Ett bra exempel på en liknande historisk figur är William Marshal, som var en lusfattig riddare som jobbade sig upp genom att vinna en stor mängd torneringar, och slutade sin bana med att gifta sig med Isabel de Clare, arvtagaren till greven av Pembroke. Det finns rätt mycket skrivet om honom, och det är en rolig filur hur som helst.
Det viktigaste i den här situationen är att det finns en skillnad mellan
ägande och
kontroll. Rollpersonen kommer inte att äga marken, men han kommer att få kontroll över den så länge han är gift med frun. Under normala förhållanden är detta en rätt försumbar skillnad; han har fortfarande rätt att göra lite vad han vill med inkomsterna. Barnen kommer att ärva både hans och fruns egendomar (och detta är i sin tur omgärdat av en massa lagar och traditioner).
Skulle hon dö innan de har hunnit få barn blir det trixigt. Jag och Quadrante verkar ha lite olika uppfattning här; min teori är att kungen delar ut det till nån han vill gynna, hans är att någon släkting tar det. I praktiken -> instant konflikt och rollspelsscenario
Allvarligt, troligen kommer både kungen och släktingen hävda att de har "rätt", och sen uppstår mycket groll och tandagnisslan. Din rollperson har nog också möjlighet att ge sig in i debatten, men har en sämre utgångsposition i så fall. Sen gäller det bara att hitta allierade bland övriga adelsmän, förhandla, bedriva utpressning osv... sånt kan man göra mycket roligt av.
Heraldiken då - den följer i stort sett egendomarna. Det viktiga i heraldik, efter att den har tappat lite av kopplingen till slagfält, är nämligen att visa vilka förläningar man har kontroll över; hur "fin" man är. Grundregeln är att om två personer som båda äger land gifter sig, så slås deras vapen ihop. Om bara killen har land behåller han sitt vapen oförändrat.
Det trixiga är när killen inte hade land från början. I det fallet vet jag inte riktigt vad som händer. Om din kille hade blivit tilldelad ett vapen innan slår man troligtvis ihop hans gamla "landlösa" vapen med fruns, men det är också möjligt att han tar över fruns vapen oförändrat. De här reglerna är lite av efterkonstruktioner också; under medeltiden gjorde man lite som det verkade bra och praktiskt.
Själva sammanslagningen sker på lite olika sätt; antingen genom att vapnen målas upp sida vid sida, killens till vänster och tjejens till höger (här har jag sett både att man ritar upp
halva vapnet på var sin halva, eller tränger in vapnen i var sin del), eller också med kvadrering, dvs att man delar upp skölden i fyra lika stora delar och ritar dem i varannan del. Killens vapen ska vara uppe till vänster (och nere till höger, givetvis).
// Härolden, gör skäl för sitt namn
