Nekromanti Maska of Nyarlathotep - överksttat eller lysande?

[krank]

Efter att ha läst en recension nyligen blev jag lite nyfiken. Äventyret har ofta omnämnts som det bästa någonsin till CoC, helt lysande, etc. Men... jag blir alltid skeptisk när något hyllas.

Sålunda - vissa säger att äventyret är komplext och episkt. Andra säger att det är linjärt och förvirrat, med platta karaktärer som gör saker av ingen större orsak, och att det är lite för mycket monsterbashing för deras smak.

Jag har inte läst äventyret, men jag håller ögonen öppna efter möjligheter att köpa det.

Vad säger forumets CoC-gurus? Ligger det något i kritiken om att äventyret skulle vara linjärt och knepigt?

Två motsägelsefulla recensioner:

http://www.rpg.net/news+reviews/reviews/rev_4153.html
http://www.rpg.net/news+reviews/reviews/rev_1065.html

 

[Rävnos]

hmm ska lägga mig rätt snart så jag fattar mig kort.

Masks är precis så episkt och stort som det beskrivs. Det är nästan för stort, med alla absurt stora sidoäventyr som föreslås så skulle kampanjen ta minst 2-3 år att spela. Sedan är det bitvis precis som du säger fyllt av meningslöst monsterbashande av typen "kultister anfaller er i horder!".

Men grundplotten, upplägget och mängden arbete som ligger bakom det är coolt. New York delen(den första) är fortfarande med bland de käraste rollspelsminnena jag har.

Men det är absolut inte bäst. Mängden meningslöst slaktande av kultister gör att det inte kan bli det i mina ögon.

Skulle gissa på att snubben som dissar dem på RPG.net har haft en sugig SL. För precis som allt annat så kan Masks vara helt fel i händerna på en klåpare och ett mästerverk i någon annans händer..

"Tatters of the king" däremot! Den kampanjen är riktigt jävla ball. Men sedan har jag ju också sedan mina långa år av Delta Green en svaghet för Hast.. *erhm* He-who-is-not-to-be-named.

\Marcus som ska gå och viska "Tell me, have you seen the King in Yellow?" i örat på sin sovande sambo nu.

 

[krank]

Re: Maska of Nyarlathotep - överksttat eller lysan

Sedan är det bitvis precis som du säger fyllt av meningslöst monsterbashande av typen "kultister anfaller er i horder!".

Ho hum. Låter inte särdeles lovande.

Kanske kampanjen blir avsevärt mindre om man helt enkelt är konsekvent i att vägra den sortens äventyr? =)

"Tatters of the king" däremot!

Mjo, men det har jag ju redan =)

 

[Flurtis]

Nja inte om man läser boken *spoiler*

Observera att jag pratar om den nyaste printen av MoN (96? tror jag) i följande inlägg

Visst möjligheten finns att kasta in kultister. Dock så är den helt frivillig. Jag är till och med 98% säker på att boken utryckligen säger att man skall anpassa detta efter spelgruppens önskade spelupplevelse.

MoN är en mycket trevlig kampanj. Om den lever upp till sitt rykte som världens bästa äventyr är väll tveksamt men man måste också ha i åtanke att det publicerades första gången 1984. Hur många äventyr har kandiderat för världens bästa äventyr i 13 år? Således finns det mer modernare äventyr på spelmarknaden. Trots detta anser jag att MoN var en utmärkt kampanj. Framförallt för att den är så välgjord och detaljerad. Skulle jag ha fått den i mitt knä idag och inte kännt till dess historia skulle jag ha gett den 4,5 av 5 poäng.

Om du bara ser till spelupplevelsen finns det kanske bättre saker att lägga pengarna på. Men det ju trots allt MoN, ett guldkorn i rollspelets historia.

En annan sak som jag gillar skarpt är att äventyret inte är så rälsat vilket är en ovanlighet bland CoC produkter.

 

[Arfert]

Re: Maska of Nyarlathotep - överksttat eller lysan

Håller helt med... när vi körde Masks så tog hela kampanjen drygt 2 år... och det är lätt det bästa rollspelsminnet jag har. Spännande, episkt, folk blev sporrade att verkligen rollspela... och jävligt kul helt enkelt.

 

[Eksem]

Tja, linjärt är det verkligen inte. Jag skulle nog gillat om det var mer linjärt. Nu är det alldeles för mycket som förändras beroende på rollpersonernas agerande, och därför blir det mycket riktigt förvirrat (åtminstone för spelledaren).

Karaktärerna är stundtals platta, men det är jämfört med andra medier. Som rollspelskaraktärer är de utmärkta, flera har dubbla agendor och nästan alla har spännande egenheter.

Monsterbashingen känner jag inte alls igen. Då måste man slänga in det själv (vilket det finns verktyg för, dock). Det dök inte upp många tillfällen under kampanjen när vi spelade den där rollpersonerna befann sig i en situation som skulle gå att lösa med våld.

 

[akenol]

Re: Maska of Nyarlathotep - överksttat eller lysan

För min del är det en av de bästa spelupplevelserna jag haft (jag var spelledare), men jag kan också se att det kan gå åt skogen. Det blir ganska linjärt i den mening att man åker till ett ställe, slakter kultister får nya ledtrådar, åker till nytt ställe, slakter fler kultister osv. MEN detta är ju bara om spelledaren leder spelarna till sådana strider.

Dock anser jag att Horror on the Orient express och Beyond the Mountains of Madness är på pappret bättre kampanjer, dock har de inte blivit lika bra när jag spellett/spelat dessa kampanjer. Vad det beror på vet jag inte riktigt.

/Åke

 

[Robert Jonsson]

Re: Maska of Nyarlathotep - överksttat eller lysan

Hälften av kommentarerna säger att det inte alls är något slaktande av kutlister, den andra säger att det är massor.

Jäkligt schizofrent äventyr det här.

 

[krank]

Re: Maska of Nyarlathotep - överksttat eller lysan

Jäkligt schizofrent äventyr det här.

Mjo. Och det var lite det jag ville undersöka. Jag ville veta om det bara rörde sig om en ensam, bitter recensent som gnällde - eller om det låg något i kritiken. Tydligen är åtminstone klyftan mellan olika uppfattningar högst reell =)

 

[Flurtis]

Re: Maska of Nyarlathotep - överksttat eller lysan

Altså det hänger helt på hur SL väljer att lägga up kampanjen. MoN har öppnat möjligheten för kultisslakt men möjligheten fnns också att ta bort den här varan.

Jag tror att många missnöjda spelare har haft en SL som inte riktigt fått till balansen med kultisterna. I MoN fungerar kultisterna mer som ett verktyg för SL att justera "stridigheten i kampanjen". Ingen direkt påvärkan med andra ord.

//Flurtis

 

[Eksem]

Re: Maska of Nyarlathotep - överksttat eller lysan

Ja, det må låta lite kluvet, men det är så det ligger till. Det finns tillfällen att placera kultistslakt på många olika ställen i äventyret, men de är av random encounter-karaktär och är inget som helst krav för att storyn ska röra sig framåt. Alla kultistträffar man "måste"* dyka upp på är fruktansvärt dödliga om man ens funderar på att ge sig till känna, än mindre dra vapen.


* Själv tycker jag inte alls kampanjen är linjär. Det finns bara ett avsnitt i äventyret som rollpersonerna garanterat kommer gå igenom, och det är introduktionen. Efter det är det helt upp till rollpersonerna vart de skall ta vägen, och vad de ska göra där.

 

[Örnie_UBBT]

Re: Maska of Nyarlathotep - överksttat eller lysan

Så här:

Masks både är och har blivit den paradigmatiska CoC-kampanjen för att det är så hårt inriktat på den speltyp som CoC i original var tänkt för, nämligen detektivscenarion. Man får komma ihåg att CoC kom ut väldigt tidigt och att Masks var den första kampanjen - man förstår både när man läser första upplagan av CoC och Masks att de väldigt mycket skapades i protest mot den rådande dungeon-crawl-ortodoxin.

Detta innebär att man äventyret igen belönas om man gör sina hemläxor, läser alla unkna böcker man hittar, intervjuar alla SLPs, lägger ihop ett och ett, gör informerade fingertoppsavvägningar om när man ska bryta sig in någonstans för att leta mer ledtrådar och när man _inte_ ska göra det, förbereder sig inför varje potentiellt encounter och rent generellt agerar ungefär så som en kliniskt paranoid undersökare av ockulta fenomen borde agera. Jag känner personligen spelgrupper som har spelat på det här sättet och klarat sig igenom Masks med bara ett par dödsfall och utan att råka in i strid mer än två-tre gånger under hela kampanjen. Kampanjen är välskriven på det sättet att det alltid (och ja, jag menar alltid - läs kampanjen igen så får ni se) går att klara sig ur varje del utan att slåss eller också bara slåss i sådana situationer där man kan vinna. Däremot måste man kanske knäcka femtielva abstrakta deckargåtor för att kunna nå dit, men det är en annan sak.

Det märks alltså ganska tydligt när man läser kampanjen att strid av konstruktörerna ses som ett slags "straff" för att man inte gör sitt deckarjobb ordentligt. Som jag sa tidigare är Masks en reaktion på dungeoncrawl-stylee-äventyr: den som rusar in med dragna vapen får äta tentakel och en miljon kultister, den som kalenderbiter och inser att alla kultisterna måste genomgå sin reningsritual första helgfria torsdagen i varje månad kan ostört promenera in i deras högkvarter vid rätt tillfälle och plocka upp alla relevanta ledtrådar med lite fantasi och ett par lyckade Spot Hidden-slag.

Kort sagt: jag skulle vilja påstå att ytterlighetsppfattningarna som existerar om Masks båda har fog för sig. Man får helt enkelt inse att kampanjen är skriven i en viss tid och för en viss spelstil och med väldigt specifika idéer om "straff" och "belöning" för spelare som "sköter" alt "missköter" sig.

Så visst har den med moderna mått mätt stundtals väldigt platta SLPs (eftersom de flesta SLPs är informationsautomater som man måste mata med exakt rätt stimuli för att få rätt respons) - men det är inte narrativistiskt samberättande och teatral SLP-interaktion kampanjen är skriven för. För att nu inte låta alltför dissande så måste det också sägas att kampanjen i vissa stycken är före sin tid eftersom den har väldigt många stämningsfulla sekvenser och en hel del väldigt moderna tips till SL om hur man gör spelupplevelsen bättre (läs: skräckigare och mera paranoid).

hälsar
Örnie

 

[krank]

Re: Maska of Nyarlathotep - överksttat eller lysan

Tackar för ett uttömmande svar!

Frågan är: Går den, så att säga, att rädda? Eller, för att vara lite mer neutral, går den att anpassa till lite mer moderna sätt att spela?

Jag har själv reflekterat många gånger när jag läst igenom CoC-äventyr och grundboken att det nästan mer verkar handla om att man väljer rätt färdighet vid rätt tillfälle - ingen tanke verkar finnas vad gäller faktisk interaktion med SLP:erna, vilket gör att de stolpmanus som finns känns minst sagt forcerade.

Faller hela kampanjen samman om man helt enkelt försöker anpassa automatonerna till att bli SLP:er med mer djup?

//Krank, som gillar deckargåtor men helst kombinerar dem med gott karaktärsskådespeleri

 

[Eksem]

Re: Maska of Nyarlathotep - överksttat eller lysan

"Faller hela kampanjen samman om man helt enkelt försöker anpassa automatonerna till att bli SLP:er med mer djup?"

Alltså, de är ju knappast mycket plattare än i andra färdigskrivna äventyr, snarare tvärt om. Som jag skrev tidigare har de flesta hyfsat med personlighet och agendor. Enda problemet är väl snarare att om alla SLP spelas med sin fulla potential så skulle man aldrig bli färdig med Masks, för de är så jävla många. Det är inte fyra-fem stycken med komplexa relationer till varandra och sina föräldrar, så är det ju inte.

 

[Örnie_UBBT]

Re: Maska of Nyarlathotep - överksttat eller lysan

Ja, det går alldeles utmärkt att rädda, tycker jag. I NY-delen (och för den skull överallt man är, men mest där) finns rasmotsättningar med som en bakgrund för många SLP vilket kan användas för att fördjupa samspelet med RP, i alla andra delar är i alla fall alla "major NPCs" (både potentiella medhjälpare och antagonister) hyfsat bra beskrivna, så där behöver man faktiskt inte göra så mycket jobb.

Däremot tror jag inte Masks skulle passa så bra för samberättande i så stor utsträckning. Rollspel av typen "method acting" ser jag däremot inga hinder för - tvärtom stöder kampanjen som den är en krypande, framväxande paranoia väldigt bra. Sådant kan vara kul att rollspela!

hälsar
Örnie

 

[krank]

Re: Maska of Nyarlathotep - överksttat eller lysan

Däremot tror jag inte Masks skulle passa så bra för samberättande i så stor utsträckning.

Låter finfint - är inte något egentligt jättestort fan av samberättande...

Rollspel av typen "method acting" ser jag däremot inga hinder för - tvärtom stöder kampanjen som den är en krypande, framväxande paranoia väldigt bra. Sådant kan vara kul att rollspela!

Tackar!

Då återstår bara att hoppas på en reprint...