Nekromanti Mediets begränsningar
- Thread starter Svarte Faraonen
- Start date
Svarte Faraonen
ром и смерть
Re: Förtydligande
I sådana fall bör ju alla spel kvala in, i större eller mindre grad. Det finns inget jag anser mig kunna spela eller spelleda med "garanterad framgång". Även om jag förstår andemeningen.
I sådana fall bör ju alla spel kvala in, i större eller mindre grad. Det finns inget jag anser mig kunna spela eller spelleda med "garanterad framgång". Även om jag förstår andemeningen.
Mogger
Hipsteranka
Re: Förtydligande
Det ska ju ställas i motsats till de cirkulära berättelserna. De kräve en massa av de inblandade, på alla plan. En omgång Supergänget kräver nästan inget alls, och jag vet att jag skulle ha roligare, förutsatt då att jag spelar med folk som delar min agenda.
Så ett mer korrekt svar är att spelar man med samma agenda blir det oftast lyckade spelmöten.
Det ska ju ställas i motsats till de cirkulära berättelserna. De kräve en massa av de inblandade, på alla plan. En omgång Supergänget kräver nästan inget alls, och jag vet att jag skulle ha roligare, förutsatt då att jag spelar med folk som delar min agenda.
Så ett mer korrekt svar är att spelar man med samma agenda blir det oftast lyckade spelmöten.
Förtydligande av förtydligande
Eftersom flera människor ägnar sig åt den märkligt populära sysselsättning "anstränga sig så mycket som möjligt för att missförstå inlägg" gör jag ett nytt försök att förtydliga.
Det rollspel är dåliga på är att berätta historier som kräver att handlingen går i en viss riktning eller som kräver att handlingen leder fram till ett visst slut.
Exempel: Oedipus förutspås döda sin far och gifta sig med sin mor. Eftersom han inte vill göra detta beger han sig långt hemifrån. Vad Oedipus inte vet är att han är adopterad. Han möter och dödar sin verkliga far och gifter sig med sin verkliga mor. Hans försök att undgå profetian har lett till att den besannas. Det fungerar perfekt i en grekisk tragedi, men skulle vara svårt att genomföra i ett rollspel. Naturligtvis går det att genomföra detta i ett rollspel. Jag tänker föreslå tre olika sätt:
1) Spelledaren har tokflax eller är extremt skicklig. Spelaren gör precis det han hoppas på och uppfyller profetian alldeles av sig själv. (Eller med lite diskret knuffande från spelledarens sida.) Upplösningen blir lika överraskande för spelaren som för Oedipus. Alla är nöjda. Spelledaren är fullt medveten om att det hela var en chansning, eftersom det fanns en påtaglig risk att spelaren skulle ha handlat på ett annat sätt och profetian alldrig uppfyllts. Berättelsen skulle därmed inte alls blivit så snygg som spelledaren ville ha den.
2) Spelledaren pekar med hela handen på ett osubtilt sätt. Spelledaren: "Du blir skitarg på mannen du möter och vill slå ihjäl honom!" Spelaren. "Okej." Spelledaren: "Du blir blixtförälskad i kvinnan du möter och vill gifta dig med henne på studs!" Spelaren: "Okej!" Profetian uppfylls och berättelsen blir snygg, men den saknar den tillfredställande ironin eftersom det inte är huvudpersonens frivilliga handlingar som lett till profetians uppfyllelse.
3) Spelledaren och spelaren samberättar och kommer fram till en profetia som spelaren ska uppfylla, sedan ser spelaren till att uppfylla denna. Även detta funkar, men det känns otillfredställande eftersom överraskningsmomentet saknas, och överraskningsmomentet är en viktig del av en sådan här berättelse.
Rollspel är däremot ett perfekt berättarmedium när man inte vet i förväg vad som ska hända men vill ta reda på det, och eventuellt överraskas av resultatet.
Okej, sätt igång att missförstå!
/tobias
Eftersom flera människor ägnar sig åt den märkligt populära sysselsättning "anstränga sig så mycket som möjligt för att missförstå inlägg" gör jag ett nytt försök att förtydliga.
Det rollspel är dåliga på är att berätta historier som kräver att handlingen går i en viss riktning eller som kräver att handlingen leder fram till ett visst slut.
Exempel: Oedipus förutspås döda sin far och gifta sig med sin mor. Eftersom han inte vill göra detta beger han sig långt hemifrån. Vad Oedipus inte vet är att han är adopterad. Han möter och dödar sin verkliga far och gifter sig med sin verkliga mor. Hans försök att undgå profetian har lett till att den besannas. Det fungerar perfekt i en grekisk tragedi, men skulle vara svårt att genomföra i ett rollspel. Naturligtvis går det att genomföra detta i ett rollspel. Jag tänker föreslå tre olika sätt:
1) Spelledaren har tokflax eller är extremt skicklig. Spelaren gör precis det han hoppas på och uppfyller profetian alldeles av sig själv. (Eller med lite diskret knuffande från spelledarens sida.) Upplösningen blir lika överraskande för spelaren som för Oedipus. Alla är nöjda. Spelledaren är fullt medveten om att det hela var en chansning, eftersom det fanns en påtaglig risk att spelaren skulle ha handlat på ett annat sätt och profetian alldrig uppfyllts. Berättelsen skulle därmed inte alls blivit så snygg som spelledaren ville ha den.
2) Spelledaren pekar med hela handen på ett osubtilt sätt. Spelledaren: "Du blir skitarg på mannen du möter och vill slå ihjäl honom!" Spelaren. "Okej." Spelledaren: "Du blir blixtförälskad i kvinnan du möter och vill gifta dig med henne på studs!" Spelaren: "Okej!" Profetian uppfylls och berättelsen blir snygg, men den saknar den tillfredställande ironin eftersom det inte är huvudpersonens frivilliga handlingar som lett till profetians uppfyllelse.
3) Spelledaren och spelaren samberättar och kommer fram till en profetia som spelaren ska uppfylla, sedan ser spelaren till att uppfylla denna. Även detta funkar, men det känns otillfredställande eftersom överraskningsmomentet saknas, och överraskningsmomentet är en viktig del av en sådan här berättelse.
Rollspel är däremot ett perfekt berättarmedium när man inte vet i förväg vad som ska hända men vill ta reda på det, och eventuellt överraskas av resultatet.
Okej, sätt igång att missförstå!
/tobias
Jag förstår
Så kontentan är alltså att du hatar D&D och lök? Verkligen omoget!
Höhöhö.
Jag håller med dig, på det hela taget så kan man säkert rollspela det mesta, men olika väl. Rollspel är inte riktigt lämpat för alla typer av genrer och upplägg. Smarta vändningar och överraskningar är svåra att få tal även om man begränsar spelarnas frihet. Dessutom är inte rollspel lika visuellt som andra uttrycksformer. Även om ett actionrollspel kan bli spektakulärt som blir det aldrig lika spektakulärt som en action-film. Att säga att man deltar i en häftig biljakt med tillhörande skottlossning är inte lika medryckande som att faktiskt kunna se samma biljakt i tv-rutan.
Så kontentan är alltså att du hatar D&D och lök? Verkligen omoget!
Höhöhö.
Jag håller med dig, på det hela taget så kan man säkert rollspela det mesta, men olika väl. Rollspel är inte riktigt lämpat för alla typer av genrer och upplägg. Smarta vändningar och överraskningar är svåra att få tal även om man begränsar spelarnas frihet. Dessutom är inte rollspel lika visuellt som andra uttrycksformer. Även om ett actionrollspel kan bli spektakulärt som blir det aldrig lika spektakulärt som en action-film. Att säga att man deltar i en häftig biljakt med tillhörande skottlossning är inte lika medryckande som att faktiskt kunna se samma biljakt i tv-rutan.
Re: Förtydligande av förtydligande
Rollspel har starkare sidor än att spela ut berättelser med bestämda slut. Men samtidigt, att rollspela just Oedipus-berättelsen är ju så mycket starkare än att läsa densamma. Att själv vara personen som överraskas av detta, eller som annan deltagare sakta inse detta, är en skön känsla som är tack vare rollspelsmediet, inte trots det.
Jag tycker bara inte det är så förbannat krävande, och jag har aldrig heller sett så många spelledare som pekar med hela handen eller är jobbiga på andra sätt. Jag och många andra spelledare kör helt enkelt metod 1, och det fungerar! Visst, det är klart det inte fungerar perfekt, det är klart man modifierar sitt mål under tidens gång, men slutet blir bättre tack vare den stadga som ges av en bra plot, även om den inte följs till punkt och pricka.
Tack för ett bra exempel med Oedipus!
Då har jag alltså för det mesta tokflax eller är extremt skicklig. Nej, jag tror ingen av dem gäller för min del. Alltså, jag köper vad du säger och jag ber om ursäkt för att jag nitpickade.
Rollspel har starkare sidor än att spela ut berättelser med bestämda slut. Men samtidigt, att rollspela just Oedipus-berättelsen är ju så mycket starkare än att läsa densamma. Att själv vara personen som överraskas av detta, eller som annan deltagare sakta inse detta, är en skön känsla som är tack vare rollspelsmediet, inte trots det. Jag tycker bara inte det är så förbannat krävande, och jag har aldrig heller sett så många spelledare som pekar med hela handen eller är jobbiga på andra sätt. Jag och många andra spelledare kör helt enkelt metod 1, och det fungerar! Visst, det är klart det inte fungerar perfekt, det är klart man modifierar sitt mål under tidens gång, men slutet blir bättre tack vare den stadga som ges av en bra plot, även om den inte följs till punkt och pricka.
Tack för ett bra exempel med Oedipus!
Wilmer
Hero
4) Efterjusteringar
Spelledaren drar in spelaren i en massa situationer tills denne har mördat och gift sig och anpassar sedan historien i efterhand så att de blir hans far och mor.
Passar kanske inte klockrent in i Oepidusexemplet, men jag har använt det knepet flera gånger för att göra den historia jag vill utan att snuva spelarna på frihet.
Spelledaren drar in spelaren i en massa situationer tills denne har mördat och gift sig och anpassar sedan historien i efterhand så att de blir hans far och mor.
Passar kanske inte klockrent in i Oepidusexemplet, men jag har använt det knepet flera gånger för att göra den historia jag vill utan att snuva spelarna på frihet.
Mogger
Hipsteranka
Re: Förtydligande av förtydligande
[ QUOTE ]
Jag och många andra spelledare kör helt enkelt metod 1, och det fungerar! Visst, det är klart det inte fungerar perfekt, det är klart man modifierar sitt mål under tidens gång, men slutet blir bättre tack vare den stadga som ges av en bra plot, även om den inte följs till punkt och pricka.
[/ QUOTE ]
Det ska också sägas att även dina spelare kör efter metod 1, gissar jag. Jag vet inte hur uttalat det är men eftersom det verkar funka bra gissar jag att ni alla vet det, på ett eller annat plan. Det var därför jag sa att allt funkar, så länge alla är med på det. Jag vet att det finns SL som påstår att deras illusioner är perfekta och inte kan genomskådas (jag menar inte dig nu Ripper) men jag hävdar att det är spelarna som tillåter illusionen att inte brytas. Det är i de fallen alltså inte SL som lurar spelarna utan spelarna som lurar SL. Eller en kombination, naturligtvis. Det går så klart att luras då och då, men spelarna vet nästan alltid om det. Som när man kollar på film. Man gissar och tror, men vet inte riktigt. Och som sagt. är det en tight grupp med samma mål är det bara att spinna vidare på det.
[ QUOTE ]
Jag och många andra spelledare kör helt enkelt metod 1, och det fungerar! Visst, det är klart det inte fungerar perfekt, det är klart man modifierar sitt mål under tidens gång, men slutet blir bättre tack vare den stadga som ges av en bra plot, även om den inte följs till punkt och pricka.
[/ QUOTE ]
Det ska också sägas att även dina spelare kör efter metod 1, gissar jag. Jag vet inte hur uttalat det är men eftersom det verkar funka bra gissar jag att ni alla vet det, på ett eller annat plan. Det var därför jag sa att allt funkar, så länge alla är med på det. Jag vet att det finns SL som påstår att deras illusioner är perfekta och inte kan genomskådas (jag menar inte dig nu Ripper) men jag hävdar att det är spelarna som tillåter illusionen att inte brytas. Det är i de fallen alltså inte SL som lurar spelarna utan spelarna som lurar SL. Eller en kombination, naturligtvis. Det går så klart att luras då och då, men spelarna vet nästan alltid om det. Som när man kollar på film. Man gissar och tror, men vet inte riktigt. Och som sagt. är det en tight grupp med samma mål är det bara att spinna vidare på det.
Förtytligande & spoiler för 5:e Konfluxen-sviten !
Nu kommer dena spoiler:
<table><tr><th><font size="-1">Spoiler below:</font></th></tr><tr><td bgcolor="#DDDDDD">Vi var på ett värdshus, min dvärg var trött, vresig & jäkligt törstig.. Efter att ha börjat i godan ro med en öl, för att sedan börja med sin andra så började en hackspett knacka in ett chiffer på värdshusdörrens utsda. Självklart går inte detta att ungå min dvärg, som blir mer &mer irriterad över detta ljud. Tillslut gå han helt sonika ut & dödar hackspetten med sin yxa. Tur i oturen så hade den redan hackat in det viktigaste...</font></td></tr></table>
Är det ett klargörande ??
Denna historia går tillbaka när jag & mina vänner spelade i mitten på -90-talet tror jag. Vi häll på med Den 5:e konfluxensviten..
Nu kommer dena spoiler:
<table><tr><th><font size="-1">Spoiler below:</font></th></tr><tr><td bgcolor="#DDDDDD">Vi var på ett värdshus, min dvärg var trött, vresig & jäkligt törstig.. Efter att ha börjat i godan ro med en öl, för att sedan börja med sin andra så började en hackspett knacka in ett chiffer på värdshusdörrens utsda. Självklart går inte detta att ungå min dvärg, som blir mer &mer irriterad över detta ljud. Tillslut gå han helt sonika ut & dödar hackspetten med sin yxa. Tur i oturen så hade den redan hackat in det viktigaste...</font></td></tr></table>
Är det ett klargörande ??