Nekromanti Megafauna och sånt.

[Lycan]

Läste precis klart den där djurboken till Gondica, megafaunan var en positiv överraskning. Det dök upp en del tankar i huvudet under tiden (fler balla djur!), och som spelledare vill man ju givetvis inkludera saker som fascinerat en som liten i sina kampanjer. Alltså:

Om det nu finns _delar_ av en megafauna, är det inte då ganska tänktbart att det finns fler dylika bestar? Jag vet inte hur megafaunan motiverats av spelskaparna (en ren petitess), men en förklaring till varför det finns både moderna däggdjur och protovarianter av liknande djurarter samtidigt hade underlättat för spelledare som är sugna på att klämma in fler gamla reliker från vår egen värld. Är det t.ex. möjligt att det knatar omkring en doedicurus (glyptodon) någonstans?

Men inte nog med det. Förutom alla cainozoiska kreatur verkar det dessutom ha smugit sig in ett mesozoiskt monstrum eller två i boken. Vilket breddar vidderna ytterligare för galna spelledare.

Dinichthys (stor bepansrad fisk, 260 mil. år sedan) levde ju bara några miljoner år före mosasaurus (sid. 30 bestiariet),
och hade ju kunnat göra ett bra jobb med att knipa av äventyrar-fötter.

Och om vi drar resonemanget vidare hade det med en viss sorts sjuk logik hade kunnat leda till att mina spelare får tampas med landlevande jätteödlor ;-)

- Lycan

 

[Nightowl]

...en förklaring till varför det finns både moderna däggdjur och protovarianter av liknande djurarter samtidigt hade underlättat för spelledare som är sugna på att klämma in fler gamla reliker från vår egen värld. Är det t.ex. möjligt att det knatar omkring en doedicurus (glyptodon) någonstans?

Guds vilja är det närmaste jag kommer en förklaring till dubblerad fauna. Grundregeln är i stort sett att häftiga djur existerar...

Vad gäller jättebältor så hade det första utkastet från min sida sydamerikansk megafauna - jättebältor, jättesengångare, giraffkameler - i Chu, men vi enades om att vi borde ha en lite saftigare barriär mot den än Kentaurstäppen utgör. Det är möjligt att den istället dyker upp i Wantale.

Leviatan och ödlehajen är bägge från sen Krita. Vill man ha mer odjur är det OK, fast vi koncentrerade oss på kvartär och framåt. Förutom mystiska öar där tiden stått stilla kan eventuellt Basiliskernas Dal vara ett bra ställer för skräcködlor att husera - se PDF-en med skepparhistorierna på www.rollspel.com för mer ino.

Mvh,
Erik

 

[Lycan]

Du tror inte på det här eller hur...

...men visan handlar om okända djur.

Grundregeln är i stort sett att häftiga djur existerar...

Det var bara det jag ville höra.

Ni verkar även ha haft för ambition att hålla de verkligt knepiga sakerna på avstånd, bortom oländig terräng och djupa hav. Det är väl även något man bör ta i beaktning...

- Lycan

 

[Rosen]

Re: Du tror inte på det här eller hur...

Ni verkar även ha haft för ambition att hålla de verkligt knepiga sakerna på avstånd, bortom oländig terräng och djupa hav.

Det har väl en viss logik? Om riktigt knepiga saker bodde mitt i det Blå Kejsardömet skulle det vara stor risk att det inte fanns kvar några längre. (Vilket förstås kan betyda att det har funnits...)

Angående megafauna är "Guds vilja" faktiskt ett rätt uttömmande svar; enligt ekomantin är livet evolutionärt, i enlighet med Theos' vilja - men det är en klart mer riktad och målmedveten sorts evolution än vår världs, så om en art uppnår ett schysst... varande, så behöver den inte påverkas av tidens tand förrän, um, dess tid är ute.

--
Åke

 

[Mekanurg]

Om det nu finns _delar_ av en megafauna, är det inte då ganska tänktbart att det finns fler dylika bestar? Jag vet inte hur megafaunan motiverats av spelskaparna (en ren petitess), men en förklaring till varför det finns både moderna däggdjur och protovarianter av liknande djurarter samtidigt hade underlättat för spelledare som är sugna på att klämma in fler gamla reliker från vår egen värld. Är det t.ex. möjligt att det knatar omkring en doedicurus (glyptodon) någonstans?

Det är i allra högsta grad möjligt. Som Nightowl skriver, vill han och jag gärna lägga in den sydamerikanska megafaunan i t ex Wantale. Djuren kan nämligen knappast ta sig genom Regnveden till Zagrosia.

IIRC hör diatryma, som finns på kentaurstäppen, till just denna megafauna. Jag tog med den redan från början, eftersom den i mina ögon är en synnerligen cool best.

Men inte nog med det. Förutom alla cainozoiska kreatur verkar det dessutom ha smugit sig in ett mesozoiskt monstrum eller två i boken. Vilket breddar vidderna ytterligare för galna spelledare.

Dinichthys (stor bepansrad fisk, 260 mil. år sedan) levde ju bara några miljoner år före mosasaurus (sid. 30 bestiariet),
och hade ju kunnat göra ett bra jobb med att knipa av äventyrar-fötter.

Kör hårt. Den fisken platsar alledels utmärkt och torde kunna vålla mycket bekymmer.

Och om vi drar resonemanget vidare hade det med en viss sorts sjuk logik hade kunnat leda till att mina spelare får tampas med landlevande jätteödlor ;-)

Det är inte ens sjuk logik, utan bara logik. Jag ser gärna att en nyupptäckt jätteö i Gondicas världsocean innehåller kritafauna. Det kan blir riktigt kusliga äventyr när hjältarna ska tampas med en flock deinonychus. "Clever girl" som storviltjägaren sade i Jurassic Park 1 innan han blev uppäten.

Jag kan även tänka mig att man på en sumpig tropisk jätteö hittar karbontidens amfibiefauna.

 

[Lycan]

Håller med.

Det har väl en viss logik? Om riktigt knepiga saker bodde mitt i det Blå Kejsardömet skulle det vara stor risk att det inte fanns kvar några längre.

Jo exakt, och även om de nu fanns kvar hade det kanske inte känts särskilt exotiskt längre. När allmogen har en slentrianmässig inställning till bestarna man vill använda som stämningshöjare har man antagligen missat en bit av poängen.

 

[Lycan]

Jag tror jag förstår.

Det känns som om Rävspels inställning till sådana här stämningshöjare är snarlik min egen. Så länge det passar i stämningen och tillför något till spelet är det bara att köra.

- Lycan