Nekromanti Med ljus och lykta

[Rickard]

Skymningsdimman har lättat och automobilerna börjar återigen rulla på Londons gator. Lälarna ålar sig fram längs med takutsprången och kastar sitt bleka sken på myllret av kepsar, höga hattar, piffiga uppsatta frisyrer och stora skärmhattar. Musik, sång och skratt flödar på stadens bakgator och kreatörernas klädesplagg och förkastade poesiskrifter blir målet för blårarnas lekar.

Nattlivet tar fart och stora skyltar av gaslampor och neon försöker inbjuda de förbipasserande att ta del av de nöjen som finns. En automobil tvärnitar framför en springsjas. Ut ur fönstret sticker en svartmuskig man ut sitt huvud, bolmande på en stor cigarr och ryter åt den stackars flickan som nästan blev överkörd. Några av småfolket, de som innan skymningsdimman var småfåglar, tar tillfället i akt och dansar runt på motorhuven. Stearinljuset i bilens lykta gör att deras taniga kroppar kastar avlånga skuggor över plåten.

Tre personer har sökt sig till ett solkigt hak på en lugnare gata. Utanför flyter det kroppar i Themsen, skörden från de som utnyttjat dimmans framfart. Inga av dessa tre känner varandra sedan tidigare, men har blivit sammanförda av ett och samma föremål. Stojet runtomkring dem trängar sig på. En absintherusig lord fumlar över deras bord; cylinderhatten ramlar av och sabeln spretar lite extra mycket. Han återförenar sig skrattande med de konstnärer och horor som är hans sällskap som lockats av hans pengar. De tre återgår till sina funderingar kring vad föremålet är för något.

Med ljus och lykta är ett deckarspel försatt i förra sekelskiftets London, blandat med övernaturliga företeelser och 1930-talets teknologiska framfart. Galenskapen hägrar på gatorna, och även i ditt sinne.

I filen finns:
En femtonsidig bok
Tre scenariouppslag
Inspirationskällor
En lista på olika slut
En lista på nöjen för adeln
Ett rollformulär

/Han som snackade om spelet i vrållådan och tänkte dela med sig av ett projekt som han i princip har övergivit

 

[EvilSpook]

Vet inte riktigt vad syftet med tråden är - men eftersom den här texten förmodligen har rakt motsatt effekt på mig än den tänkta (?), vill jag lämna lite feedback.

1) Riotmind syndromet: Texten är högtravande och flyter dåligt. Uttryck och ordval antyder att man använt ett språk som man inte riktigt behärskar. I sin iver att skriva en målande/engagerande beskrivning flackas det hit och dit och jag får inget riktigt sammanhang. Stilen växlar mellan vardagsspråk och ålderdomliga uttryck helt slumpmässigt.

2) Vulgo realism: Man nämner svepande bl.a. absinthdoftande rikemän, lik och horor, på ett vulgärt och opersonligt sätt. För mig antyder det att man vill ge ett mer vuxet och världsvant intryck. Istället förmedlar det bilden av att författaren är ung, omogen, provocerande eller helt enkelt saknar social insikt för en text avsedd för främmande människor. Samma sak (om än lindigare) som våldtäkts eller äckelskildringar alltså - det bör göras med försiktighet och finess om det är i offentliga sammanhang.

Punkt 2 förstärks av punkt 1. Om det varit ett tryckt spel hade jag lagt ifrån mig det, om texten funnits på baksidan eller insidan. Med en ton och ett språk från Jeeves & Wooster hade effekten varit den omvända för mig.

Det ovanstående kanske är helt medvetet? Annars hade det givetvis kunnat ändrats av en vettig korrekturläsare.

//EvilSpook

 

[Rickard]

Att bli jämförd med Riotminds texter är verkligen svidande kritik. Kan du ge exempel på där jag blandar ålderdomliga och moderna ord?

/Han som gjorde tråden mest för att visa upp ett annorlunda (unikt?) rollspel som nu är lagt på is

 

[EvilSpook]

Att bli jämförd med Riotminds texter är verkligen svidande kritik.

Hehe.. det finns givetvis långt värre dissningar än så..
Samtidigt var väl syftet att lämna kritik som jag är övertygad om att du kan och kanske till och med vill ta del av. Jag tror också att mina preferenser kanske är ett större problem än ditt språk i det här fallet.

Oavsett så...

Det här är språk jag tycker är alldagligt:
"..kepsar, höga hattar, piffiga uppsatta frisyrer och stora skärmhattar".
"..Musik, sång och skratt flödar på stadens bakgator och"
"..Nattlivet tar fart och stora skyltar av gaslampor och neon"
"..tvärnitar framför en springsjas. Ut ur fönstret sticker en svartmuskig man ut sitt huvud, och ryter åt den stackars flickan som nästan blev överkörd".
"..Tre personer har sökt sig till ett solkigt hak på en lugnare gata. Utanför flyter det kroppar i Themsen",
"..Stojet runtomkring dem trängar sig på".
"..cylinderhatten ramlar av och sabeln spretar lite extra mycket".
"..De tre återgår till sina funderingar kring vad föremålet är för något".

Och det här är exempel på sånt jag tycker låter ålderdomligt:
"..Skymningsdimman har lättat och automobilerna börjar återigen rulla på Londons gator."
"..Lälarna ålar sig fram längs med takutsprången och kastar sitt bleka sken på myllret av..."
"..kreatörernas klädesplagg och förkastade poesiskrifter blir målet för blårarnas lekar".
"..försöker inbjuda de förbipasserande att ta del av de nöjen som finns".
"..En automobil"
"..bolmande på en stor cigarr"
"..Några av småfolket, de som innan skymningsdimman var småfåglar, tar tillfället i akt och dansar runt på motorhuven".
"..skörden från de som utnyttjat dimmans framfart".
"..Inga av dessa tre känner varandra sedan tidigare, men har blivit sammanförda av ett och samma föremål".
"..En absintherusig lord fumlar över deras bord; Han återförenar sig skrattande med de konstnärer och horor som är hans sällskap som lockats av hans pengar".

//EvilSpook

 

[Rickard]

Bra, det ska vara lite så. Tack för att du tog dig tid. Det uppskattas.

/Han som ska ta det andra i beaktande och skärpa till sig där

 

[Fiktionslek]

Jag tycker det låter som ett mysigt spel!

Om du ska arbeta vidare på texten kan du pröva att stryka alla adjektiv och sedan reintroducera dem ett och ett för att se om de verkligen behövs. Oftast vill man som författare precisera hur något är, men läsaren vill liksom också få lite utrymme. I "solkigt hak", t.ex., behövs inte solkigt. Hak bär redan med sig allt vad solkigt tillför. Pröva att använda fler enkla och korta meningar.

Sen tycker jag att texten behöver bättre styrsel. Tänk på hur filmer introducerar miljöer – de följer oftast nån som går eller åker. Det ger läsaren nåt att hänga upp miljöerna på, så det kan du pröva.

Dina bästa vapen i texten tycker jag är lälarna och blårarna. De är grymt kraftfulla för att läsaren bara nästan känner igen orden. Läckert! Men använd dem inte i samma stycke, utan låt det bli lite andrum emellan.

Till sist tror jag du har lite väl mycket uppräkningar. Det är vanligt att man har när man skriver de första utkasten av en sån här text, för man vill liksom få med så mycket. Pröva att stryka några av upprepningarna.

Föreslår

Christian

 

[Rickard]

Grejen är att det här var en text som jag forcerade fram till Fenix för en massa år sedan. Jag hade en viss begränsad mängd för att få med så mycket som möjligt. Fast du har helt rätt i din kritik och jag borde ha nöjt mig med less is more.

Det här är ingen text som kommer att vara i spelet, då världen byggs upp av påståenden. Påståenden som spelledaren sedan ska använda sig av för att göra scenarion.

Jag gillar själv lälar och blårar. Främst vad de bidrar med till spelkänslan när jag speltestade, nämligen känslan av surrealism. Det var en besynnerlig främmandekänsla som jag fick i magen när jag spelade det, nästan som att spelet levde ett eget liv. Fast på något sätt så kände man ändå igen det främmande.

/Han som älskar när folk påpekar saker om hans texter för det innebär att han kan utvecklas i att skriva ... och det var många tänkvärda saker att suga i sig