Ymir said:
sapient said:
Oh ja, det finns det utan tvekan. Men det är i regel inte alls de som är föremål för diskussion - eftersom de idag, tack och lov, är ovanliga.
Jodå. Just de exempel jag tog upp på genusmässigt problematiska tropes har jag diskuterat många, många gånger.
Jo, ja. Taskigt skrivet av mig - jag ville snarare skriva att det är den värsta änden av stereotyper och tropes som inte är vanliga idag. De du nämner är mycket riktigt förekommande, men jag ville också ha lite mer tid på mig att fundera över vad jag tycker om det innan jag svarade...
Det fanns ju en diskussionen om prinsessan Leias roll, för ett kort tag sedan. Rollen är ju mycket riktigt en damsel in distress i både IV och VI. Men samtidigt en som kan ta saken i egna händer och förvandlas till action girl, i flera situationer. I film VI är hon dessutom i distress-situationen till följd av att hon är en action girl och hon är med och dödar the BBEG. I femte filmen är hon ledare för rebelrörelsens motstånd på Hoth, för att efter evakueringen bli ett menlöst, överflödigt kvinnligt bihang till handlingen.
På så sätt tycker jag många gånger idag att tropes är mer sammansatta. Men ja, det finns exempel på riktigt dåliga grepp.
Bra exempel på det är ju just Josh Wedon. Jag håller helt med om bilden av honom som du ger. Han "kommer undan" med saker som hade mött betydligt mer berättigad kritik om det kommit från andra.
Ymir said:
Nu blev det där väldigt babbligt, men jag hoppas jag lyckades föra någon form av resonemang.
Mer än väl. Jag tror faktiskt vi är överens i stort, om kanske inte i allt smått...
En del tropes är så pass allmänna till sin natur att det kan vara svårt att inte åtminstone tangera dem, i t.ex. längre serier som behöver nya stories och nya vinklingar till varje avsnitt. Andra är så pass specifika att de borde gå att undvika helt.
Ymir said:
Jag ville egentligen inte diskutera det här, bara använda det som ett exempel på mitt resonemang, det var därför jag mycket noggrant undvek att skriva om min egen åsikt i frågan. Du för ett bra resonemang men jag håller inte med om alla delar av det; dels för att slöjan särskilt i västvärlden arguably har en funktion -som- subjektskapare genom att säga "titta, här är jag och min identitet", dels för att jag inte riktigt köper biten om kvinnlig avkläddhet som empowering. Pudelns kärna, som du inte adressar alls, är -skillnaden- i hur mycket hud män kontra kvinnor tillåts/förväntas uppvisa. det är existensen av denna -skillnad- som jag menar i grund och botten gör att västerländska kvinnor -visas upp- i samma mån som muslimska -döljs-, och båda fenomenen kan då mycket väl vara ungefär lika objektifierande. Visst har slöjbruket i den muslimska världen en lång patriarkal kontext, men det har -uppvisandet- av kvinnor i Europa också; förr var det korsetter, djupa dekolletage, enormt påkostade otympliga klänningar, you name it, idag må det vara avslöjande aftonklänningar, hotpants, korta kjolar, eller bara den allmäna tendensen att tjejers kläder är små och tajta medan killars är stora och pösiga, men tendensen finns där, och den är mycket tydlig, och den är problematisk.
Jo, jag håller i stort med dig, till en viss punkt. Det var framför allt för att spara tid som jag inte utvecklade mer. Visst är det så att i realiteten kan hijab, burka, niqab et.c. fungera som en identitetsmarkör, och därmed subjektsskapande, i en kontext där den är ovanlig (och dessutom numer ifrågasatt). Men det är ju mer en effekt av att vi blandar ett tillstånd där en av normerna råder, med enstaka fall av den andra. Så det kändes som en bisak till att jämföra normerna "i sig".
Och som jag skrev, det är inte alltid målet med framsteg har blivit vad man avsett. Jag håller helt med om att avkläddhet inte plötsligt uppstod på 60-talet som ett resultat av den flummiga rörelsen för "fri kärlek". Men det var snarare försöket att låta kvinnan återta kontrollen över nakenheten, som uppstod då.
En hel del av den traditionellt kvinnliga klädseln, snäva kjolar, höga klackar, formskurna blusar et.c. är ju som du skriver avsedda att framhäva. Men hotpants är snarare motreaktionen. (Ja, till nån brittisk modeskapare, som f.ö. också låg bakom minikjolen, tog upp dem som hennes skapelse... Minns inte hennes namn nu.) Men den hemmagjorda versionen som idag kallas Daisy Dukes (efter den kvinnliga rollen i Dukes of Hazard) är ju ursprungligen just hemmagjord.
Under 1960 och 70-talen väckte dessa också uppmärksamhet och beklagades, för att vara för avslöjande. Men där kvinnan som klädde sig i dem därför valde sättet och graden av naken hud. I någon mån var det därför lika subjektsskapande och kontroversiella.
Men med Daisy Duke, som plagget sen uppkallades efter, så exploaterades ju precis samma sak. Det ändrar ju förutsättningarna. (Inte minst därför att det bidrar till "normalisering".)
Så ingendera är möjligt att "frysa" i ett visst ögonblick. Det som ett tag var frigörande och subjektsskapande, är i nästa en industriell massproducerad och normaliserad vara.
Jag tycker därför inte att tendensen är lika glasklar, som du beskriver den. Dels tycker jag det finns en trend med mer eller mindre avklädda män också. Linnen, shorts, bar överkropp osv.
Och hur mycket av den kvinnliga avkläddheten är idag iscensatt av starka kvinnliga artister, naturligtvis för att väcka uppmärksamhet, men på deras villkor, snarare än ett mode som kvinnliga konsumenter anammar, kanske rent av för att deras pojkvänner vill det?
Rent praktiskt går kanske inte ens en sån gräns att dra. Det som är stärkande för en, drar en annan på sig med motvilja och under övertalning.
Dagens verklighet är fragmenterad och motsägelsefull. Om man då
väljer att se en viss trend framför en annan, så kan man alltid bli anklagad för att detta val beror på ens ideologiska inställning. Alltså ungefär "du ser kvinnlig nakenhet som problematisk, för att ...".
Visst är det så att det finns ett mode, som betraktas inte bara som acceptabelt utan rent av sensuellt och vackert, som låter kvinnor framhäva nakna fötter, medan män med sandaler betraktas som "nedklädda". Men det är inte heller konstigt att du upplevde det på ett Casino i Monaco. En (av många) representanter för en viss (vi skulle nog båda kalla den "ålderdomlig") syn.
Det finns andra idag.
Men detta börjar föra bort från ämnet, är jag rädd. Även om avkläddhet på omslag har varit en bärande del av flera genusdebatter, tror jag inte att analysen av våra upplevelser i världen idag bör få ta över helt. Inte utan återkoppling, och jag kan inte komma på någon just här. Så det är nog dags att dra streck för det här inlägget nu.