Beror på..
Beror på spelarna. Om man har spelare som verkligen går in för att spela rollerna och nästan upplever det som händer kan "vardagshändelser" (läs: icke-alltför-orimliga/övernaturliga händelser) bli hemska; flickvännen blir misshandlad/våldtagen, mormor dör i cancer, brorsan tar en överdos..
Tillochmed "subtila" varianter; lillasyster/rebelliska dottern börjar med droger, bästa kompisen hänger ute på stan med "fel typer", farsan blir skuldsatt upp till öronen - fungerar, men bara på spelare som går in i sina roller som sagt.
Tyvärr blir den här metoden RIKTIGT USEL om man applicerar den på en "oseriös" spelgrupp.. Ibland rent utav komisk.
I andra fall brukar spelarna lätt tröttna på gibb-skräck; det halvuppätna liket på mattan, grannen som är ute och klipper gräsmattan, bara för att i nästa sekund försvinna i ett moln av blod, medan "are you afraid of the dark?"-skräcken håller länge; dörren som aldrig vill stängas, saken som lever om på vinden, de klafsande stegen ute på bron när man försöker sova.
Det är nog upp till SL att "stämma av" spelgruppen och se vad det är som just de tycker är hemskt, men ett hett tips som jag upplever fungerar bra och som jag gärna använder mig av är återkopplingar till verkligheten. Scenarion som kommer så nära verkligheten att spelarna börjar undra om det verkligen kan hända/ha hänt.. Fungerar naturligtvis bäst i en nära miljö; Nutid, västvärlden, dock inte nödvändigtvis Sverige.
En VARNING till ovanstående är att spelarna, om de är rädda på riktigt, alltså inte "fear by entertainment" utan RIKTIGT rädda, eller är deprimerade/nedstämda kan det vara rent farligt (läs: icke-rekommenderat) att applicera en miljö som både är dyster och ligger nära till hands.
//MiDNiGHT.