Re: Mass Effect 2 (möjlig spoiler?)
Svaret är
spolierfyllt för både Dragon Age: Origins och Mass Effect 2.
--
DAOs slut tycker jag lider av att det är för långt, för opersonligt, för intetsägande och var rätt trist. De ville få krigskänsla, jag fick skirmishkänsla på sin höjd. Man gick från en skirmish till nästa, och nästa, och nästa. Bossfighten krävde ingen finess. Ergo - SPELARENS roll gjorde ganska lite medan simulerade tärningsslag gjorde mycket.
Vilket är motsatsen i Mass Effect 2, där det är i princip enbart spelarens val som avgör slutet. Du måste fatta dem från tidigt i spel med klimax under själva Suicide Mission när du allokerar personal för uppgifterna. DINA val JUST NU spelar roll.
Jag håller med om att storyn är lite svagare i ME2 än ME1 av de skäl du tar upp. Men jag visste om att det skulle vara så och att fokuset i ME2 var att bygga ett team som var motiverade nog att offra sig vid behov. Casey Hudson (chefen för ME2) har sagt flera gånger att det är ett ändrat fokus i ME2 mot dels mer action, dels mer relationer med ett större team (potentiellt 10 (eller 11) team mates). Och det tycker jag spelet har lyckats bra med.
Jag gillade både Thane och Garrus som kärleksobjekt för FemShep. Så det är väl nog rätt personligt misstänker jag. Garrus är fö den karaktär som med sin lätta, nästan brittiska, sarkasm får mig att skratta mest (före Mordin).
Men det finns iaf 3+1 relationer för MaleShep och FemShep vardera, vilket jag tycker är bra. I min master-save (där alla följeslagare överlevde) så hade jag i ME1 relation med Liara och i ME2 Miranda. Båda dessa val skall tydligen få konsekvenser i ME3, så det blir spännande.
I min senaste spelgenomgång avled alla, inklusive Shepard. Det var snyggt, dramatiskt och häftigt. Jack överraskandes när Occulus sköt en laserstråle genom Normandy och henne - hon var död innan kroppen nåde golvet och henne upprullade ögon var läskiga. När Normandy kraschar mot bråte utan kinetic barriers så får Thane en balk genom kroppen och spetsas mot väggen i en korridor. När Normandy möter Collector Ship sprängs maskinrummet i en dramatisk sekvens där Tali försöker hejda explosionen men inser det hopplösa, vänder sig om och flyr, men disintegreras av en eldboll.
Väl kraschlandade ger jag Garrus uppdraget att klättra i ventilationsschackt och Mordin uppgiften att leda Team 2 (Miranda protesterar högljutt). Garrus dör av en raket i huvudet när gruppen har återsamlats och kämpar om att få igen en kärvande dörr.
Grunt skickas med de räddade besättningsmännen och dör heroiskt medan besättningsmännen lyckas rädda sig ombord på Normandy.
Mordin fortsätter att leda Team 2 för att hålla försvarslinjen och Miranda får agera Biotic Shield. Hon blir svagare och svagare och med bara några tiotals meter från målet orkar hon inte och tappar fokus. Jacob, som håller rear guard, hinner tack vare detta inte in i skydd innan en Seeker Swarm på någon sekund omfamnar honom och lyfter iväg honom i skyn, tillsammans med ett avgrundsvrål (mycket obehagligt!).
Under Biotic-sekvensen har Mordin rapporterat löpande och det går uselt, citat som "Blood!" och "Pinned down!" till "They are too many, hurry Shepard!" ekar i headsetet. Väl framme vid återsamlingsplatsen stänger gruppen in sig men Mordin blir skjuten i magen. Shepard kommer och hjälper till när ett Bring-Marco-To-Tears-Moment infinner sig där Mordins sista ord blir "Tell them, tell them... I... I held the line." varpå Mordin är borta.
Samara lämnas för hålla försvaret medan Shepard, Zaeed och Miranda avancerar mot basens kärna. Efter utfört uppdrag rasar plattformarna samman. Shepard kvicknar till och haltar bort mot Zaeed som ligger i ett hörn. Han är helt slapp och fullständigt stendöd (kudos till Biowares animatörer - Zaeed var verkligen död-slapp). Vänder mot Miranda som ligger under bråte, Shepard knuffar bort bråten, Mirandas arm lyfts för att ta emot Shepards och med hjälp sätter hon sig mödosamt upp... och dör i Shepards armar! (Jävla Bioware, ni lurade mig så snyggt!)
Under reträtten mot Normandy får Shepard reda på att Samara inte överlevde försvaret och jag hoppar över en avgrund och halvmissar och hänger i öppningen till Normandy. När Joker skall dra upp Shepard träffas Joker av skottlossning och tappar taget om Shepard, som med några sista ord faller ned den mycket-snart-exploderande basen (Shepard perm-dead). End-briefing sker mellan Illusive Man och Joker.
Dramatiskt och skitbra. De korta dödsscenerna med karaktärerna gav nerv och känsla, det var både brutalt och vackert. Tog spelet en nivå till. Att spela en gång för att medvetet göra klantiga val och bara se och uppleva slutet är något jag rekommenderar.
(och ordningen hur folk dör är delvis också beroende på Shepards val, speciellt vilka h*n tar med sig på uppdragen)
Jack Wall, kompositören, förtjänar beröm då jag tycker att soundtracket till ME2 är fantastiskt lysande och perfekt för spelet och för byggandet av drama. Exempel finns här:
http://www.youtube.com/watch?v=VTsD2FjmLsw
