Tony.Meijer
Ärketeknomantiker
Hejsan, vad tror ni om den här texten som en genomgång till hur undersökningar a la 1700-tal fungerar?
Brottsplatsundersökningar
Metoderna för att undersöka brottsplatser varierar kraftigt under 1700-talet, framför allt i kvalitet. På många platser så gripper man helt enkelt närmaste person som ser skyldig ut, även om det var lite högre krav på vittnen och motiv när det kom till brott mot kronan (såsom mord).
Frankrike och få framför allt Paris var dock i framkanten med sina polisinspektörer som genomför metodiska undersökningar av brottsplatser och verkar för att hitta de faktiskt skyldiga, exempelvis så tittar de på fysiska bevis och använder i hög grad informatörer för att hitta och spåra misstänkta.
Möjligheter man har för att hitta och bevara bevis kan i korthet sammanfattas i följande punkter:
- Sårstudier (dvs genom att ta exempel av vapen och använda dessa på djur för att se om det producerar samma sorts sår som offret).
- Mindre möjligheter till obduktion (exempelvis kunde man bestämma om en person strypts innan denna hade drunknat och ofta avgöra dödsorsak, dock inte mycket mer än det).
- Spök-porträtt, dvs göra porträtt av gärningsmannen utifrån vittnesbeskrivningar.
- Reproduceringen av avtryck var också möjlig, men väldigt ovanligt.
- Viss möjlighet att avgöra vad vätskor och material är gjorda av, på alkemisk väg.
Utöver detta så hade man också en del dokument att utgå ifrån, i Paris var exempelvis pensionat och hotell tvungna att förra bok över vilka som bode där. Även pantbanker var tvungna att förra bok över vad man köpte och sålde, samt från och till vem, även om det i de flesta fall var enkelt för någon genomresande att gå under falskt namn.
I övrigt så var det vittnesmål och undersökningar av brottsplatsen själv som gällde. I vissa fall inte mer komplicerat än att man torterade ur den misstänkte ett erkännande, även om det är påväg bort i och med den mer upplysta och mer vetenskapliga synen på hur ett brott bör lösas.
Brottsplatsundersökningar
Metoderna för att undersöka brottsplatser varierar kraftigt under 1700-talet, framför allt i kvalitet. På många platser så gripper man helt enkelt närmaste person som ser skyldig ut, även om det var lite högre krav på vittnen och motiv när det kom till brott mot kronan (såsom mord).
Frankrike och få framför allt Paris var dock i framkanten med sina polisinspektörer som genomför metodiska undersökningar av brottsplatser och verkar för att hitta de faktiskt skyldiga, exempelvis så tittar de på fysiska bevis och använder i hög grad informatörer för att hitta och spåra misstänkta.
Möjligheter man har för att hitta och bevara bevis kan i korthet sammanfattas i följande punkter:
- Sårstudier (dvs genom att ta exempel av vapen och använda dessa på djur för att se om det producerar samma sorts sår som offret).
- Mindre möjligheter till obduktion (exempelvis kunde man bestämma om en person strypts innan denna hade drunknat och ofta avgöra dödsorsak, dock inte mycket mer än det).
- Spök-porträtt, dvs göra porträtt av gärningsmannen utifrån vittnesbeskrivningar.
- Reproduceringen av avtryck var också möjlig, men väldigt ovanligt.
- Viss möjlighet att avgöra vad vätskor och material är gjorda av, på alkemisk väg.
Utöver detta så hade man också en del dokument att utgå ifrån, i Paris var exempelvis pensionat och hotell tvungna att förra bok över vilka som bode där. Även pantbanker var tvungna att förra bok över vad man köpte och sålde, samt från och till vem, även om det i de flesta fall var enkelt för någon genomresande att gå under falskt namn.
I övrigt så var det vittnesmål och undersökningar av brottsplatsen själv som gällde. I vissa fall inte mer komplicerat än att man torterade ur den misstänkte ett erkännande, även om det är påväg bort i och med den mer upplysta och mer vetenskapliga synen på hur ett brott bör lösas.
