Nekromanti Medeltida avståndsvapen

Måns said:
Krille said:
Just att vilken bondlurk som helst kunde använda armborst gjorde vapnet rätt opoppis hos aristokrater och kyrkan. Det gjorde ju att vilken bondlurk som helst plötsligt var på samma nivå som coola riddare, och det kunde man ju inte tolerera.

Fanns det andra vapen (alltså inte bara avståndsvapen) som hade samma "rykte"?

Spjut och stångvapen i allmänhet är "bonniga". Fint folk använder dessutom hellre svärd än tex. yxor.

Ang. avståndsvapen så sägs det att gutarna använde tidigt varpa i strid, dock så har jag inga belägg för det.
 
Armfelt said:
Måns said:
Krille said:
Just att vilken bondlurk som helst kunde använda armborst gjorde vapnet rätt opoppis hos aristokrater och kyrkan. Det gjorde ju att vilken bondlurk som helst plötsligt var på samma nivå som coola riddare, och det kunde man ju inte tolerera.

Fanns det andra vapen (alltså inte bara avståndsvapen) som hade samma "rykte"?

Spjut och stångvapen i allmänhet är "bonniga". Fint folk använder dessutom hellre svärd än tex. yxor.

Ang. avståndsvapen så sägs det att gutarna använde tidigt varpa i strid, dock så har jag inga belägg för det.

Jag har visserligen för mig att i vissa fäktmanualer från senmedeltid/renässans framställs hillebarden som det bästa och mest användbara vapnet, lika värdigt som svärdet.
 
Bobby Magikern said:
Jag har visserligen för mig att i vissa fäktmanualer från senmedeltid/renässans framställs hillebarden som det bästa och mest användbara vapnet, lika värdigt som svärdet.

Det är nog lite farligt att påstå att ett specifikt vapen är det "bästa" och "mest användbara". I vissa lägen kan hillebarden vara bra, men i andra väldigt otympligt, det finns många faktorer som spelar in.

Vad menar du med lika värdigt? Visst bars det länge av lägre befäl, men det har fortfarande inte samma status som svärdet, vilket även den högsta av adel brukade.
 
Stavslungan var ytterligare en variant.
Användes en hel del i belägringar för att kunna kasta större stenar med bättre kraft och räckvidd.
Enklare än en vanlig slunga att få iväg projektilen i rätt riktning, men det krävdes nog en hel del skicklighet för att få riktig bra precision.

* Enkel att tillverka
* kan användas som påk i närstrid
* Kraftfull. En lång (1,5 till 2 meter lång) stavslunga kan kasta knytnävsstora stenar (eller granater) en riktigt bra distans.
 
Ulfgeir said:
Medeltida långbågar som användes i krig, BÖRJADE på 90 punds styrka (ca 40-45 kg).

Jag är säker på att vi kan hitta rätt många källor som säger olika saker, men det jag ville få fram med texten är hur överlägsen den Mongoliska komposit bågen var i jämförelse med andra bågar. hur länge kan den ha existerat? Minimum 1000 år innan något annat projektil vapen blir dess överman, rätt coolt!
 
Armfelt said:
Bobby Magikern said:
Jag har visserligen för mig att i vissa fäktmanualer från senmedeltid/renässans framställs hillebarden som det bästa och mest användbara vapnet, lika värdigt som svärdet.

Det är nog lite farligt att påstå att ett specifikt vapen är det "bästa" och "mest användbara". I vissa lägen kan hillebarden vara bra, men i andra väldigt otympligt, det finns många faktorer som spelar in.

Vad menar du med lika värdigt? Visst bars det länge av lägre befäl, men det har fortfarande inte samma status som svärdet, vilket även den högsta av adel brukade.

"Bästa" är ett väldigt vanskligt omdöme, ja. Dock rörde sig fäktmanualens författare i en värld där det var lättare att svänga sig med den sortens omdömen. Hans bedömning, alltså, inte min.
 
Svärd är ju lätt det vapen som är lättast att använda. Det är en pinne som är vass så överallt som möjligt och så balanserad som möjligt liksom. Dock är svärdet extremt dyrt. Det går åt mycket metall, tid och en vettig smed. Dem är dessutom rätt ömtåliga(beror dock på vilken tid och kultur vi snackar om) jämfört med många andra vapen(och sedan dyra att laga).
Dock inte sagt att det inte är svårt att bemästra svärdet fullt ut(kan ju dock inte sägas om andra vapen heller), men det råder ingen tvekan om att en yxa är ett effektivare, men svårare vapen(det får mera kraft, är bättre att parera med och är obalanserat(vilket är bra, men gör det svårare att använda) och är bara vasst på en liten del). Dock förlorar man ju hela grejen med att stöta(sticka).

Det jag skulle säga är lättast att använda är nog pikar, dock fullständigt värdelöst om man inte står i formation. Samma sak med oräfflade skjutvapen.
Spju är också bra. Det är lätt att använda, svårt att bemästra och extremt effektivt i dom flesta miljöer om det används rätt. Dock kan man bara sticka med det(eller slå, men det ger inte så mycket kraft). Det svåra är att det kräver utrymme för fotarbete.
 
Nu tar jag information från minnet så ta allt med en nypa salt. Om du verkligen vill, så kan jag gräva fram informationen. Information som är en del av de efterforskningar som jag gjorde till Matiné.

Måns said:
Krille said:
Just att vilken bondlurk som helst kunde använda armborst gjorde vapnet rätt opoppis hos aristokrater och kyrkan. Det gjorde ju att vilken bondlurk som helst plötsligt var på samma nivå som coola riddare, och det kunde man ju inte tolerera.

Fanns det andra vapen (alltså inte bara avståndsvapen) som hade samma "rykte"?
Grejen med vapen och rustningar var att det var en kapplöpning (en upprustning, höhö) dem emellan. Bra rustning skapade nya vapen för att slå igenom dem, som i sin tur skapade nya rustningar. Armborstet tog död på rustningseran på grund av dess genomslagskraft. Yxan ansågs annars vara brutal.

Pilbågar kunde skjuta runt 4-6 pilar per minut. Armborst runt 2.

Slungor hade jag problem med i systemet på grund av dess stora räckvidd. Jag baserade en stor del av vapenbonusen på räckvidden och det gjorde att slungor i Matiné skulle vara minst lika bra, om inte bättre, än pilbågar.

Svärd är ju lätt det vapen som är lättast att använda. /.../ Dock är svärdet extremt dyrt. Det går åt mycket metall, tid och en vettig smed.
Smeder. En gjorde bladet, en hjaltet, en satte samman allt. Det fanns säkert någon mer hantverkare inblandad. Typ en putsare. Orkar inte läsa men kolla länken. :gremsmile:

/Han som sprider hörsägen
 
Pilbågar i händerna på en skicklig skytt var snabbare än så. 10-15, snarare.
Det där låter som siffror från slagfält, där de bara sköt utan att sikta. Men jag kan ha fel, så jag backar gärna. :gremsmile: Jag minns inte vilka böcker jag läste om medeltida strid så jag har inga källor. Hemma har jag dock dem nedskrivna.

/Han som tycker det låter kort med sex sekunder per skott
 
Han said:
Pilbågar i händerna på en skicklig skytt var snabbare än så. 10-15, snarare.
Det där låter som siffror från slagfält, där de bara sköt utan att sikta. Men jag kan ha fel, så jag backar gärna. :gremsmile:

/Han som tycker det låter kort med sex sekunder per skott

Ja, det var det jag tänkte på. Med en ensam skytt som försöker precisionsskjuta... har jag ingen aning, faktiskt. Din siffra kan kanske vara rimlig där.
 
Han said:
Om du verkligen vill, så kan jag gräva fram informationen. Information som är en del av de efterforskningar som jag gjorde till Matiné.

Det skulle jag verkligen uppskatta.

Han said:
Armborstet tog död på rustningseran på grund av dess genomslagskraft.

Var det så? Jag trodde att det var krutvapnet som gjorde det och att armborstet visserligen rubbade balansen men inte tillräckligt. Och inte ensamt. Det dör ju upp en massa otäcka tvåhandsvapen mot medeltidens slut som kunde slå igenom rustning, på olika sätt. Var armborstet så mycket värre?
 
Jepp. Med tunga armborsten(exempelvis en vinda) kan skruva upp en stålbåge rejält och sedan slunga iväg lod med en fruktansvärd kraft. Att projektilerna sedan dessutom är både långa, tunga och vassa gör att dom säkert kan åka igenom en rejäl rustning eller en vägg. Betänk att ett "vanligt" armborst har mer kraft än ett "vanligt" gevär.
Att de kulor man hade på den sena medeltiden skulle kunna ta sig igenom de extrema rustningarna som kunde användas känns osannolikt för vissa moderna vapen. Ofta hade men en halvtum eller en tum vid som tjockast(bröstet), och en tum stål är rejält.

Skulle gärna se siffror på kraften från tunga armborst(dock används så kallade field crossbows inom tävlingsvärlden och dom har begränsad styrka så det kan vara svårt att hitta).
 
Petter42 said:
Jepp. Med tunga armborsten(exempelvis en vinda) kan skruva upp en stålbåge rejält och sedan slunga iväg lod med en fruktansvärd kraft. Att projektilerna sedan dessutom är både långa, tunga och vassa gör att dom säkert kan åka igenom en rejäl rustning eller en vägg. Betänk att ett "vanligt" armborst har mer kraft än ett "vanligt" gevär.

Coolt!
 
Han said:
Armborstet tog död på rustningseran på grund av dess genomslagskraft. Yxan ansågs annars vara brutal.

Falsk påstående.
Armborst användes i Europa från romartiden till c:a 1500.
De mer kraftfulla armborsten existerade hela vägen från slaget vid Hastings till korstågen och fram tills att de blev utkonkurrerade av mer praktiska krutvapen.

Dvs, armborsten existerade genom hela eran som vi associerar med tungt rustade fotsoldater och ryttare.
Under en majoritet av tiden kunde ett armborst vissererligen slå igenom en kontemporär tung rustning (det skulle varit ett dåligt vapen om den inte kunde det), men då är det små måltavlor och distanser på 30 meter vi snackar om.

Det är inte en slump att vi ser en snabb utveckling i rustningskonsten efter att engelsmännen introducerar sina långbågar och bodkin pilar (på bara 30 år går rustningarna från "ringbrynja med hjälm och plåtförstärkningar på speciellt utsatta ställen" till full plåtrustning. Även hästarna blev rustade) i och med att även om bodkins inte var särskilt dödliga (smala och tunna pilar) så kunde de slå igenom en ringbrynja på 300 meters håll och orsaka panik bland hästarna.

P.S: En fördel till för långbågen är att ett armborst förlorar mycket av sin kraft vid fuktigt väder. Bågar förlorar också en viss kraft, men inte i närheten av vad ett armborst gör.
 
Det jag tror tog död på den var när de tyngre armborsten kunde användas och tillverkas i större utsräckning. Det fanns ingen anledning till att ta det dussintal tunga armborst som kanske användes i en armé i beaktning. Tolv döda soldater är inget problem för en armé. När senmedeltiden kom kunde man producera mer vapen och hade större arméer och värnplikt(av något slag) på många platser. Att då ha ett kraftigt och enkelt vapen att ge de oproffesionella soldatern(legoknektar och riddare användes fortfarande som elitstyrkor, garden och befäl). Dessutom sparade man ju igen kostnaderna på att man inte "behövde" ge armborstskyttarna särskilt avancerade rustningar. Man kunde ju lika gärna sätta en träsköld i marken!
 
Bobby Magikern said:
Pilbågar i händerna på en skicklig skytt var snabbare än så. 10-15, snarare.

Som vanligt ska ju allt saltas, men jag vill ändå slänga in den här snutten från serien Weapons that made Britain när ämnet är på tal:

Shooting speed of Longbow and Crossbow

Nu framgår det ju inget om bågarnas dragvikt eller så, och de behöver ju inte oroa sig för folk som vill mörda ner dem medan de skjuter.

Om du inte ids titta på klippet så klicka nedan.
Två snubbar, en med långbåge och en med armborst som spänns via krok i bältet, skjuter så många skott de kan under 30 sekunder. Båda börjar med en projektil i handen.

Långbågen skjuter 9 skott. Armborstet skjuter 4 skott.
 
Petter42 said:
Det jag tror tog död på den var när de tyngre armborsten kunde användas och tillverkas i större utsräckning.

Det här verkar inte vara så lätt att gräva i. Jag tycker att det låter vettigt, men det här med vapen & priser förefaller så väldigt ohistoriskt. Vapensmeder liksom, jag vet ju att det är fejare som snyggar till klingor från Toledo, eller vad det nu kan vara, men överlag, hur vanligt är det med svärd? Armborst? Konsumtionsamhället var inte riktigt igång antar jag, så hur såg de här transaktionerna egentligen ut?

Bågar var ju ett redskap, så de fanns ju här och var, men armborst var väl ett utpräglat militärt vapen? Typ som en bazooka idag?

Kort sagt, priser och tillgång? Någon som har info om det här?
 
Armborstet var i vart fall ett populärt bondevapen (se till exempel på såväl Wilhelm Tell som Nils Dacke) och bör väl därmed ha haft åtminstone lite spridning i folklagren. Är egentligen en båge så mycket mer praktisk egentligen?
 
Back
Top