en liten nyckelscen i skeendet i kampanjen och det är kul om de får se det ur ett annat perspektiv, naturligtvis ska de inte agera utifrån kunskapen de får i scenen med sina karaktärer eftersom de inte är där). Problemet här är att det inte blir lika dynamiskt. Jag vill ju att det ska slå an en ton och vara rätt formaliserat och egentlgien mest blir ett manus för dem att läsa up sina repliker ur (är egentlgien bara en passage där ett offer blir torterat där torteraren får lite utrymme hur han väljer att göra det). Finns det någon som har lite tips hur jag ska kunna göra det mer spelarorienterat med utrymme för ROLLspelande.
Gissningsvis är detta inte särskilt nytänkande och ni har säkert en uppsjö system, världar och kampanjer att hänvisa till, men jag är ute efter konkreta tips och förslag. Gärna omkring hur själva frammanandet kan vara uppbyggt (det kommer sluta med att de får kontakt med något väsen som visar sig vara ointresserat av att komma - typ) och hur det kan ge frihet i ROLLspelandet utan att det för den skull tappar den formliserade idé jag har med en del givna stickrepliker och formuleringar.
1) Förrförra gången kom en av rollpersonerna ut ur öknen med fullständig amnesi, men återfick minnen allt eftersom. Ett av minnena hade jag förberett en scen till där fyra spelledarpersoner som var handelsmän från olika karavaner som köpslog med varandra. De olika spelledearpersonerna hade olika resurser och olika agendor i handeln. De fyra spelarna fick ett papper att läsa in om var sin slp och fick därefter agera ut scenen/handeln. (Tanken här var att de inte riktigt förstått kulturen de hamnat i (de kom via en portal alldeles nyligen) och här ville jag gestalta den för dem, inte avslöja VARFÖR handelsmännen agerar på ett visst sätt, men väl visa ATT de gör det).
2) Förra gången kom spelarna in i en olaglig fight club och där fick två av dem gestalta var sin fajter som just höll på att puckla på varandra. Tanken här var att introducera stridssystemet så de förstod hur strid gick til i och med att de inte är helt bekanta med reglerna än (inte jag heller för den delen, har precis konverterat ett hemmabygge till gurps)
3) Kommande gång tänkte jag låta spelarna få var sin roll i en grupp som av någon anledning vill frammana en demon. Målsättningen här är att spelarna ska få ytterligare känsla för kulturen samtidigt som detta är en liten nyckelscen i skeendet i kampanjen och det är kul om de får se det ur ett annat perspektiv, naturligtvis ska de inte agera utifrån kunskapen de får i scenen med sina karaktärer eftersom de inte är där). Problemet här är att det inte blir lika dynamiskt. Jag vill ju att det ska slå an en ton och vara rätt formaliserat och egentlgien mest blir ett manus för dem att läsa up sina repliker ur (är egentlgien bara en passage där ett offer blir torterat där torteraren får lite utrymme hur han väljer att göra det). Finns det någon som har lite tips hur jag ska kunna göra det mer spelarorienterat med utrymme för ROLLspelande.
Gissningsvis är detta inte särskilt nytänkande och ni har säkert en uppsjö system, världar och kampanjer att hänvisa till, men jag är ute efter konkreta tips och förslag. Gärna omkring hur själva frammanandet kan vara uppbyggt (det kommer sluta med att de får kontakt med något väsen som visar sig vara ointresserat av att komma - typ) och hur det kan ge frihet i ROLLspelandet utan att det för den skull tappar den formliserade idé jag har med en del givna stickrepliker och formuleringar.
